Vilken blomma?
Barfotafötter & Dans.
Klockan ringde 8, trött som en hösäck tog jag mig till duschen för att släta ut och väcka upp min lekamen.
Dottern skulle skjutsas till konserthuset för dagens dansuppvisningar:-)!
Lite spänd och väldigt taggad släppte jag av henne, körde till biltvätten för utslätande och uppväckande av min plåtpärla oxå! Skönt!
Sopborsten gick het på plattorna ute, locket till bubbelpoolen rengjordes, ogräs bort och bordet förfinades.
Shit pommes frittes!
Förvånad att det alls går att andas när jag ser allt som lagt sig bara under natten!!!
Inte konstigt att dubbeldos behövs av det mesta...
Men otroligt vackert är det, med blommande buskar och gröna träd!
Skit samma att inhalatorerna får gå på högvarv:-)!
Det är sommar, varmt och jag får äntligen känna marken under barfotafötter!
Tjoho!
Så till nu:
Sitter jag ute med nymålade naglar, isvatten och Amelia.
Helt ok!
Ska göra smoothies om en stund, som mellis.
Ikväll blir det att se min älskelse göra det roligaste hon vet: DANSA!
Det är JAG taggad för.
Kram och god lördag!
Johanna
Njutbart.
Hade tänkt att jag skulle göra en massa jobbnytta idag.
Ändrade mig och tar det istället en annan kväll eller dag.
Har haft en envis huvudvärk och mindre pigga lungor i veckan så jag bestämde mig helt enkelt för att ha en dag alldeles i min egen takt.
För att försöka finna lugn, en rytm som passar mig idag.
Vaknade av klockan kvart i 7 vilket är lång sovmorgon jämfört med annars...!
Åt frulle med älskelsen och älsk, gick sen och lade mig lite.
När det blev tyst i huset tänkte jag först somna om men insåg att jag likt en pensionär skulle ha svårt för det när frukosten väl var intagen...
Så jag tog på träningskläderna, spotify i öronen och gick en kraftpromenad med snabba steg och Bo Kaspers på juste volym.
Sköööön start!
Nu en espresso.
Dusch.
Make up.
Tandhygienist m Fridis.
Skoinköp står på agendan och apoteksrunda (inte lika upphetsande men just nu nödvändigt med ansenlig mängd droger för att alls överleva den vackra men farliga årstiden!).
Mors Dag-present-inköp!
Matinköp.
Sen....
Solstol.
Bok.
Isvatten.
Jag njuter min dag!!!!
Kram Joey
Att vilja äga.
Om någon som blir hotad till livet av sitt ex.
Som också hotar barnen och syskon.
Och jag ryser, mår illa.
Hur sned är inte den bilden av respekt, liv och kärlek som ändå funnits - att man önskar skada den personen?
Den hjärnan måste väl ha andra synapser, eller andra ledningar än gemene man....?
Eller är det en helt vanlig människa som av brist på kärlek, att någon sagt att det är över - blir helt omvänd, förvriden, full av hat så till den milda grad?
Jag vet inte, jag funderar och vänder och vrider på det när jag läser och hör om sånt här.
Utan att bli det minsta klokare.
Kärleken är slut, den har omvandlats till något helt annat av olika skäl.
Fine.
Så är livet ibland.
Säger den krassa.
Man kan inte styra över att det faktiskt ibland är just så.
Något gör att kärleken falnar, och lusten att gå vidare tar över.
Att kärleken svalnar kan så klart har olika orsak.
Men det kanske inte den som är fullt lika krass gör?
Tänker att ok, det är verkligen vidrigt, men vad ska jag göra...?
Livet får gå vidare.
Det får kanske inte helt enkelt hända, att kärleken är över när man ser sig som den enda viktiga personen, eller den viktigaste, i någons liv?
Och sen, ändå, faller det.
Kvar står någon så ensam som aldrig förr.
Höjd till skyarna, satt på piedestal möjligen för något som först tycktes vara fascinerande, men som sen inte alls var den personen - eller kanske var det just bara så att den andra förändrades och såg mer och mer saker som inte stämde med den livsbild hon hade?
Saker som gjorde ont...?
Som skrämde ibland och som gjorde att livsluften försvann, en liten bit i taget...
tills utbrytande och uppbrott blev oundvikligt?
Någon som man trott älskat, blir plötsligt ens värsta fiende.
På grund av slagen stolthet.
Det gör mig ont att läsa.
Skrämd, ledsen men framför allt förbannad.
Ingen äger någon.
Ingen förälder äger sitt barn.
Ingen vuxen människa äger någon annan vuxen.
Vi är oss själva, och har rätten till våra egna tankar, vårt eget liv - och bestämmer således hur saker känns och upplevs.
Ibland missas den lilla detaljen, uppenbarligen.
Det är något annat som tar över, och skapar lidande.
Instängdhet.
Ofrihet.
Stryka till dig du människa!!!
Och väldigt mycket kärlek!
Förvirrad...? Tja, en smula.
Tyckte väl att det var lite folk här...!
Nåja, sätter mig i solen och njuter.
Tackar cafeägaren att hon öppnade tidigare och lät mig köpa kaffe:-)
Tar av skorna och känner den ljumma morgonvinden mellan tårna...
Helt ok uppvaknande!
Trots min tokförvirring och nitiska inställning till tid...
Hellre 1h tidigt än 1h sent:-)!
Funderar på min utstrålning...
Examinationssamtal med studenterna som gör de nervösa.
Hur kan man få det mer avslappnat, och därmed kanske ännu bättre?
Lite spänning ska man ha, för att skärpa sinnena en smula men toknervös blir ingen bra av, eller förtjänt av.
Har ingen bra tanke, mer än att jag försöker säga innan att jag inte är farligare denna dag än någon tidigare...?!
Har ni?
Funderar också över plugg.
Som jag behöver ta tag i.
Har nog bestämt mig för att söka in till vt nästa år, för att åtminstone påbörja de förväntningarna som ställs när man e Huvudhandledare.
Är ju sugen på plugg emellanåt och lär väl inte bli mindre bekväm ju längre jag väntar...?
Små funderingar i morgontimman innan föreläsningarna drar igång.
Kram och God tisdag!
Spara.
Jag har skrivit det förut, det en klok kvinna sagt.
Att vi, när vi hör nåt dumt som sårar ska vara bättre benägna att trycka på DELETE.
Som vi gör med spam och annan bråte i datorn.
Svisch så är skiten borta...!!!
Så skulle vi oxå tänka, när vi hör nåt bra.
Fast tvärtom.
SPARA.
När någon tackar för ett bra, väl utfört arbete, eller när någon tackar för att vi lyssnat...eller vad det är.
Bli mer benägen att säga tack och tryck sen spara!
Det gör godare för själen.
Ger näring, kärlek och hopp om att det vi gör kan funka.
Konstruktiv kritik är väl värt att lyssna på och reflektera över.
Kanske ligger det nåt i det som vi bör ta till oss av och göra nåt åt!
Då är det ju bra, när någon vågar säga.
Men elaka saker, sårande och låga...
Bort med det!
DELETE!
God sol på er!
Kram Joey
Sommar, sommar och sol....?!
Är det äntligen sommaren som är i antågande?
Säg att det är så!
Så skönt att vakna när solljuset gassar in genom fönstret och ger hopp om en ny härlig och varm dag!
Vill ha det så ett bra tag framöver!!!
Förmiddagskaffe i solen hos Maria, sköna samtal om livet: jobb, vår middleage-tid, tonårsglin, fest och tankar om diverse.
Skönt!
Lunch i solen.
Båt hämtad, nu Chill i stol men kanske båtstäd senare.
Idag är det en behaglig dag.
Värd att chilla och småmysa och bara vara i.
Veckorna springer iväg, fulla med jobb, vardagspyssel och sånt...
Tid att chilla kommer inte av sig själv utan det är nåt man måste vara aktiv att unna sig.
Tror verkligen att vi behöver det.
Alla behöver finna lugnet i att emellanåt bara vara alldeles toklata:-)!
Sommar, sommar och sol...
Det är en bra tid för sitta-i-solen-mys.
Att öva dig i att bara vara.
Kram och lycka till!
Johanna
Vackra natur!
Det är bara sååå vackert.
Rogivande.
Välbehövligt.
En lisa för själen så som Veronica Maggio.
Energipåfyllning.
Meditation...eller hallucinationer?!
Somnade gott efter att ha firat min älskade papps igår kväll.
God mat, gott rödtjut och underbar rabarberpaj och myspysprat.
Tack!
Vaknade upp med jämna mellanrum dock, och vid 5 var jag oförmögen att somna om igen...
Vid 7 gick jag upp och mediterade.
Funderade en stund om jag verkligen mediterade eller hallucinerade?
Rosa elefanter på tomten är onekligen udda.
Eller kanske vanligt beroende på hur konstig man i grund och botten är...?
Ska fundera lite på hur det förhåller sig:-).
Utflykt till Emmaboda idag med hela klanen, kollat bilrace med ihopkokade konstlackbilar och en salig blandning av människor, picnic och social samvaro.
Efter rosa elefanter tedde sig så denna aktivitet tämligen normal!
Kram och god lördag!
Johanna
http://mammansdotter.blogg.se/images/2012/pic_203207534.jpg">http://mammansdotter.blogg.se/images/2012/pic_203207534.jpg" class="image">
Smått lyrisk asfaltsunge.
Ju mer jag bor in mig där äppelträden blommar och gräset lockar precis utanför fönstret....
Där mina barfötter vill gå...
Där nu mitt liv finns...
Mina älskade...
Desto bättre blir det.
Ett lugn finns.
Och skönhet.
Idag var vi verkligen på landet.
Landet med stort L.
Där korna finns precis inpå knuten (med stängsel emellan, tack gode himmel!!)
Fåglarna sjunger högre än någon annanstans.
Och det finns ett lugn.
En slags vila som kan va skön för att hämta kraft från vardagspysselstressen.
Jag hade en dotter som blev lite lyrisk nästan och tyckte det var så mysigt.
Ett asfaltsbarn hungrig på lantluft, helt enkelt.
Kram och skööööön helg!
Ikväll gäller firande av min fina papps❤
http://mammansdotter.blogg.se/images/2012/pic_203091908.jpg" class="image">
Maniskt...?
Ibland undrar jag över mitt beteende.
Så där efter en dag i känslornas tecken där det händer mycket, som jag får ta del av...
Så känner jag mig först helt slut.
Både till kropp och själ.
Men...
Då...
Får jag någon manisk städmani.
Hög musik med Michael Buble och städning i 190 med dammvippa, dammsugare, svabb, fönsterputs och putsade rutor, strukna gardiner...
Ja, jisses så knäpp!
Men oj, så skönt:-)!
Nu blir det däremot slö kväll efter matlagning och dotter & mamma-lugn.
Inte fel.
Inte fel alls❤.
Kram på er!
Joey
Fler godingar!
Bilder från samboflyttihopfest:-)
Underbara vänner var hos oss i lördags!
Det är rikedom, och riktigt kul!
Svävade liksom på lite moln i söndags, trots att jag säkert borde varit astrött (som min dotter säger, och nu även jag eftersom jag blivit miljöskadad:-))
TACK alla som kom <3
Att ha mod. Eller att ta mod?
Är det så du menar...?
Att det jag så många gånger på ett år ser att studenterna behöver jobba med också är en del av mig själv.
Fast kanske på ett annat sätt, gällande andra saker?
Ändå ganska likt.
Och nåt att jobba med.
När självförtroendet sviktar och de börjar i uppförsbacke eftersom meningen börjar med "jag kan inte..."
Och jag pushar, coachar och peppar för att få de att tro på sig själva.
I alla fall en liten smula!
Att klappa sig på axeln när de gjort bra saker istället för att slå sig i huvudet med det de inte kan är något jag ofta säger.
Och verkligen menar.
Och det som gör mig ledsen när andra slår sig i huvudet med misslyckanden och mindre goda sidor,
Det gör jag mot mig innan jag ens gett mig in i det okända.
"jag kan inte...", "jag e verkligen kass på det...", "åh nä fy....jag avstår".....
Det gör inte alltid nåt.
Ibland är det en sanning som jag inte bekymrar mig så mycket om.
Som att min kära hjärna inte riktigt har delen som har med rumsuppfattning att göra.
Det hindrar mig liksom inte.
Jag slår upp vägbeskrivningar och jag frågar om vägen, skrattar mest när det blir knäppt. Sparar vägrecept på ifånen och fixar det oftast:-)
Det löser sig alltid på nåt sätt!
Men det som e bekymmer är det som hindrar mig.
Då jag avstår hellre än att rycka på axlarna och säga "ja, vad tusan? Varför inte? Jag e inte så bra men vad gör det?"
I jobbet antar jag utmaningar tämligen ofta.
Ger mig in i saker där jag inte har koll, men det skrämmer inte.
Och jag vet inte riktigt varför.
Det är ju oftast så vid nya uppgifter att det är helt andra människor att ha att göra med än de jag brukar va med, så det är inte tufft med nya personer.
Kanske för att jag ändå är i välkänd miljö...?
I en miljö med nya människor med aktiviteter som jag liksom alltid ogillat, eller kanske aldrig gett en chans..., som jag e osäker på i största allmänhet.
Där händer nåt inuti....
Men hallå....?!
Vad kan hända?
Allvarligt?
Mina axlar.
När ska de få en klapp?
Hur hemskt kan det vara?!
Egentligen?
När jag vågar på de områden där jag är osäker...
Då ska jag verkligen klappa mig på axeln och vara glad.
Och det bästa av allt:
Jag vinner nog nåt på vägen.
Kanske en gladare själ och en mer avslappnad hållning...?
Jag kan nog våga en liten bit i taget.
Jag är på väg att bli lite modig....
Det är väl liksom dags va:-)?!
Stor kram
Johanna
Stenar vid havet....
En ensam sten kan vara vacker.
Men se just ensam ut.
Stenar i mängd är en häftig syn däremot.
Som ett konstverk.
Olika färgskiftningar och olika yta.
Olika varann.
Men ändå lika.
De ger ett ömt intryck alldeles allena, liksom de ger ett maffigt uttryck i sin mångfald.
På ett fat med ljus gör de sig.
Ljuslågan speglar sig nästan i dem.
Ser liksom trolskt ut.
Och vilsamt.
Som när man sitter vid havet och blickar på all sten.
Som slipats av havets vågor.
De bär på en historia.
Var för sig, de där stenarna.
Joey
