0 Läs mer >>
(null)

(null)

Igår kväll blev jag avtackad av huvudhandledarkollegor med mat, blommor, present och fina ord. 
Jag hade verkligen ångest över beslutet före jul, om jag helt skulle sluta eller fortsätta 50/50 som huvudhandledare och operationskoordinator. Även om jag i kroppen visste att det var dags att gå vidare, att ta hänsyn till hur det var att vara splittrad på två stora uppdrag så var beslutet så svårt.
Att ge upp mitt mission liksom, handleda studenter och försöka ge dem något på vägen - inte bara kunskapsmässigt som sjuksköterska utan som människa. 
Fantastiskt att se utvecklingen hos studenterna, från knopp till blomma på 5 veckor om allt går enligt plan. Utmaningen då det inte går riktigt så är också spännande, fast på annat sätt. 
Lärt mig mycket själv på 9 år som huvudhandledare. Det har varit en härlig resa, som jag alltid kommer att bära med mig.

Ångrar inte beslutet. Att jobba som Operationskoordinator har sannerligen också sina utmaningar och sina glädjestunder.
När patienterna ringer bara för att säga att de är så nöjda med bemötandet även om de inte alltid fått det de velat i rimlig tid. De är ändå nöjda för att vi lyssnar och försöker efter bästa förmåga.
Det värmer! Det är kul med nya utmaningar, ett annat sätt att jobba och tänka med ett helt annat perspektiv mot tidigare. 

Kände mig hängig igår, gick hem lite tidigare och la mig på spikmatta i sängen och somnade bums. Ville ju inte missa middagen så det fick bli en dusch och ombyte innan promenad dit. Började få ont i kroppen och kände mig risig.
När jag var hemma därifrån hade jag 39 graders feber, och inatt var den uppe på 40. Så ont i kroppen, illamående och rosselhosta från avgrunden. Så kan det gå.
Har inte haft influensa på hur många år som helst, så det var väl min tur nu. Jag hoppas det håller sig så, att jag inte drar på mig lunginflammation dessutom.
Sovit tolv timmar, hade mindre feber nu men fortsatt feber och ond kropp. Får ge mig till tåls.

Kram och god fredag❤️
Joey

Andra perspektiv och ...

1 Läs mer >>
(null)

Livgivande stund ikväll.
Vänner, lite mat, bubbeldricka av alkohol- eller alkoholfritt slag, kaffe, samtal om livet.
Vad som ger energi, musik, val att göra, kärlek med olika fokus. 

Stunderna ger livskraft och massor av kärlek. När en vågar glänta lite på svaga dörrar, reflektera tillsammans, gapskratta och känna vemod ihop...det är rikt. Det ger kraft, en tanke att våga ta en annan riktning.

Ikväll har jag fått påminnelser om massa bra musik jag själv glömt lite, men som vi plockade fram. Mer folkmusik ska jag ha just nu i mitt liv. 
Sofia Karlsson. Anna-Lotta Larsson. Bästa Helen Sjöholm. Ännu mer Frida Öhrn och Bo Sundström. Så jäkla mycket bra svensk musik finns det!
(null)

(null)

När vi skulle bryta upp för kvällen ringde min älskade unge. 
Tog en stilla promenad på söder under samtalet, njöt av allt vackert. Fotade en bråkdel. Tänker att det säkert doftar himmelskt men känner tyvärr ingenting men njuter av alla färger. 
Bedårande vackert.
Både ordet bedårande och det som beskrivs så - är verkligen vackert.
(null)

(null)

Nu nedvarvning i sängen, med magasinet M.
Lite slöbläddrande en liten stund innan, förhoppningsvis, skön sömn.

God natt❤️
/Johanna

Bedårande vackert, sa...

1 Läs mer >>
(null)

Stad i förändring.
Händer mycket överallt i staden, byggs och förändras. Onekligen spännande så länge de låter hus med själ finnas kvar och förändrar det mer nybyggda till ännu nyare.
Blir nog bra till slut!

Gick hemåt efter först fika med go gammal vän utmed väggen vid vår sjö mitt i stan, och sedan middag med mannen nere på stan. Ett glas rödtjut, så där lite busigt en vanlig tisdag:-) 
Jeansjacka och skön kväll, hand i hand genom lugn innerstad. Småprat om segrar för dagen och små funderingar. Är nöjd idag efter lång kamp för att uppnå förändring.
En del människor ute på serveringarna, i vacker sommarkväll.

Alltså vilka veckor!
Tredje veckan med vackert väder, halleluja typ!! Hoppas så att det innebär att det ändå finns hopp om många vackra väderveckor framöver också. 
Det märks att människor överlag börjar leva i denna årstid. Går ut, promenerar, flanerar, cyklar, solar, sitter och hänger över en kaffe, vilar på parkbänkar och bara är. Så ljuvligt.
Så lätt och så skönt.

I natt hoppas jag på en god natt, utan ond kropp och spikmatta. 

Kram Johanna ❤️



I vacker sommarkväll.

0 Läs mer >>
(null)

Rensar skallen med promenad.
Lyssnar på P1 dokumentär om en flickas pappa som åtalas för att vara en av ledarna i folkmordet i Rwanda 1994. Oskyldig eller skyldig...ja, vem vet men onekligen konstigt att döma någon bara på grund av vittnens röster som är i rättegången så många år efter det hände. Intressant i vilket fall.
(null)

Bästa meningen.
"Vad ska du bli när du blir stor?
Större än jag är tänker jag inte bli".
Skön kommentar på den eviga frågan. 
I boken Maken.

Ska bli läsning en stund snart.
Nedtrappning av dagen, och upptrappning i sinnet. Drömbanken. Fantasin. 
Språket är riktigt bra. Sånt nöje att läsa då, tycker jag.

Kram ❤️ Johanna

Nedtrappning av dagen...

0 Läs mer >>
(null)

Att sitta med öppen dörr, dingla med benen och ta in den gröna naturen utanför, fågelsången, råmandet från korna.
Att faktiskt kunna gå naken, om en vill.
Köra mopparna till Fröåsa, ta en kopp kaffe och lyssna på bruset från ån. 
Det är en slags vacker frihet, som för många inte alls är tillåten.
Att kunna nyttja vår svenska finurliga allemansrätt och komma just till dessa fina ställen - det är fint.

Så hittar vi skylten över att här legat ett pappersbruk i över hundra års tid. 
Tänk vad mycket människor som gått, cyklat denna skogsstig när det famns här! En arbetsplats mitt i Smålands skog, som säkert försörjde många här med omnejd.  
Häftigt att försöka tänka sig det.
Hur det såg ut. 
(null)

(null)

(null)

Väl hemma gick jag direkt till gymmet för ett pass, skönt efter två lata dagar. 
Ingen mer där, utan jag kunde ta plats och träna det jag ville. Ibland så väldigt skönt. 
Lyssnade på P1 dokumentär om Fikru Maru som suttit fem år i etiopiskt fängelse, och hans dotters och frus kamp för att få honom fri. Intressant!

Ska nu fortsätta läsa på min nya bok, Maken, som jag påbörjade i förmiddags där på landet.
Så väldigt bra språk så här långt. Om kärlek och parliv, om funderingarna före dejtandet och förmodligen också under tiden. Reflektioner hur en behåller sitt själv liksom, som nog kommer att utvecklas under nästan 550 s. Ser fram emot läsningen.

(null)

Kram och go afton!
Joey ❤️

Finurlig allemansrätt...

0 Läs mer >>
(null)

Mannen förtjänar fika mitt mellan kantklippning och gräsklippning, och före elinstallation av nytapetserat sovrum.
Han arbetar och jag ligger mest i solstolen och läser, fixar kaffe och mat. Juste fördelning:-)
(null)

(null)

(null)

Detta ställe.
Som jag ville åka ifrån så fort jag kom hit, men som nu är något jag längtar till.
Till tystnaden. 
Att sitta i en stol, lyssna på vinden.
Fågelkonsert dagen lång. Ha en go katt som går sina stråk men som sen kommer till mig, lägger sig och gosar, busar lite.
Hört tre bilar på hela dagen. Eller bilar, en av de var en traktor. 
Korna råmar emellanåt.
(null)

(null)

Läser Set Mattsons tredje del av en trilogi om kriminalpolisen Douglas Palm och hans liv, beskrivet på ett fantastiskt sätt så att miljöer och människor målas så att en ser dem framför sig. Mer fokus på relationer, inre tankebråk och funderingar och bara lite på själva otäckheterna i brotten som begås.
Efterkrigstiden handlar det om, när nazistanhängare lyckas smusslas till Danmark o Sverige för att starta nya liv och möter de människor som själva blivit utsatta - direkt eller indirekt. Väldigt bra bokserie!

Hundskall hörs.
Kanske vittring efter vildsvin?
Eller hysterisk lycka efter att ha fått komma ut på långpromenad och mötet med annan hund, vad vet jag.

Solen sänker sig ner bakom träden.
Mannen spelar gamla låtar från förr på radion.
Fåglarna fortsätter sjunga.
Fridfullt är det. Så välbehövligt.
Med ett sånt här ställe behövs inga retreat-kurser. Allt finns här.

Kramar Johanna ❤️

Bästa retreaten.

1 Läs mer >>
(null)

Fredag är så skönt...!
När en inte längre jobbar rotation utan 40-h vecka så är just fredagarna nåt speciellt.
Förr var liksom en tisdag eller onsdag härlig då det var ledig dag men just fredag när helgen är fri...det är en riktigt skön och lyxig känsla. 
Gick hem tidigt idag, efter hysterisk vecka.
Bytte om till bikini direkt och satte mig att njuta av värme och trädgård, bok och vila.
(null)

Så ikväll har vi firat min käre far som fyller 79 år. Tog en liten cykeltur dit, fick sååå god mat och dryck så att jag just nu är alldeles tokmätt och inte klarar av att ligga ner på grund av det..får sitta och smälta maten någon h först innan sömn är möjligt visst.
Vad gör väl det lilla dilemmat när en har glädjen att kunna fira. Umgås, äta och prata - vara tillsammans med dessa människor som alltid funnits där. En sån ynnest att fortsatt få ha pigga och krya föräldrar❤️.
(null)

Som vanligt hade mor dukat så fint. 
Hon har pysselfingrar!

Fredag går över i lördag.
Det är mörkt och börjar bli ganska tyst utanför. Enstaka människor som pratar o skrattar utanför, en och annan bil som kör.
Vi byter stan mot landet i helgen.
Kontrasterna från stadens små ljud till landets tystnad. Lugnet.
Tänker på att dottern påtalade att det här i stan är så tyst, jämfört med Stockholm där det alltid brusar. Så är det nog.
Skillnaden mellan vår stad och landet upplever jag enorm, men förstår ju att hon nog skulle uppleva det lugnet som näst intill overklig. 
Så tyst och stilla, med suset av vinden och fågelkvitter.

Längtar.

❤️
God natt.

Joey

Födelsedag, fredag oc...

0 Läs mer >>
(null)

(null)

En promenad efter jobbet.
Lyssnade åter igen på vackra texter, bubblade in mig i min lilla värld för en timme. 
Sög in världen, skönheten.
Luften.

Tänkte också på hur livet formar.
Att händelser, erfarenheter, livssorg formar oss, det är självklart och en del av vad det är att vara människa. Vissa saker slår benen av oss, och vi tror att det inte går att resa sig igen. Det är för tungt, för mörkt. På nåt sätt reser vi oss så småningom, bär med oss sorgen och smärtan men lär oss liksom leva med det.

Vissa saker hänger sig dock fast som en klibbig filt som förgiftar livet om en inte kommer igenom det. Det är självklart att ibland drabbar livet otroligt hårt, tycks slå från alla håll samtidigt och fullständigt stuka människor. 
Just då finns ingen kraft, ingen energi, inget hopp och en befinner sig så långt ner på botten som det är möjligt. Det är inte enkelt att resa sig, att finna kraft igen. Det är en process såklart, som måste få ta tid.

Men giftet som kan bli då en ser sig som den som drabbas av allt, som ser livet som orättvist och nedrigt och som identifierar sig med det, det är då det blir klibbigt. 
När det blir ett sätt att leva.
När koftan liksom klibbar fast, för att allt som händer tycks vara någon annans fel.
När en slutar se sin egen del i det som hänt.
När en inte reser sig bort från det.

Vi är där nog alla någon gång, i olika perioder. 
Även jag har iklätt mig denna och tycker illa om att tänka på det. Jag tror nämligen inte att det föds något gott ur det, utan snarare fängslar. 
För att kunna klä av sig den där koftan så behövs det kärlek, tänker jag. Till sig själv. Att liksom förlåta sig själv för de galenskaper en själv varit delaktig i, även om det vid tillfället inte var av fri vilja (som kan bero på många olika saker).
Det behövs insikt i att en handlade då som en trodde var rätt, eller efter, just då, bästa förmåga. 
Att se att det var då, det som hände var tungt, tufft och kanske till stor del av ondo så är nu - nu. Och en kan gå vidare, framåt trots att erfarenheten format en.

Men.
Erfarenhet är väl på nåt sätt av godo ändå, på nåt sätt. För det är något vi kan lära oss av. Vända, vrida och reflektera över.
Hur vi blev som vi blev, varför vissa saker tycks viktiga och andra mindre viktiga baserat på hur det tidigare känts.
Björn och Navid har ett väldigt bra podd-avsnitt om offerkoftan och förlåtelsen. Tror avsnittet heter just Förlåtelse.
Har fött en del tankar i mig, och också gjort att jag kan se min del tydligare.
Och att när jag uttalar för mig själv, att jag förlåter, så händer det något.

❤️
Kram Joey

Offerkofta o förlåtel...

0 Läs mer >>
(null)

(null)

Nya blommor slår ut, lite för varje dag.
Högsommarvärme och solsken är bra gödning onekligen.
(null)

(null)

Efter galendag var det så skönt att ta på gympapjuck och kort kjol, ta en kraftpromenad runt blommande sjö med Bo Sundström och Frida Öhrn i lurarna.
Så himla fin platta, med liksom visor på svenska. Riktiga pärlor som smeker själen.
Jag älskar svenska språket som sångspråk när texterna är så där jäkla bra. Går liksom in i hjärtat. Vemodigt och vackert.

Stekt lax, grönsaker kokta i buljong med riven västerbottenost på till middag. 
Med mannen i mitt liv, på balkongen i tjugofemgradig ljuvlig kvällsvärme.
Oj, vad jag önskar att det alltid vore så.
Så lätt, vackert och alldeles, alldeles underbart.

Kramar Johanna ❤️

Vemodigt och vackert.

1 Läs mer >>
(null)

(null)

I väntan.
I grönskande trädgård med fin utsikt.
Fågelkvitter som smeker hjärnan efter telefonsamtal och dagens händelser.
Grusgång som knastrar fint under träskorna.
Påminner om barndom.
Bulldoft.
Och en älskad mamma som fanns där i köket och bjöd på dessa läckerheter, som förberedde kvällens måltid och småpratade efter dagen.

I väntan.
På att bli omhändertagen.
Berörd.
En öm kropp ska få behandling.
Så lugnt, fridfullt och skönt.
Det doftar inte bulldoft men känslan av förväntan är lite densamma.

Kram till er❤️
Joey

I väntan.

0 Läs mer >>
(null)
Efter jobbdag och myskväll hos arbetskamrat ska jag läsa några rader i ny bok jag fått låna. Lika kul att börja i en ny som det är sorgligt att avsluta en nyss läst (bra) bok.

Har läst Älska, glömma och förlåta.
Kitschig titel. Och nej, det är inte världens bästa bok men ändå tänkvärd.
Om hur en ska göra med saker som gnager, om de ska ut i ljuset och tittas på för att sen kunna förlåta - ibland andra och ibland sig själv. Att göra det i en amerikansk talkshow är kanske inte direkt det jag hade valt, som det till en del handlar om här. Men reflektionerna är ibland intressanta.
Att ta ut det i ljuset, syna det som tickar på och kanske främst förlåta sig själv för dumma grejer en gjort till följd av olika livskullar. Där jag själv till slut ändå gjort nåt helt skruvat, eller mindre galet. Något som burits på, oavsett vad.

Att inse att i varje period i livet handlar en utifrån den känsla, kunskap, mod, förutsättning en har då. Då var då.
Idag och nu är annorlunda, om saker runt om har förändrats. Om en tillåtit sig att följa med i förändringen.

Ibland är reflektionen som blir efter en bok bästa behållningen, och det är ju stort nog.

(null)

Kram Joey ❤️

Bästa behållningen.

0 Läs mer >>
(null)

(null)

(null)

(null)
Oj vilken ljuvlig helg!
Hemma med bonusar och dotter, sambo...god mat och dryck, vackert väder, bilturer och sköna samtal.

Och Pride.
Jag älskar det! Och jag tycker att det är viktigt att visa att jag står för att en får älska vem en vill, att det är ok oavsett. Att alla har en plats. Det var musik, dans, kärlek och glädje och det visade att såååå många faktiskt  tycker att det är viktigt.  Allas lika värde visas från arbetsplatser, politiken, idrottsföreningar....så fint. Det sägs att Växjö har väldigt många medverkande i förhållande till hur många vi är och det känns bra. Att många står för mångfald och öppenhet.
Några goa kollegor och vänner gick under Regionens flagg igår, färgglada, dansande och sjungande.
(null)

(null)

Vid lunch åkte dottern och store bonussonen hemåt. Bär helgen i hjärtat. Tacksam.
Mannen och jag tog lilla jeepen på tur för blom-och klänningsinköp....och fika på Svenska Tantens café - så mysigt namn i mysig omgivning.
(null)

(null)

Blommor planterade, engelska pelargoner fick det bli i år. Nu sitter jag i vår fina trädgård.
Njuter av att prydnadsapeln så är fullt utslagen. Sol och värme.
Bok och vila.
Framåt kvällen får det bli en kraftpromenad men just nu ska jag bara insupa dagen.

Kram ❤️ Johanna

Pride. Svenska Tanten...