0 Läs mer >>
 
En semesterfredag och min gula Solbritt styrde kosan till Stockholm med pappa, ungen och mig.
Vi stannade i Eksjö för att fika, på mysiga Lennarts konditori. De slår nog rekord i antal tillgängliga sorters kakor, helt otroligt!
 

Eksjö är nog värd ett eget besök någon gång. Så många fina, gamla träkåkar överallt. 
Vi körde genom Tranås enligt pappas önskemål, då han varit där mycket förr. En nostalgitripp att köra den stora Storgatan fram med massor av butiker, fik och matställen på vägen. 

 
Efter incheckning tog vi taxi till brorsan. 
Fick kaffe och kaka, satt och snackade några timmar innan mat på Östgötakällaren.
En klassisk lite gammeldags meny, med oxkind, schnitzel, fläsklägg, och skomakarlåda bland annat. Det fick bli skomakarlåda med en staropramen för min del, oerhört gott och galet mäktigt. Trots det kunde vi dela en creme brule, barnet mitt och jag.
Fina timmar med mycket prat om mamma, om lite historia bakåt, och om hur det blev, om saker förr och sjukdomarna som inte var nådiga mot henne. Hon kändes så närvarande i samtalet, kära mamma. Vi känner nog alla att hon har det bra nu, borta från en alltmer förvirrad hjärna och från fysiskt lidande. Som hon kämpat. Som hon är värld härliga tider utan elände nu!
 

Gillar de här hederliga krogarna, mörka och inbjudande, fullsatt med det där sköna sorlet som blir av nöjda människor.
En promenad till brorsan och lite mer snack efteråt, innan det var dags för taxi hem.
 
 
Sovit sisådär. Lungsen trilskas och irriterar, men men. Det får gå! Lite mer inhalationer får det bli ikväll för att kanske stävja stöket.
 
Idag blir det hotellfrukost tillsammans och sedan en bilutflykt till Sigtuna, som med Lund är Sveriges äldsta stad.  Varit där för många år sedan och ser fram emot att se den igen!
 
Blir nog både hockey och fotboll hos brorsan senare, och grillat på menyn. Blir bra!
 
Kram ❤️ Johanna 

En resa i nostalgi oc...

0 Läs mer >>
 
Vaknade igår och var helt slut.
Slut i kroppen, i själen och orkade ingenting. 
Gick upp och gjorde mig klar , åt frukost och drack lite morgonkaffe men insåg att nej, det går inte idag.
Lyssnade på min kropp som mår i vågor liksom, och stannade hemma. Sov till och från under dagen, tog det väldigt lugnt. Väntade in och tillät.

 
Vaknade med en annan känsla idag, en lättare känsla och en annan lust till att göra saker.
Varit en dag med högt tempo där jag fått mycket gjort och jag har njutit av det. Tänker att det är så jag funkar, det blir mer och mer uppenbart. Jag kör på, fixar och donar med jobb, saker runtomkring, träning och trevligheter och så däremellan måste batterierna laddas ordentligt. 
Som det är nu verkar batterierna ta slut lite fortare, och det går liksom inte styra riktigt men det får vara så.
Sorgen gör sig påmind och så får jag backa en stund, för att vänta in kropp och knopp. 

 
Tränade ett styrkepass efter jobb, körde och handlade lite och så hem där barnet mitt var och även käre maken.
Frida-Hedvig, pappa och jag ska till huvudstaden imorgon, för häng med brorsan. Pappa har inte varit där sedan oktober 2023, när vi var där med mamma och pappa. Såg Moulin rouge och gick på Prinsen och åt gott, en fin helg men som på något sätt så tydligt kändes som den sista gången det skulle gå. Tänker ändå att wow vilka helger vi haft ihop, vilka mysiga utflykter vi haft genom livet, och vilken ynnest att ha sådana föräldrar en vill hitta på saker med! Så tacksamt.
Hoppas du är med oss i helgen mamma, vi ska på sightseeing i Sigtuna som är så mysigt. Och gå på krogen och käka, något du alltid uppskattat ju. 

 
Fick med mig dessa godingar hem från en rensning hos pappa, små vättar tror jag betyder tur. Och särskild tur när de varit mammas tänker jag!
 

Jureskogs fick det bli ikväll, crispy chicken och sweet fries som är så jäkla gott! Och en barnslig god chokladmilkshake...oj, oj så gott.
Mätt som en plätt ska jag nu läsa några rader i Män och Kvinnor av Lena Andersson.
 
Hoppas på en god, inhalationsfri natt denna natt.
Lungsen är lite tjuriga, säkert på grund av väderomslag. Ytterst klena saker det där!
Men det gå även denna gång.
 
kram ❤️ Joey

Vänta in kropp och kn...

0 Läs mer >>
 
Dagarna på jobbet går just nu i ilfart, mycket som ska hinnas med liksom och inte helt lätt med de tider som finns innan semesterperioderna börjar. Då finns inga tider förutom till akuta operationer, men ändå kan det bli många samtal för att boka en tid nu, så här före sommaren. 
Haft ett par möten, ringt mycket, svarat i telefon mycket och kunnat lösa en del av det som skulle ordnas. Somligt får vänta på lösning till imorgon.
 
Satt ute vid sjön och åt lunch idag. Gäller att passa på när solen och värmen är här.  Helt ljuvligt att ha så nära sjön från sin arbetsplats. 

 
Stämde träff med min älskade pappa efter jobb, för en liten glassträff på trädäcket vid sjön. Han var väldigt snabb på att säga ja, så kom han cyklandes min pigga 86-åriga farsa - så härligt ändå!
Åt båda varsin bägare med salt karamell och romrussinglass...så jäkla gott!
Mysigt att sitta där och kolla på folk. De som springer och cyklar , de som promenerar, hundägare, barnvagnar, gamla människor med rollator och skolungdomar som njöt av sommarsol.
Det är så en vill ha det, mer av sol och värme och härliga stunder!
 

I morse tog jag skinnpajen.
Verkar som att det är det plagg som en ska ha nu några dagar framöver, när regn och kyla kommer.
Förvisso välkommet med regn, det blir Moder Jord glad för, men måste det bli kallt också liksom?! 
Nåja. Vi styr inte över det.
Jag njuter nu, eftersvettas på balkongen efter träningspass på gymmet.
Dricker bubbelvatten och lyssnar på fågelsång och vindens sus. 

Det är gott så.
Det var en bra dag.
 
Kram ❤️ Johanna
 

Som njöt av sommarsol...

0 Läs mer >>
 
En alldeles underbar morgon denna dag.
Sol och blå himmel, fåglar som kvittrade och sjöng sin morgonhymn. 
Kaffet smakade extra gott när solen flödade in i lägenheten, och själen blev lite lättare efter tung kväll igår.
Den där första gången av allt som en inte gjort utan mamma, det blir tungt. 
Födelsedagar, påsk, jul...allt det där. Mors dag, som snart är här...
Som att börja om, lära ett nytt sätt att leva det här livet.


De där små sakerna blir ännu viktigare
.Inte de stora, som såklart kan vara härliga, men de där små.
Som kaffet i solen, knopparna som vill slå ut, hundarna som så varmt välkomnar lite kel, kramen från en vän, från livskamraten. Glassen, maten, promenaden som gör att kroppen känns stark, glad. 
En bra arbetsdag, ett bra samtal, en stund av tröst.
Familjen, alla som finns runtomkring. 
Så värdefullt.
 
 

Skålen med vännen, för nytt badrum, för solen, för livet.
Så skönt att sitta och snacka, få känna värmen från den vänskapen.
Tack livet för allt det fina, för det som är bra mitt i det svåra att mista en högt älskad människa.
 

Sorgen skulle inte finnas om inte kärleken vore så stor.
 
Kram ❤️ Johanna

De där små sakerna.

0 Läs mer >>
 
En så skön natt med djup sömn, inga vakna perioder av något slag och sov till nästan åtta (släckte väl vid strax efter 01), så det var skönt. En kaffe för att morgna mig, innan frukost. Lite uppdatering på nyheterna och så en andrakaffe och en macka innan gymmet. 

 
Min käre far fyller år idag, så efter dusch och fix gjorde jag en ny sorts rabarberpaj med brynt smör, havregryn och sirap som var jäkligt god, och så baconlindad kyckling med sås på grädde, kycklingfond, vit balsamvinäger, vitlök, svartpeppar och oregano. Till det sallad, ugnsbakad spetskål och jasminris. En bra lunch för min bästaste pappa, som idag nådde 86 år.
Fint att rå om, med mat och lite fler böcker att läsa. Köpte böcker av en Cederlund och en Anders de la Motte som skriver om mord i Dalarna respektive Österlen. Lät som de kunde vara bra så hoppas på det.
Prat om grävda kanaler tvärs över Öland under andra världskriget, om mamma och människor som hört av sig, om resan till Belgien som herrarna  huset ska på imorgon (den gamla jeepen ska säljas till museum i Belgien), om Öster och bilar, gravstenar och allt däremellan. 
En fin dag!
 
 
Ska nu sätta mig med ny bok, läste bara ett par sidor vid frukost i morse men nu ska jag försöka sjunka in i sista boken om Ester. Av Lena Andersson, som jag tycker är en eminent författare.
 

Den här röda klänningen ropade på mig häromdagen, så den fick bli premiärburen dagen till pappas ära!
Gillar rött men har för lite av färgen, inte alltid så lätt att hitta nägot i denna kulör tycker jag.
 
Fåtölj, bubbelvatten och bok. Hej söndagseftermiddag!
 
Kram ❤️ Johanna

Födelsedagsfir och sk...

0 Läs mer >>
 
Det var en bra fredag.
Jobbade till lunch, lite Yoggi och en pratstund innan det var dags att åka med grannkollektivet till Halmstad.
En fördrink innan Johan Glans & David Batra på Halmstad teater, och sedan restaurangbesök med lite vänner innan hemresa.
Glans och Batra glänste emellanåt, när de körde vanlig standup. Drev med sig själva och Batra även en hel del med sin fru, men när de körde någon slags revynummer sackade tempot och även humorn. Men rätt kul emellanåt alltså, och maten på Vattnet (restaurangens namn) var jäkligt bra. Moules frites för min del som var så bra!

 
Söta de är, Patrik och Åsa!
 

Så härligt att kunna sitta ute, i betydligt varmare väder än hemma. Så skönt i solen, med en rhubarb dream och en fin avokadomacka. 
Så otroligt skönt att hänga med grannarna, snacka om det mesta, och även om mamma, om begravningen och hur allt var och är. Skönt att göra något annat, få skratta och få lite andra intryck.
 
 

Sovit sisådär i natt, men efter en kaffe i sängen så gick det ändå att ta sig upp. 
En lugn morgon.
En kaffe på stan med pappa.
Följde med honom hem och fortsatte rensning av saker, grät och mindes. Så mycket sorg, så mycket att bearbeta i de sista åren. Fy fasen vad hon fått kämpa och säkert haft en sådan oro inom sig när hon känt att något höll på att hända.

Någon skrev att sorgen är randig.
Att det i början är så att sorgen och glädjen har lika stora ränder men att efter en tid så blir randen av glädje större än sorgens. 

Som det känns nu är gråten inte precis innanför huden utan lite längre in. Det är mer som en filt över allt, en mörk känsla i bröstet som finns som ett filter som lagt sig som ett lager. 
Det som kommer får komma, varje känsla och tanke.
Bara så kan det bearbetas, tänker jag. 
Bara så kan filtret småningom tunnas ut, och alla känslor få plats.
Och att prata mycket, minnas och prata om mamma,. Det tunnar också ut det där töcknet. Att prata med min mamma, I huvudet tror jag också är en del av läkningen. När jag gör saker, när jag promenerar, eller när jag går förbi bordet med fotot. Det lenar lite, och jag känner mig närmre henne så.
Allt som kan skänka den lilla trösten är ett steg framåt.
 
Tittar på bilden med de gigantiska glasögonen, fnissar lite så mamma alltid sagt att hon liksom blev övertalad av optikern att de var så fina. Onekligen en rolig flukt från en sisådär femtio år tillbaka, en flirt med sjuttiotalet.
 
Kram ❤️ Johanna 

En flirt med sjuttiot...

0 Läs mer >>
 
Är glad i mina solrosor som aldrig kan vissna.
Fick de i present från någon som vet att jag älskar solrosor.
Den gula färgen ger hopp. Hoppas kunna köpa färska solrosor i helgen, att ha på matbordet.
Blommor som fångar blicken, något som ögonen gärna vilar på. 

 
Som vårens alla vackra blommor, vart än en tittar.
Det är en tröst mer än någonsin.
Grönskan, blommorna, dofterna. Skönheten i allt detta. 
Det är, trots allt, en ynnest att få uppleva våren.
Mamma visste så väl att det var min bästa årstid. 
När ljuset vände fick jag alltid ett mess från henne, då hon visste att min tid liksom började. När mörkret fick ge efter för längre och ljusare dagar, då levde jag upp. 
 
Som liten var jag likadan, ogillade mörka månaderna och älskade livet när ljuset, värmen och våren kom. 
Fick alltid springa barfota, hade fötter svarta som sot och maskrosfläckar på kläderna men mamma bara log. Sa att vi ju hade tvättmaskin och att skitiga barn var lyckliga barn.
Du älskade mamma, vilket tålamod du måste haft!
Vilken enorm kärlek du hade till oss, och till mig - kanske den smutsigaste och mest knasiga ungen i kvarteret. 
 
 
Sovit illa i natt, vaknat ofta och tänkt.
Glimtar från barndom, från mammas olika operationer, minnen från roliga fester, studenter och mammas engagemang när det  var något. Hennes vana att alltid fråga om hon skulle göra något, ofta baka något eller bidra på andra sätt. Som att fixa vilda blommor till vackra buketter. 
Hon var alltid den jag diskuterade med inför festligheter, hon ville alltid veta vad jag skulle bjuda på. Hon älskade att höra på hur jag tänkte, hur vi skulle fixa och ordna med saker och hon var mitt bästa smakråd. Alltid.
Som jag saknar de samtalen, de spontana utflykterna för att handla piff med henne. 
Så många saker som kommer att göra sig påminda framöver, som aldrig mer kommer att bli.
Älskade, pyssliga, snälla mamma!
 

Varit med pappa på begravningsbyrå, för att välja urna och gravsten. Surrealistiskt onekligen, men nu är det gjort.
En vit urna, som kistan var. Och en natursten precis som farmor Majas och farfar Tages sten.
Tycker att det finns en vila i att ha en särskild plats, en sten att gå till. Att plantera vid, att sitta vid en stund.

 
Snart blommar allium här utanför, det och så kallade svarta tulpaner, det är en bra grej.

Efter middag och en pratstund med brorsan i telefon och med lillbonus IRL så är det läggdags.
Kansle läser jag ut boken Skam ikväll, eller flyter texten ihop och sömnen pockar på. Vem vet.
Det är ju ingen brådska på det viset, inte med läsningen. 
Mycket annat jag gör i mitt liv ska helst gå rätt fort men en bok får ta lite tid.
 
Kram ❤️ Johanna 

Vilket tålamod du mås...

0 Läs mer >>
 
Så oerhört svårsmält att denna bild togs två dagar före mamma gick bort. Denna söndag i vårvädret, när vi fick henne att vilja gå ut en sväng för att se om vitsipporna kommit. 
Det började bli grönt och vackert, och vi fick se vitsipporna där vi gick. 
En så fin dag.
Så glad att jag tog den bilden. Där hon såg så nöjd ut ändå.
Och två dagar senare tillstötte det något som gjorde att den hårt ansatta kroppen gav upp. 
Det är bilder som nog aldrig försvinner från näthinnan. 
Den där söndagen, och dagen då hon gick in i det röda huset.


Vi försöker leva vidare, vi försöker göra det vi ändå skulle gjort. Det kom en påsk, en födelsedag och vi firade det.
Och vi försökte fira, även Valborg firades stilla men ändock.
Om en försöker tillräckligt många gånger så lär en sig nog så småningom hur en faktiskt gör.
 

Samlade stora familjen vid påsk, njöt av våren och enkel mat i trädgården, och av att vara tillsammans. Vi kramades och grät, pratade och skrattade. 
På födelsedagen drack vi bubbel, lagade mat och hängde i vårt hem. För att också vi måste fortsätta leva det liv vi har. 
På ett nytt sätt, med andra förutsättningar och med mamma med alla fina minnen inom oss alla, 


Det finns så mycket fint att se, mysiga saker att göra, vänner att umgås med och familj att älska. 
Det är väl just därför det gör så ont att förlora någon, när en älskat väldigt mycket. 
Den där riktningen förloras, det blir liksom svajigare att gå. Svårare att andas. 
Ändå går det, steg för steg. En dag i taget.

 
När natten blir god är morgonen lättare. 
Kraften är varierande men bättre när sömnen gett skallen vila.
De närmaste dagarna har vågorna varit lite mindre, mer hanterbara. 
Det är bara att följa med i det som kommer, känslorna som svajar.
 
 

Fått ögonbrynen färgade och formade efter jobb, köpte blomma på vägen och körde ett styrketräningspass innan hemgång. 
En kopp te och prat och så The last kingdom på Netflix.
En ganska behaglig kväll, efter en bra arbetsdag.
Det är väl liksom det en kan begära ändå!
 
Kram ❤️ Johanna

Vi försöker.

0 Läs mer >>

En dag i bra tempo från start till slut, men gick tidigare för ett möte med palliativa teamet. De som varit behjälpliga efter att mamma fick sin slutgiltiga dom, när cancerhelvetet kom tillbaka. Ett uppföljningsmöte, ett samtal om hur det varit, om hur avslutet blev och vad som kanske kunde gjorts annorlunda. Det blev ett fint, känslosamt och varmt möte som handlade om vår älskade mamma Maria. 

 
Var på taktil massage efter det, något så avslappnande och välgörande. En fin stund innan promenad hem och en liten pratstund med min älskade unge.
Följde henne till tåget, och vinkade av henne.
Om en dryg vecka syns vi igen så det kändes mindre tungt.
 

Stuvade makaroner och köttbullar blev kvällsvarden här, med tomater och broccoli. Inte dumt alls faktiskt, och smidig mat när kvällen blev lite sen.
 

Tänker på att det ändå blev så bra det kunde, den sista stunden med mamma. Det där samtalet, att hon fick säga det hon ville och vi fick fram det vi ville. Att vi fick tacka för allt hon varit och betytt och att hon också tackade oss. 
Utan ångest eller oro gick hon in i det röda huset, som liksom öppnade sin dörr och släppte in henne i det trivsamma ljuset. 
Att det kändes alldeles lugnt när hon gick.
Min älskade mamma, som jag känner omkring mig.
Som är nära i sitt pigga, ljusa och glada jag. 

Saknar just det. Hennes pigga, ljusa, glada och fysiska jag. Som jag alltid pratade med om allt, och som hon lyssnade min mamma! 
Så tacksam för det, att hon fick bli just min mamma. 

Kram ❤️ Johanna

Sitt pigga, ljusa och...

0 Läs mer >>
 
Sovit bra två nätter i rad, två nätter utan inhalerande och utan tusen tankar så fort en ska vända sig om. Tacksamt.
Var nog helt slut på energi igår kväll så somnade som en stock. 
En bättre dag idag, mer energi och mindre skör. Bara låg, vilket jag nog kommer vara ett tag såklart. 
Ändå som att kroppen styr att sorgen kommer i vågor som att en måste få återhämtning emellanåt. 
En tsunami, sedan stiltje, en stor våg, en mindre, och så stiltje...


Vackert i vår stad. 
Planteringarna är alltid så fina, varierade efter årstid och högtider, smakfullt och färgglatt. 

 
En bra arbetsdag, även om energin inte är på topp.
Tänker att inget kan tvingas fram utan det kommer. En dag kommer jag att känna att aha! Idag hade jag kraft, idag gick det fint och med ökad energi. 
Men ändå en bra dag.
APT (arbetsplatsträff) i eftermiddag, både matnyttigt men också trevligt att samla ihop hela styrkan för att diskutera olika saker, informeras om nyheter och lite så.
 

Efter jobb tog oss ungen min och jag till pappa för en fika och pratstund. Syrenbarnet mitt dröjde sig kvar i doften utanför pappas, doften känns på meters håll - magiskt.
Fint att sitta tillsammans, prata och minnas, ändå känna att hemmet fortfarande känns ljust och välkomnande. 
Mamma är liksom kvar där på något sätt. Goda energier.
 
 
Fick med mig mammas gamla dragspel, det gröna, som nu får dela plats med mitt som jag köpte någonstans -90. Kravet för att spela i brorsans irländska band var att jag skulle kunna spela slingor och ackord på dragspel, så då köpte jag ett och lärde mig så jag kunde kvala in!
nu är allt bortglömt men tänker att de båda ska renoveras så jag kan lära mig igen. Det är ju ett coolt instrument!
Och så fint!
 

Hängt med min unge, köpte mat på Moshi Moshi och åt i lugn och ro, hängde kvar länge när mannen lämnade för hockeyn. Som det ofta blir, vi stannar för  prathäng och jag njuter fullt . 
Imorgon åker Frida hem till sitt Malmö, för att sedan om 1.5 vecka hänga med till Stockholm. Blir bra det.
 
Nu läggdags och läsning.
Förhoppningsvis en god natt även denna.

Kram ❤️ Johanna

Ändå en bra dag.

0 Läs mer >>
 
Tungt att brorsan lämnar huset idag, lämnar vår lilla bubbla där vi vårdar varandra liksom. Putsar varandras fjäderdräkter och gör allt ihop. 
Som att klockan borde stanna.
Livet pausas. 
Så vet en, påminns en, om att så är det verkligen inte.
Allt pågår, klockan tickar på, och dagarna går.
Fast utan den person som i nästan hela livet varit navet i vårt.
Det gör så obeskrivligt ont att inte ha henne här mer.
De senaste åren blev allt annorlunda men hon var ändå med vid sista julen nu, ville ändå bidra till dagen med mat och hade fixat julklappar i ungefär lika orimlig mängd som alltid. 
Men allt som oftast de senare åren var det ändå så annorlunda, då hon inte hade drivet, inte lusten kanske och framför allt mindre förmåga att få ihop det hon ville.
Så mycket sorg i att se någon som varit så där driven, fixig liksom, som höll ihop allt, som sakta förlorar den delen av sig själv. En riktigt vidrig sjukdom som ju ingen kan hjälpa och som säkert var lika tuff för henne. Hon blev osäker, rädd för att ringa och umgås med människor som hon inte hade i närmsta kretsen. 
I slutet ville hon ringa somliga vänner men vågade inte, för hon kände att hon bara skulle börja gråta. Det är mycket hon säkert höll inom sig, som hon aldrig vågade uttala.
Men hon kände säkert förändringen emellanåt, och också tydligt, och ibland var hon inte medveten om det. Kanske var de dagarna allra bäst.
 
I så många år var hon ju ändå så där pigg, ville fixa, hitta på saker, umgicks med folk, ordnade middagar och fester, älskade musik, dans och livet. Livet! 
Får mer och mer av det i huvudet nu, särskilt efter i fredags och efter alla fina människor som var där och påminde om just denna fantastiska människa som var den som fanns längst. Tack! Tack för det bästa alla ni som varit en stor del av min mammas liv.
 
 
Tog mig till gymmet, gick sedan till graven där alla blommor ligger från begravningen. Till höger om farmors och farfars grav ska mamma ligga, blir fint. Precis med stora trädet bakom. 


Just nu förstår jag inte hur stegen ska fortsätta, det känns emellanåt Som en omöjlighet. Jag vet att det kommer gå, minut för minut kommer att läggas till och dag för dag. 
På tisdag är det fyra veckor sedan det livet tog slut. 
Fortfarande en overklig känsla men har tagit in att det faktiskt är så. Det är väl just därför det nu känns övermäktigt ibland.
 

Försökt sjunga lite men det låter hemskt. Rösten är, som jag brukar säga, fucked up. Antagligen för att gråt är sjukt dåligt för stämbanden. Skulle repat men ställt in. 
Får vänta lite, behöver samla mig och sjunga mer, hitta styrkan igen. Hitta lusten.
Den kommer igen, framför allt behovet av uttryck i musiken kommer. Men just idag tillåter jag mig att bara vara utan krav.
 
En biltur, en dokumentär om Ed Sheeran.
En biltur, och bästa spontanhänget hos goda vänner. Så skönt att få långa, varma kramar, ta en kaffe och få prata en stund. 
Så tacksam för fina vänner.
 
Kram ❤️ Johanna
 

Putsa varandras fjäde...

0 Läs mer >>
 
En dag jag bävat för, och haft en stor anspänning för.
Att ses med alla barnen och vår bästa "extended family" utanför kyrkan för att vi skulle få en egen stund med mamma och varandra, det var så starkt. Starkt att ta in att mamma verkligen låg där, att detta var vårt farväl.
Min älskade, finaste mamma som jag och vi verkligen haft turen att få ha.
 
Så oerhört, så sorgligt så bröstet slits itu och mitt i allt så väldigt fint med den vita kistan, med blommorna.
Och så musiken, som ramade in allt precis som hon hade tyckt om. Freddie Wadlings Blott en dag, Koppången med Helen Sjöholm, Mamma med Albin Lee Meldau och Sammy Davis, som var musiken hon och pappa vaggat min unge till sömns till. Så många gånger. Vaggande, dansande i deras vardagsrum i huset. Over the rainbow med mig på sång, Jocke på trumpet och eka på gitarr- i inspelad version från VäderLeks-tiden, ett bra sätt att skicka med min sång utan att själv behöva stå där en sådan här dag. 

 
Finaste bonusbarnbarnen skrev så fint, till de fina blommorna. 
Mitt i allt var det också ljust. 
Prästen talade så fint, rakt in i våra hjärtan om mamma och att vi måste haft Ingelstads bästa fritidsgård hemma, att det alltid måste doftat bullbak och att vi haft sådan tur. Precis så.
Och också om mammas livsglädje, att hon älskade att dansa, spela fiol och dragspel, att gå kurser i silversmide och att hon verkade ha så många timmar på sitt dygn. 
Fint att verkligen bli påmind om det, när sjukdom gjort livet annorlunda en längre tid. 
Den hon var innan det är ju den mamma jag mest vill ha inom mig. En livsglad, livsbejakande människa som gjorde det bästa för de runtomkring och såg till att också ha det bra själv. 

 
Att se alla människor var en så stark känsla. 
Ledsna, vackra människor som älskar mamma precis som vi, så fint. Fint att kramas och ta in stunden och varandra och känna tröst i det. 
Så värdefullt, och som mamma hade velat vara med liksom i fysisk form när alla samlats så där!
och hon hade aldrig velat gå hem, hon ville alltid stanna lite till. 

 
Det blev en runda i Bokhultet med brorsan efter lunch och lite häng, och så pizza och vin med bonussöner, Frida, Oscar, Pappa, brorsan och vi ikväll. Ett bra sätt att avsluta dagen, kvällen och natten på. Samlas och prata, mycket om mamma och om dagen. Att det var så fint, mitt i allt. 
Jag har en otrolig familj, så varm, stor och fin.
Så tacksam för det alltid och i sådana här stunder liksom extra mycket. 
Vad hade jag gjort utan dem?
 

Denna dagen är gjord. 
Det blev så fint det kunde bli, och precis så tungt som jag tänkte. 
Ändå är mamma med ändå, i oss med alla våra minnen av henne och med all kärlek vi har för henne och det hon gett.
Det gör fysiskt ont att det aldrig kommer att bli detsamma mer men bröstet är också fyllt av tacksamhet och en viss stolthet av att ha fått ha en just så underbar mamma. 

Tack livet för det!
 
Kram ❤️ Johanna 

Tack livet för det.

0 Läs mer >>
 
Dessa pioner!
Färgerna är som en glad smekning. Älskar snittblommor och nu är de än mer betydelsefulla. Är uppväxt med att mamma alltid hade färska blommor på borden, ofta arrangerade som små konstverk. i vackra vaser eller krukor.
Där mamma var doftade det alltid gott, av blommor, av matlagning eller av kak- och bullbak.
Magiskt. Magiskt att ha detta i minnet, i hjärtat.
Så fina ord av människor som kände mamma, fina minnen av min varma, glada, snabba, pyssliga och inbjudande mamma. Som gärna ville rå om oss och andra.
Så värmande det är. 

Har en sådan trötthet inuti.
Gick dock till gymmet, och hade ett bra och skönt pass. Lyssnade på podden helvetet, körde hela programmet och kände mig nöjd när jag gick hemåt.
Tog vägen förbi Coop och inhandlade lite förnödenheter innan hemgång och en liten stund på balkongen.
Lite prat, och så lite plock.
Ställde mig och strök medan jag pratade med barndomsvän, fint samtal där vi grät över mamma och pratade minnen.
 
 
 
Gjorde isterband och stompad potatis till middag. Satt med tända ljus, pratade om ditten och datten. 
Efter två avsnitt av the last kingdom så hoppas jag på god sömn, utan astmaskit och oro.
En lugn, återhämtande natt.
Bara det ber jag om ikväll.
 
Kram ❤️ Johanna
 

Magiskt att ha i minn...

0 Läs mer >>
 
Ännu en tämligen rörig dag.
Känner att min skalle inte riktigt räcker till just nu, har inte samma kapacitet att ha många järn i elden samtidigt. 
Inte så Konstigt just nu antagligen men en okul känsla. 
Får liksom kolla vissa saker igen så jag inte missat något.
Gick tidigare, direkt hem och bytte om och till pappa för rensning, gråt, kramar och idogt arbete. 
Det är en del av alltihop, gå igenom, prata om det, stanna upp i bland men liksom jobba på. 
Nu är det gjort som just nu kändes nödvändigt.
Mer ska göras men det får ta lite tid.
Nu landar vi lite igen.


Lade i en tvätt, packade upp det jag hade med mig hem, tog en dusch och satte mig vid det röda huset och läste ett så fint kort jag fick av mammas gamla vän. 1972 lärde de känna varandra och var varandras goda vänner, hittade på saker ihop, var hemma hos varandra och gjorde utflykter. Hon beskrev mamma så otroligt fint, så jag började storgråta.
min älskade mamma! Så fint att hon lämnade sådant avtryck Hos människor. Blir starkt berörd. Tack du fina människa som delar med dig så. Kramar om i din sorg!
 
 
 
Nu ska jag strax lägga mig i min sköna säng, läsa lite ur Skam.
Förhoppningsvis somnar jag fortare ikväll och får sova djupt. Känner mig lite kymig men tänker att det kan vara någon slags utmattning i allt. 
Hoppas min kära pappa får sova gott i sin nya säng, och att han får vakna lite pigg, och att mamma tar sig en lov omkring honom. Liksom vakar och pysslar om.

Kram ❤️ Johanna

Liksom vakar och pyss...

0 Läs mer >>
 
Det här ser jag på väg till jobbet, ackompanjerad av fågelkvitter. Det är en skön syn, när nu allt exploderat sista veckan.
Som en smekning att lyssna de få stegen till jobbet, att se att våren fortgår. Tänker att mamma slutade sina dagar när det började spricka ut, som hon visste att det var bäst tid att gå.
Det fanns mest chans för oss att orka då, när livet i övrigt spritter runtomkring. 
Mammas omsorg om de sina, den kunde utan tvivel varit så stor. 


Snart slår tulpanerna ut helt och allyum (heter Den så?) kommer strax efter. De är coola, som ståtliga färgglada bollar står de länge och hälsar hej och hej då på oss som går in och ut ur huset.
 

Överallt händer saker nu, dag för dag poppar något nytt.
Till och med prydnadsapeln börjar blomma så smått.
 

Snart är den full med blommor, det kan vara det finaste jag vet.
Mamma älskade vår trädgård om våren, hon älskade en gång sin egen lite vildvuxna trädgård med slänter med sten och krasse, förgätmigej och violer. När hon de senaste sexton åren hade balkong så gillade hon att plantera och fixa med krukor.

 
Det var skönt att komma hem till detta ikväll.
For direkt till pappa för att börja rensa i garderoberna. 
För att få rum för annat, för mer luft i systemet så tror jag det är bra att rensa. Det är bra att göra sig fri från somligt för att kunna få ha sin process i fred liksom. 
Är trött som en gnu, lite speedad inuti känner jag då vi sprungit upp och ner till återvinningen och städat undan allt eftersom. Pizzabudet Patrik kom så vi fick lite ny energi också - det var bra. Kommer att ha träningsvärk imorgon, men det är ju bra då det inte hinns med något gym dessa dagar. 

 
På lunchen idag träffade jag en riktig pärla, som gav mig energi för resten av dagen. Så fint, och gott! Tog en bowl med sotad lax från Ching a ling, vilket var mycket smakrikt och gott.
 
En ganska stökig dag annars men tror att det mesta löst sig till imorgon i alla fall. Alltid något!
 
Nu blir det en stunds läsning i boken Skam av Laestadius. Den serien är riktigt bra, ganska beklämmande och upplysande om samernas historia från hennes generation, om omöjlig kärlek, om fanatisk tro, identitet och en längtan efter att passa in, att vara bra nog.
 
Kram ❤️ Johanna

Kunde utan tvivel var...

0 Läs mer >>
 
Rapsen, så otroligt vackert det är.
Stora fält som lyser knallgult.
Idag höll känslorna. 
Igår flög de fritt, och gråten behövde åter ut.
Det är kanske så det behöver vara, för att orka. 
Stunder som kramar ur hjärtat och bränner som eld, som att en ska gå sönder. Och så stillar det sig igen, för att benen ska fortsätta gå, lungorna åter fyllas med luft. 
De gula fälten mer tröstande idag.
Bara vackra, som de ska. 

Fina dagar bakom oss, bara jag och mannen. 
Sightseeing, god mat och dryck, mycket steg i benen, mysiga kvarter, åtskilliga kanaler, myller av människor. 
Och solen, våren, promenader utan jacka. 
Hämtade upp pappa direkt, åkte för att handla tillsammans. 
Hem för att packa upp mat och packning, lägga i lite tvätt och 
landa lite.
 
Toast vid teven, och avsnitt av Tte last kingdom.
Ett lugnt avslut på helgen.
Den har nog varit bra, att få nya intryck, andra tankar mitt i allt. Som att livet fortsätter ändå, på något märkligt sätt.
En dag i taget.
På nytt sätt, utan min älskade mamma.
Och ja, det får göra ont, så ont, för att jag och vi älskade dig så.
 
 
Kramar ❤️ Johanna 

På nytt sätt.