0 Läs mer >>





Lite onsdagsnöje fick det alltså bli igår.
Egentligen var det meningen att mina kära bonusgrabbar och deras ömma moder skulle komma på middag, men där låg de sjuka och klena så det ställdes in i snabb takt. Krya på er klentarmar:-)!!!

Maten upplockad ur frysen, och ett litet umgängessug från både mig och Pärlan hade infunnit sig och därför så kom mina kära föräldrar förbi på lite kycklinggryta med bacon o rosépepparsås, rotfrukter i ugn och sallad....och minsann att vi tog oss varsitt gott rödtjut också (eller nja...pappsen höll till godo med öl sen i julas:-)
En skön kväll med kanal 10 på efter maten där Lakers vann - de tre sportnördarna var väldigt nöjda och glada - allt gott alltså.

Så har jag fått lite att fundera över.
Som man liksom får ibland utmed vägen, ni vet.

Ni som vet.... hur gör man?
Ni vet...att vilja vara någon som vill finnas, bry sig, samtidigt sätta ner foten, visa hur ens egna värderingar och tankar är för att ge möjlighet till att skapa sin egen karta och kompass.
Att inte förbjuda, fördöma, måla fan på väggen... samtidigt som min egen känsla och oro måste få komma fram och ut. För att det kanske lockar till lyssnande.
Istället för att fördöma, vill jag låta konstnären själv måla sin egen tavla.
Med sina egna färger och på sitt eget sätt.
Kanske liknar den inte alls något jag skulle valt men kan ändå vara en vacker tavla, uttrycksfull och färgstark som ger styrka och hopp om helhet.
En inre styrka önskar jag, att inte så lätt följa med en ström som går nedströms utan den som går uppåt, framåt...
Jag hoppas så att jag är klok nog.
Inser samtidigt att jag inte kan se allt, inte få vara med på allt även om jag ofta skulle vilja vara en liten fluga på väggen som fick höra lite, lite grann av det som sägs, och stöts och blöts.
Inte för att fördöma, utan för att försöka förstå...kanske coacha en aning på vägen...?!

Jag vet inte jag, hoppas det visar sig att jag var klok nog.

Puss i örat.

Johanna

Päron-middag

0 Läs mer >>
En blogg jag följt ett tag har varit om en cancersjuk kvinna, en mamma med 3 söner och man.
En kvinna som fick bröstcancer i sina bästa år och har kämpat mot den i 16 månader.
Nu har hon slutit sina ögon med sina nära omkring sig, och bloggen läggs ned.
34 år gammal.
Livet är hårt emellanåt, och tämligen orättvist.

Vi vet inte vad som väntar bakom nästa krön.
Vi har vårt NU.
Det gäller att suga på de goda karamellerna, ta vara på det sköna och njuta av det som finns omkring oss, i oss, åt oss.

Nu.

Kramar
Johanna♥

Livet

0 Läs mer >>
 Fridis 2006

God förmiddag i det misstänkt vårvintriga landskapet!
Ingen sol idag, tur vi fick lite av den varan igår:-).
Hemma med hängig tjej, och jag själv känner mig också lite småhängig (inte muskelmässsigt då, utan mer ont-i-kroppen-förkyld-hängig ni vet - det andra är ju liksom ingen nyhet!)
Ska ta mig extra c-vitamin, extra mycket kaffe, bra mat och även idag ägna mig åt småprat, bokläsning och kanske en film på DVD.

Det är ju egentligen inget att bli upprörd över, förkyld och lite seg ska man liksom vara emellanåt.
Det försvinner onekligen i proportionerna av allt annat omkring oss, med jordskalv o tsunamis, civilbefolkning som skjuts ned, flickor som blir mördade i tron om att få bli fotomodell...
Eller programmet jag såg i förrgår kväll, om en man från Afganistan som sålde sin 10-åriga dotter till en gammal man som ville ha henne som hustru. 50 lamm fick han för dottern...och förlorade möjligheten att någonsin se henne igen.
Vi lever i ett fantastiskt land!
Jag har tänkt det så många gånger senaste tiden med allt som händer, och känner mig oerhört tacksam att just jag fått möjligheten att födas i ett fritt land, där kvinnor och flickor har lika möjligheter, där deras vilja blir hörd och deras röst är lika viktig.
Vi har verkligen olika förutsättningar beroende på var vi föds.

Min älskade dotter ligger och sover.
När hon vaknar ska hon få amerikanska pannkakor till frukost.
Kanske kan det ge lite kraft i den lilla kroppen?
Ett glas C-vitamin ska serveras också, med jordgubbsmak.
Det gör nog susen:-)!

Själv ska jag ta mig ännu en kopp espresso.
Och verkligen njuta av smaken, av möjligheten att kunna ta det när jag själv vill.

Jag är inte så förtjust i artisten Arja Saiomaa men gillar en text hon sjungit....:
Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
Det gav mig två ögon
Och när jag dom öppnar
Kan jag klart urskilja det svarta från det vita
Och högt däruppe himlens mantel strödd med stjärnor
I mängden människor, den Som jag älskar

Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
De har gett mig hörsel
Som i all sin vidhet
Fångar natten och dagen
Syrsor och småfåglar
Turbiner, hammare, ett hund skall och ett ös regn
Och röstens ömhet hos den som jag älskar

Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
Det har gett mig ljudet
Och hela alfabetet
Så att jag fick orden
För tankarna jag tänker
Moder, vän och broder
Ljuset som upplyser
Den karja väg min älsklings själ ska Vandra

Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
Det gav mig lång vandring
För så trötta fötter
Jag gick genom städer
Genom djupa vatten
Över stränder, berg, i Öknar och på slätt land
Hem till ditt hus och dina Gröna ängar

Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
Det har gav mig ett hjärta
Som i grunden darrar
När jag ser på frukten av det hjärnan skapar
Och det goda så långt borta från det onda
När jag ser in i dina klara ögon

Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
Det har gett mig skrattet
Det har gett mig smärtan
Så att jag kan skilja lyckan ifrån sorgen
Dom två ting som skapar alla mina sånger
Och mina sånger som är era sånger
Och alla sånger som är samma sånger
Och mina sånger som era sånger
Och alla sånger som är sanna

Det finns väldigt mycket att vara nöjd, glad och tacksam över.

Kram till dig!
Johanna

C-vitaminer & Tacksam...

0 Läs mer >>




På min promenad till återvinningen upptäckte jag lite vår....underbart!!!!
Gult är inte någon favoritfärg men blommor i gult är uppiggande och härliga!

Kram och Glad vår önskar dig♥!
Det finns hopp.
Hopp om en bättre dag, en skönare dag, en piggare dag.
Och idag skiner solen!

Johannis

Vår i bilder

3 Läs mer >>
 Öland 2009

Efter en härlig helg slängde min älskelse och jag oss i min säng, och kollade in Förortsungar igår kväll som skön avslutning.
En himla mysig, bra och tänkvärd och härlig film som gjorde mig glad (ja, och rörd så klart...!)
Filmen handlar om en flicka och hennes morfar som väntar besked om uppehållstillstånd, de får bo hos en kille som sedermera efter mycket livskantringar ansöker om att bli fosterpappa.
Det handlar om ett gäng sköna barn som är modiga, glada, tuffa och sprittande levadsglada.
Den är om musik, och glädjen den ger.
Se den vettja!

Många barn har det tufft.
Även i vårt land, med missbrukande föräldrar, föräldrar som misshandlar eller på annat sätt utsätter de för tråkigheter och otrygghet.
Som lämnar oklara besked, som ljuger eller drar på sanningen.
Som hellre gynnar sig själv än sina barn.
Det finaste vi har behöver vi värna om, ta hand om och finnas till för.

Med regler, med ramar som visar var vi står, men med en vilja att finnas till.
För att lyssna, för att lära av de som är yngre än vi.
För att också dela med sig av de erfarenheter vi har, för utbyte av saker som finns i ryggsäcken.
För att hjälpa på traven, stötta, pusha...
Och för att ibland fånga upp när vägen blir alltför krokig och osäker.
Men bara så länge att de hinner skaka av sig dammet, för att sedan pröva lyckan igen.
För att finna sin egen väg.

Flyg lilla sparvöga...flyg över ängarna!

Puss i solen♥

Johanna

Förortsungar

4 Läs mer >>
 2006, Dante o jag

 2006 års modell av Frida

 2006 Dennis & Dante

 2008 Dennis



 frida 2006

 2008 Frida & Morfar

 2008 Måmå i pariserhjul

 2008 Taikon:-)

 2008 Johan & Frida

 2009 Floroth

Sitter och konstaterar att helgen gått så otroligt fort...vilket det alltid känns som när det varit mysig, skönt, roligt och härligt!
Fikat med Suz på stan, promenerat runt och kollat affärer, pratat tonårstänk, druckit latte...
Varit på härlig 40-årsfest hos Connie (skrev om henne för ett tag sen...att gamla vänner är som gamla bekväma skor:-))...tillbringat helgen med min älsk och min älskelse, bonusar...på stan, hemma, lagat mat, haft fredagsmys...
Och Tiden har flugit fram!

Kolla in bilderna. Det har gått några år mellan fotona, och det känns som igår men är ett tag sen.
Och jag tänker tacksamt att jag fått vara med om så mycket ändå!
Jag har fått så mycket, mycket lärdomar, mycket njutning, mycket härligt ändå.
Framför allt har jag fått många goa glin i mitt liv - TACK♥ för att ni finns mina kära bonusar!!!!

Njut.
Fånga dagen.
Se till att verkligen leva medan ni kan, det finns så himla mycket att njuta av.
Att finnas till för.
Se solen, känn dofterna och känn att någonstans finns det någon som vill dig väl.
Trots allt.

Kram till dig i söndagskvällen!

Johanna

Tiden går....fort!

0 Läs mer >>

dsc02767 (MMS)

Vy från sängvila. Trött av tabletter! Funderar på nyttan och onyttan med dem? Kanske bättre att va lite täppt helt enkelt än att vara förlamande seg? Ska på 40-årsfest imorgon, vill va pigg, dansa järnet och ha roligt!! Ska fira lite ikväll oxå. Lugnt soff-firande efter skönt besked från Mammografikoll:-)! Tack och lov! Kram till dig och god fredag. Johanna

Vy från sängvila. Trö...

0 Läs mer >>




Rörd kan man bli ibland.
Så blev det idag, dä rjag satt och beställde läkemedel på jobbet och glodde in i datorn så allt skulle bli rätt...
Då kommer tre av studenterna och undrar om jag har tid en stund.
Klart jag har tid!
Det har jag oftast när studenterna kommer, helt enkelt.
Men idag var det ingen hjälp de ville ha. De ville lämna ett paket och ett kort....:-)

Tack söta, så gulligt!
Jag måste vara en tydlig person som lyckas få tre ypperligt goda mörka chokladkakor - helt i min smak! Undrar om någon av handledarna varit inblandade tro...?
Roligt och uppmuntrande och väldigt mysigt i alla fall.
5 veckor går extremt fort.
PÅ måndag kommer nya studenter, som får lite nedskrivna ord av de som nu slutat. Som uppmuntran, stöd och en liten ömsint spark i häcken inför perioden de ska gå hos oss!

En bra dag.
Igår var jag en fruktansvärt trött människa.
Börjat med allergitabletter i förebyggande syfte, och jag glömmer år till år hur extremt trött man blir.
Längtade efter sängen hela eftermiddagen, orkade ingenting igår kväll....lade mig när Frida lade sig och släckte innan det var mörkt i hennes rum. Somnade nog på två minuter, 8.5 h sömn och ändå kändes det som att jag inte sovit när jag vaknade idag 05.20. Typ förlamande trötthet, fy!
Dock bättre framåt förmiddagen idag, så ikväll ska jag ta tablett - inte på morgonen tänkte jag.
Kanske motar jag bort lite tröttis då?

Dags att snart krypa ner, läsa lite i Lyckan, kärleken och Meningen med livet.
Verkar vara en rätt juste bok.
Som ger inspiration.

Kram
Johanna



Glad i choklad!

1 Läs mer >>
 Fridis & Pitbull

 Pitbull & Chihuahua

 Schnyggo!

Nu jäklar doftar det vår på allvar!
Känner ni?
Ser ni?
Ljuset, dofterna...(ja, så länge jag nu känner dem - har börjat knapra allerigtabletter idag...:-)
Men skit samma, det är ljust och betydligt lättare att gå ur sängen och lättare att gå ut från jobbet...lättare, helt enkelt.

En skön eftermiddagsfika på altan i lä igår - så skönt! Tack käraste Pitbull!

Full lulle med examinationer och slutbedömningar idag och i morgon.
Summa: Det går framåt, utvecling sker, självförtroendet ökar och en känsla av att "Yes, jag ska faktiskt bli sjuksköterska" infinner sig - härligt jobbat:-)! Tack alla duktiga handledare som pushar, stöttar, ger både ris och ros, ansar och fixar! Ni är guld värda!

Pöss!
Johanna

Tjoho!

0 Läs mer >>




I meditationen gick jag en tidig morgon ut, satte mig på marken, i det gröna gräset - och mediterade.
Under björken, som ger mig ro.
För ögat och i själen.
Den säger att jag behöver närhet, ömhet och kärlek och jag ska våga ta emot det.

Och jag tar emot.
Öppnar mig.
Låter kärleken fylla mina lungor, ge lust och liv.
Vågar sträcka ut armarna, falla bakåt i tron att någon tar emot.

♥

Johanna

Björk o lugn

1 Läs mer >>
 Sommarlängt!

Erfarenheter gör oss till dem vi är.
Goda och mindre goda erfarenheter.
De ger oss styrka, de ger oss mod, glädje och kärlek, de ger oss osäkerhet och ibland dystra minnen i kropp och själ så väl som väldigt goda sådana.
Det vi varit med om gör att vi antingen strävar ditåt igen, eller helt tar avstånd för det som hänt eller något slags mellanläge där gråzonerna utvärderas och kan ingå i ett vidare koncept. 
Vi tar till oss det vi levt, värderar, väger och lär oss av det.
För att gå vidare i livet som det nu är.

Ibland ger vissa minnen en fysiskt smärta, för att man inte på något sätt vill uppleva detsamma igen.
För att man känner starkt motstånd för att man på något sätt fick genomleva något som inte i hjärtat var förankrat. Kanske för att styrkan att säga nej inte fanns. Kanske av annan anledning, kanske för att man liksom gick med på att pröva utan att inse konsekvenserna av handlandet...?

Det är dock alla förunnat att få minnen av olika slag.
Och av de kan vi göra något bra, oavsett vad det tidigare inneburit.
Vi kan vända det vi har till något positivt, vi kan lära oss, stärka oss, ge oss själva massor av kärlek och förlåta oss själva för saker som hänt.
Tider förändras, liksom vi.

Att vända moln till soldis eller strålande sol...
Tja, det behöver vi ibland hjälp med.
Det är inte så lätt att vända ett sjunkande skepp helt själv.
Förutsättningen känns precis som att den utgår ifrån smärtan.
Utan smärta ingen synlig, nämnbar förändring.
Det är en krokig väg, en ibland väldigt ensam väg där tankar och funderingar stöts och blöts som i en centrifug för att till slut anta en form av det som liksom gör oss till de vi nu är.

Till den jag är.
En tanke...att vi nog faktiskt behöver gå igenom en hel del elände, djupa dalar och höga berg för att finna det vi sökt.
Även då, när vi tror oss ha funnit det - och känner det i hela kroppen o själen, så vill käppar ibland sättas in i hjulen för att öka tvivel på det vi väljer...
För att våga gå vidare måste vi tro, vi måste våga vara starka.
Väga släppa taget, ta in det som händer och förföras av känslorna.

För att leva krävs en hel del mod.
Och att vara modig är att blotta strupen.
Själen.
Och våga viska....här är jag!

Puss  & kram
Johanna

En tanke

1 Läs mer >>






Lite bilder från igår...lekte med lite svartvitt med min söta digitalkamera.
Lade upp en bild på Facebook som profilbild, i svartvitt, som är himla fin....men den är två år gammal vilket syntes. Jag vill ju inte ljuga, så där ser jag INTE ut längre...

Det är återigen bara att - just det - gilla läget.
Man hänger ner sig, får påsar under ögonen, bröst som taxöron, skinkor som brödlimpor och en mage som ser ut som en kanelbulledeg...blodhundsliknande kinder med lakansränder som det tar 2 timmar att bli av med (inte 5 minuter som för några år sen!!!)...
Men va tusan! Jag lever, jag är frisk, jag är här på denna jord med människor jag älskar och vill vara med.
Och jag har levt i min kropp och trivts rätt bra i den hittills, så jag fortsätter gärna minst lika länge till! Med taxöron, kanelbulledeg och resten - hellre än inte alls.
Jag är jag, och jag är rätt ok ändå:-)! Jag är faktiskt mer nöjd nu än för 11-12 år sen, ironiskt nog, när jag antagligen borde varit mer nöjd:-). Så är livet, ibland fattar man lite sent att ta tillvara det vi har.
Den konsten har jag lärt mig.
Tack livet!

Jag ville fånga våra nya themuggar på bild (Frida har börjat dricka the, så då måste vi ju ha gosiga themuggar of course! Och helst orientaliskt kanelthe också!!!)
Mysigt att göra i ordning en themugg, sitta i soffan och sippa the samtidigt som att livets klurigheter försöker utredas med världens bästaste älskelse♥. Jag får dessutom smak på the igen, det var längesen. Helst ska det vara örtthe eller grönt the, tycker jag. Det ger en mild och gosig smak!

Underbar parfym som jag fått av min älsk...mmmm!!!!....ville jag också lägga upp bild på.
Det är helggrej för mig. Lite heligt och extra mysigt att få sätta på sig en stänk av den för att fira ledigheter liksom...just nu fick bilden mig att få hugg i hjärtat av galenlängt efter honom jag fått den av...1 vecka känns som en evighet ibland. Men i morgon....då får jag bulla in mig och lägga mitt huvud på hans varma bröst med tusentals gyllene fräknar som jag älskar så. Ljuvliga tanke!!!

Lite vemodig så här på lördagkvällen känner jag...
Sett en underbar Talangföreställning/tävling med superduktiga ungdomar. Fick gråt i bröstet flera ggr för att jag blev berörd. Tack!
Och Fridis, du var väldigt duktig. Gav av dig själv - det är det viktiga, och att du faktiskt vågade:-)!!!! Tjoho!

God kväll till er...
dags att tända ljus och läsa bok!
Blir nog en bra kväll känns det som.

Kramar 
Johannis 

Ensammys & galenlängt...

0 Läs mer >>


Har nu efter alla konstens regler i instruktionerna tjofsat på en ny plastfilm på Fridis iphone.
Spraya fingertoppar, och pilla med kort för borttagande av små mesluftbubblor...tja, på plats och Fridis nöjd med en fåne utan fingeravtryck. Gott så!

Provade en ny choklad som jag inhandlade...
Såg först efteråt (tycket den smakade lite mystiskt för min icke vana smaklökar) att det viss var kokos, sea salt OCH pecannötter. Nåja, tänkte jag. Det märker jag om det skulle vara nåt...
Och tänk att nu vet jag!
Pecannötter och Johanna ska inte kombineras (såvida man inte vill mig illa så kan det ha samma resultat som en gnutta arsenik kan hända:-), ett tips bara!)
Svullnade på tungan o kände mig konstig efter typ 10 minuter...cortisondos i högdos fick det bli. Lite inhalation.
Så! Saken biff. Inget akutbesök, men heller inget sug efter fler nötter!!!
Men nu vet jag i alla fall;p!

Dags för hämtning av dansant unge, fetaostkyckling, vanlig, hederlig jäkla mörk choklad och ett glas rödtjut så här som fredagsmys.
Lite TV och mysprat.
I morgon bitti är det jobbdags, och sen mina vänner är det hålla-tummarna-dags då älskelsen tävlar i talangtävling. Kul! Hon är taggad och nervös och skitlycklig så det är så bra det kan vara!

Morsning, ha en underbar fredagkväll!

Snön är dessutom på väg bort....imorgon är det nog vår igen!

Och snart är det söndag....då kommer världens bästaste Dahlberg hem! Tjoho!

/Kram
Johanna

Plastfilm & pecannött...

0 Läs mer >>
 Vilken sångröst!!!!

"God natt mitt hjärta du ska sova nu
spar de där tankarna till nästa dag
Jag tror jag vet vad du funderar på
och jag ska svara så att du förstår
Har lovat dig att aldrig ge mig av
och du ska veta det
Vart än din resa bär
vem den än gör dig till
så är jag aldrig långt från dig

God natt mitt hjärta du ska sova nu
det är så mycket jag vill säga dig
Kan höra sångera du sjöng för oss
den sommardan på skärgårdsvågorna
och som den båten
gungar jag dig nu
jag vaggar dig till sömns
Vattnet är mörkt och djupt
och inga löften finns

Mer än att jag ska va hos dig

God natt mitt hjärta
du kan drömma nu
dröm om liv
och allt du önskar dig
Om du får egna barn
och tröstar dem med sångerna
vi sjunger nu
då är jag där med er var kväll

En dag försvinner vi
men sångerna har många liv
De sjunger oss
in i en ny
och evig tid"

Text & Musik: Billy Joel/svensk textbearbetning: Tomas Andersson Wij


Hade denna text funnits då Frida var liten hade jag sjungit den, med all säkerhet, medan jag satt med henne i famnen eller när hon skulle sova.
Jag sjöng jämt för henne, redan i magen.
Och  när hon själv kunde sitta i mitt knä satt vi vid pianot och sjöng och spelade tillsammans.
Du lilla höna, som blivit så stor.

Sångtexten är lika aktuell.
I mitt hjärta sjunger jag den för dig nu.

Älskar dig gumman!

Din Mamma


Sångerna

2 Läs mer >>


Det är ju som ovan det ska se ut.
Grönt gräs, ett glas rödtjut, kanske inte ett bildäck men det var liksom så det blev den där dagen på Öland med tält, filt på marken....och tja, helt enkelt ett glas rödvin intill bilen:-)
Kommer inte ens ihåg hur det smakade, men sommar var, vin var där, glada tjejer, semester....
Typ ganska härligt alltså!

Det har ju varit himmelskt väder några dagar, kallt men soligt och absolut gångvänligt...det ger energi att på morgonen dra ner kepan, känna luften i lungorna och kraften i benen...åh, vad jag älskar solen!

Snälla vår, kom tillbaka! Snöovädret utanför fönstret just nu känns så där...inte så himla gästvänligt på nåt sätt efter alla månader tillsammans.

Men shit happens.
Det snöar.
Ok.
Gilla läget.
Jag får helt enkelt vara nöjd att jag är inomhus, med snart ren tvätt, nylagad mat.
Innan dess tror jag minsann att jag skålar för den kommande våren i en liten Ancnoc.
Japp, ta mig tusan så får det bli!
Jag firar också att jag har en underbar älskling som ringt...myser av rösten och bär dig i mitt hjärta♥. Tack!
Haft goda samtal idag, känner att livet idag varit vänligt.
Upplyftande.

Himla skitsnö, fall du ner från himmelen.
I mitt hjärta bor det en stor sol!!
Så det så!

Puss & kram
Johannis

Vår!!!!

0 Läs mer >>

dsc01262 (MMS)

Bloggar från mobilen. Sitter och kollar in min älskelse och 10 andra ungdomar som ska va med i en talangtävling. Kul idé där 3 gymnasieungdomar har detta som projektarbete. Det här är ju underbart kul såklart!! Häftigt att se och höra glädjen, inlevelsen... Skönt slut på dagen. Som varit en bra dag. Mitt jobb är vissa dagar fyllda av att försöka sätta fingret på det som ska lyftas, blötas, stötas, slipas lite på...funderat, pushat...hur gör man bäst, hur får man någon att tro på sig själv samtidigt som man ger de saker att arbeta med, för att bli ännu bättre. För att spetsa till sitt kunnande. Hoppas att jag kan pusha, få somliga att känna luft under vingarna, o tro på att de faktiskt snart kan flyga. Mitt mål är att människan ska växa. Ibland blir det onekligen ett tufft uppvaknande. Ibland en bekräftelse av nåt man redan känt på sig. Ibland backar de, känner efter och ser att vägen är en annan. Ganska ofta känner de nog att de fått mer kött på benen, självförtroende som bär dit de är tänkta. Det är otroligt härligt när någon blommar ut. Blomman är en vacker tingest som alla borde få utvecklas som. En ros till dig, du kämpande människa<3. En önskan att du ska blomma som de jag just ser på scen!Johanna

Bloggar från mobilen....