Kanske skulle jag införskaffa mig en kaffekvarn?
Så att kaffet kommer än mer till sin rätt? Köpt En handbok i Kaffe:-) och blir inspirerad och typ sugen på kaffe! Det är alltså inte en espressobryggare jag har, det är en moccabryggare...ok! Detta på grund av att det inte bildas någon crema...alltså ett typ lock av cellulosa, fett o proteiner som fälls ut av det höga trycket i espressomaskinen. Den ligger sig som ett täcke över vätskan och förhindrar att själva aromerna försvinner. Färg, tjocklek och konsistens på denna crema beror på bönblandning, malning och bryggning....
Gott blir det med min moccabryggare i alla fall, och med pressbryggare som mjölkskummare blir latten himmelsk med sitt tjocka skum om ni frågar mig.
Vad blir det då med espressokaffe i moccabryggare? Moccapresso...? I alla fall har jag nu avnjutit en sådan kopp. Sjungit på sånger jag ska framföra på fredag.
Lyssnat på min sjungnade dotter som kommit till mig idag.
Fick hämta henne och kompisen på stan, de hade varit vid Växjöhavets lagun och badat. Känt sig iaktagna av ett gäng äldre killar (enligt de själva mellan 15-19 år), och sedan förföljda av de trots att de valde lite annorlunda vägar tydligen. Nere på torget ringer två uppskakade flickor mig och jag kör och hämtar de. Hur det nu än var, så är känslan rätt att lyssna på. Gå därifrån om det inte känns rätt. Och min ilska väller upp, två små spirande flickor på väg att bli stora...kan de inte bara få växa i lugn och ro utan rädsla för att män/killar ska se på de på ett sätt som inte känns ok?! Det gör mig arg och ledsen. Och det får mig att vilja klösa ögonen ur idioter som inte har vett att behandla människor med respekt. Flickor med respekt. Får mig att åter tänka på en kommentar jag fick för 20 år sen när jag hade kort kjol på mig, och en man tyckte att jag skulle byta kläder eftersom jag inte kunde inse vad det gjorde med HONOM när jag hade dessa kläder. Hallå? Hål i huvudet eller annan diagnos? Bristande självkontroll till hög grad i alla fall! Det är, i min bok, ingen annan än han som ska straffas för det.
Verkligheten är tuff. Förhoppningsvis har min älskelse en viss rusnting som skyddar henne i den. Jag kan be till gudarna, solen o himlen om att hon som idag lyssnar till sig själv och går på den känslan. Inte den överdrivet rädda känslan, utan magkänslan som ofta bär förnuftet med sig. Jag önskar henne gå stark i livet, med rak rygg och varmt hjärta, med känsla för rätt och galet, med styrka att våga säga ifrån på skarpen om galna saker händer.
En bön från en mamma till de goda krafterna.
Johanna