0 Läs mer >>
 
 
 
 
Känns som en riktig pärla, denna del av vårt land. Österlen. Öster. Len. Till och med namnet är som en smekning.
Landskapet är otroligt vackert, liksom vilsamt med dess vidder, öppet landskap med blommande vallmo och böljande gräs. 
 
Brösarp, Kivik, Åhus, Stenshufvud, Simrishamn idag. 
Promenerat stilla i vacker natur och i mysigt Simrishamn med alla rosor intill husväggarna. 
 
Nu vila på vandrarhemmet, efter en kopp the. 
Snart sovdags innan ny tur imorgon till Glimmingehus och Ale stenar. 
Lugnt tempo, mycket syre. 
Trött blir en på nåt sätt ändå.
Musik ackompanjerar när vi skriver- dottern i sin skrivbok, jag på bloggen. 
Melissa Horn bland annat.
Lugn råder.
 
God natt ❤️
Joey
 

Blommande vallmo och ...

0 Läs mer >>
 
 
Så otroligt skönt att träna efter frukost idag,
med Laleh i öronen och koncentration på orden. Rytmen. Musiken. Då går benen av sig själva på löpbandet. Svetten rinner, musiken låter mig hå in i bubblan och benen springer....
Välbehövligt för kropp & knopp efter en ganska lat helg. Som en bra drog det här med att träna. Jag märker rastlösheten i mig om jag låter bli mer än en dag. Behöver långpromenad, löpning eller cykling, gym...variation gärna men någon typ av rörelse för att inte hjärnan ska gå i spinn. 
Good shit!
 
Min älskade unge hämtade jag vid lunch.
Hälsade på hennes kära morföräldrar innan lunch med halloumibiffar, potatis i ugnen och sojabönor. En lugn och fin eftermiddag med kökshäng, kaffe, prat och musik.
Anastasia på Netflix. Och lite packning.
 
Nu sovdags.
Imorgon en Österlen-turné.
 
Kram Johanna ❤️

Märker rastlösheten.

0 Läs mer >>
 
 
 
 
 
Midsommar.
Vänner, god mat...mycket mat!...sång, musik, lite dans, skratt, flams och allvar i en fin mix.
Så tacksam för våra vänner, för enkelheten i arr umgås med människor som en kan vara som en är med. Där en är ok med och utan små galenskaper en har. Befriande att ibland busa loss. Befriande att ha en man som en får vara som en är med, som är öppen och tolerant och älskar. 
 
Jag tror att jag förstått att jag har semester.
Några intensiva dagar med Patriks kusiner här, trevligt att ses och umgås, trevligt att ha de med på vår svenska midsommar tillsammans med våra vänner.
 
Blir bra att imorgon få se min älskade unge igen, att glida runt med henne och se oss om i sakta mak. I tempo som passar oss. Ta promenader, kaffe på nåt mysigt hak...
 
Vilar nu i favoritfåtöljen och ser sista avsnittet av serien Weissensee. Kan jag varmt rekommendera, som en historisk tillbakablick där övergrepp för "sakens" skull blir lika vidrig som det fascisterna gjorde. Att begränsa människors tanke, sätt att leva och vara för att det ansågs vara ett hot. Sevärd, liksom avskyvärd. 
 
Efter det blir det en promenad i begynnande solsken.
 
❤️
Joey

Befriande.

0 Läs mer >>
 
 
Det är en speciell känsla att vakna till.
Första semesterdagen.
Vetskapen om att vara  ledig nära fyra veckor känns liksom overklig. Fantastisk.
Och välbehövlig.
 
Haft problem någon vecka med att känna mig hängig, småförkyld och i behov sv dubbla inhalationer. Det har i natt slagit ut, så dagen fick börja med inhalering i specialmojäng med specialmedicin. När jag får slappna av måste kroppen reparera sig. I midsommartid varje år är det lika dant, det ät inhalationernas och hostans veckor på nåt sätt. Det går ju över, det är trösten! 
 
Min första semesterdag skiner solen.
Det är liksom magiskt bra.
Verkligen vila för mig. 
Sol och bok. Bubbelvatten och en och annan kaffe. Och just nu ett gäng hysteriskt skrikande fiskmåsar....
Men boken, Norma, som jag läser gör det.
Vindens ljumma fläkt gör det.
Och en dag utan planer - det gör min dag.
 
Kram ❤️ Joey

Gör min dag.

0 Läs mer >>
Idag fick jag ännu en påminnelse om varför jag valt att göra annat än att jobba som sjuksköterska endast. 
Jag tvivlar ibland på mitt val och funderar på vad jag ska göra när jag blir stor.
Att vara sjuksköterska är verkligen otroligt roligt och givande.
 
Detta jobb kräver engagemang, enorm kunskap, tid, uppfinningsrikedom, struktur, ibland en vass tunga och mod. Det kräver att kunna prioritera, att se vad som behövs, att veta när det är läge att vänta ut och när det brådskar. 
När tunga besked lämnas krävs det en stilla stund, värme och medmänsklighet. Det kräver finess, och det kräver styrka.
 
Men.
Det kräver också en oerhörd förmåga att gasa. Bromsa hastigt. Gasa igen. Eco-driving är oftsst uteslutet. 
 
Att trycka i sig lunchen halvsittande, att bara hinna ta kaffet i farten och att vid kl 14 inse atr jag nog själv måste gå på toa också- något vi är noga med vad gäller patienterna. 
Det kräver mer tid än du faktiskt har, och det kräver lika mycket från alla dina kollegor för att få allt att gå ihop.
 
Jag tycker synd om mina kollegor som ska jobba i sommar. Tänker på hur det kommer att bli. De som redan är märkta av stressymtom, hurkommer det gå för dem?
Kommer de att se patienten bakom medicinerna, allas olika behov av omvårdnad, påstötning och ha koll på värskelistor, katetrar, smärta, trycksårsrisK....
kommer de att se att patienterna mår bättre, sämre och kunna bedöma det professionellt eller kommer de att kunna se bara det som är precis inom räckhåll? 
 
Vi drabbas av tunnelseende när stressen blir för tuff. Det är då det är lätt att göra fel.
Att ge en tablett utan eftertanke, utan att tänka hur blodtrycket var igår kväll så kanske ska jag hoppa över den...
Eller missa att se de små förändringarna i någon som börjar bli dålig, som sviktar fastän kontrollerna än så länge är ok...
 
Det behöver tydligen hända ännu grövre saker för att politikerna ska förstå att vi ska va jävligt rädda om vår sjukvård och återställa balansen och kvaliteten. 
För vi vill väl ha den, en bra sjukvård.
Känna oss trygga när vi söker oss till den. 
Vi vill ha bemötande utifrån vem jag är, vem du är. Vi är ju olika.
 
Vi lyckas nog oftast.
På bekostnad av vår egen hälsa ger vi av oss själva. Självklart gör vi det, eftersom det är vad som krävs.
Men problemet är när vi inte får tillbaka, när vi jobbar på tills ingen återhämtning finns.
 
Vi är många som vill göra annat för att utveckla oss själva, så klart. Eftee många år inom samma yrke behövs det variation. 
Ibland är det en kombination, av att göra nytt och behålla en del av det gamla arbetet.
Men många sjuksköterskor lämnar helt sitt yrke för att de inte orkar jobba kvar.
För att de precis som jag, värnar sin egen hälsa främst.
 
Det är väl ändå nåt sjukt med sjukvården.
Eller?
 
Joey
 
 

Nåt sjukt med sjukvår...

2 Läs mer >>
 
Snart får jag ha många sovmorgnar när semestern är ett faktum. 
Två dagars jobb på avdelningen som sjuksköterska och sedan är det dags.
Det ska bli riktigt skönt.
Att liksom va ledig på riktigt, en längre tid.
Med vila, lugn, sköna dagar.
Med mig själv, med min älskade unge, med sambon. 
Att få vara med min unge några sammanhängande dagar ska bli så himla mysigt.
Att bara glida runt, ta dagen som den kommer.
Se oss omkring, i Skånes vackra natur.
Bara vara. Tid ihop.
 
Dagen idag har varit som en semesterdag.
Träning, med Säkert och hennes fantastiskt geniala texter i lurarna, sen andrakaffe på balkongen, vila, kaffe på Askelyckan med fin gammal vän.
Sköna samtal, i solen med ljummen vind.
I vår vackra sommar.
 
Ikväll grillning, färskpotatis i ugn.
Utomhus. 
På sommaren behövs liksom så lite.
Det är så otroligt skönt. 
Det sköna i det lilla.
 
Kram ❤️

Det sköna i det lilla...

0 Läs mer >>
 
 
 
Havet.
Ljuvlig doft av tång, salt, vind.
Vacker vit sand.
Goa kollegor, hos pensionerade älskad kollega. 
God mat, sol, vackra gröna landskap.
En fantastisk dag!
 
Det är nåt visst med öppna landskap.
Med hav.
En sorts frihet som är svår att uppnå någon annanstans. 
Lugn.
Tystnad.
 
Ikväll en promenad efter bilkörande, i vacker och ljummen sommarkväll.
Middag och samtal på balkongen med min sambo.
 
Vilken fin dag!
 
Joey ❤️

En sorts frihet.

4 Läs mer >>
 
Snart 30 år sen jag själv tog studenten, fastän det faktiskt känns som tämligen nära i tiden.
De flesta vitklädda, tjejerna i klänning och killarna i kostymer. Trettio grader varmt, solen gassade medan vi sjöng oss hesa på trappavsatsen med mössorna på huvudet eller i handen. Glada medan släkten väntade nedanför. Med blommor och glada leenden, presenter med stora fotoplakat. Grattisrop och fest.
 
Det mesta är sig likt, med traditionen, kläderna, festen, plakaten...förutom att vi som då sprang ut fick jobb direkt. Inte jättemånga pluggade vidare direkt, utan de flesta började jobba någon vecka efter studenten.
Om någon vill just det 2017 är möjligheterna inte jättestora utan just utbildning.
 
Jag tror att valfriheten skulle vara bra att få tillbaka. Det där med ungdomslag var inte så dumt, då den skoltrötte kunde välja att jobba och få yrkeserfarenhet på 1 år.
vi är ju olika.
Somliga vet vad de vill och går all in från början, men många behöver fundera, pröva sig fram innan de bestämmer sig. Somliga behöver jobba flera år innan plugglusten kommer över dem, och då gäller det att en kan få det där jobbet.
 
Det känns som att det på ett sätt är tuffare nu. Att livet kräver mer plugg, och därmed fler ekonomiskt beroende unga - beroende av vuxensupport och kvarvarande boende hos föräldrarna. Å andra sidan behöver en liksom inte bli vuxen lika tidigt eftersom en som ung har   alla möjligheter att plugga, att resa och hitta andra vägar ett tag. 
Bättre eller sämre....nja, men kanske annorlunda. Fler gör annorlunda, väljer att utforska världen och livet innan någon slags karriär tar fart.
 
Olika är bra.
Att alternativen får vara olika.
Det skulle behövas mer sånt, så att alla får möjlighet att följa just sin väg.
 
Vi fick fira två studenter igår, på olika håll, och känna glädjen över avslut och ny början, över flytt-pirr och nystart. Spännande liv onekligen då världen ligger öppen. Önskar dessa unga vuxna värme och spänning, liv och lust på vägen!
 
Kram ❤️

Valmöjligheter.

0 Läs mer >>
 
Ibland är andras verklighet svår att ta in.
Tårarna tränger fram, klumpen i bröstet klämmer känslorna och gör det svårt att andas lugnt.
Just nu är det mycket i vänners och bekantas liv som gör mig otroligt ödmjuk för livet.
 
Att försöka ta vara på, och njuta av det fina, goda. Att ta in det vackra just nu, i naturen, värmen, regnet mot ansiktet och solens varma strålar. Nära och kära, vänner, dans, musik, mat och kärlek...
Försöka insupa själva livet.
 
Det händer mycket hemskt i vår värld, på olika sätt. Ändå finns det mer som är bra, fint och värt att se. Att inte förlamas av det hemska, utan fortsätta gå är ibland en konst.
På nåt sätt är det väl kanske det som är själva meningen. Att vi ska fortsätta gå.
 
Kramar o tankar till dig som behöver.
❤️

Fortsätta gå.

0 Läs mer >>
 
Haft fina jobbdagar på avdelningen med olika sysslor. Lite sjuksköterskeri, lite jobb med kompetenskort, lite IT, möten, samordning med student efter semestern, schemaläggning...
Härligt varierande och energigivande.
 
Såg i nyhetsflödet i morse att någon kört med lastbil in i andra bilar i vår vackra huvudstad. 
Tänkte genast terror-tanken, men trygg med agerandet att poliser, bombenhet och helikoptrar letade gärningsman och ev farligheter. Och mina nära och kära var i säkerhet. Vi får kanske veta mer imorgon, en är gripen som misstänkt - på vilket sätt och med vilket syfte vet  i alla fall inte jag. Hoppas att det är en förvirrad människa utan hat i blicken.
 
After work med kollegor som rör huvudhandledar-funktionen. En god rabarberlemonad och stans bästa räkmacka.
Samtal om katter, jobb, plugg, vården i stort...
 
Goa timmar innan hemgång och promenad med sambon i skön, vacker, grön kväll.
Regn gör att det doftar gott.
Och allt får ny lyster.
Och det sägs att huden blir vacker av regn.
Låt oss tro det:-).
 
Kram Johanna ❤️

Låt oss tro det.

0 Läs mer >>
 
Att ha en gul, glad regnjacka gör det fasiken roligare att röra på sig. 
Det inverkar onekligen positivt på känslan att ta promenaden i regn, liksom juste träningskläder gör träningen roligare. 
Det fick bli en runda efter jobb, lite inköp, en stunds sittbänksvila och matlagning.
 
Nu är det rapport, som avslöjar en sjaskig vintillverkning med massor av tillsatser, om Rysslands protester för fri press, om vänsterpartiets krav på bättre sjukvård.
Det sistnämnda vore fantastiskt om det inte bara är valfläsk, det är dags nu!
Och människor runt om i vår värld är värda att leva i en demokrati, där yttrandefriheten är en självklar del i livet. För oss så givet, för andra nästan en ouppnåelig dröm.
 
Kram ❤️

Dags nu.

0 Läs mer >>
 
Igår åkte bonussonen Dante o jag för att fira bonussvärdottern respektive blivande svägerskans sjuksköterske-examen.
En viktig dag, så värd att fira efter tre års fetplugg! 
Härligt med ny kollega som verkligen behövs där helst hon väljer att jobba.
Vi fick fina timmar i solen i fantastisk trädgård, smörgåstårta och rabarberpaj.
 
Glödjande nog är det många sökande till ssk-utbildningarna i vår region, ni är efterlängtade.
Och jag hoppas att politikerna ska vakna innan det är för sent...
Sjukvården är liksom grundläggande som behov, liksom polis- och lärarkåren. Utan dessa är samhället tämligen skört. 
 
Det är en utveckling just nu som känns oerhört tuff, och jag bara hoppas att the båttom is nådd på nåt sätt och att uppbyggnad ska starta nu. Nyss. Jag är rätt luttrad efter alla år, det svänger kraftigt och vi har alltid fått höra, både i kommun och landsting, att besparingar måste göras.
Sen har liksom livet löst sig ändå.
 
Senaste åren har vi hört samma sak, med skillnaden att det nu inte finns mer än en avdelning på hela regionen som är fullbemannad och därmed kan ha full beläggning. 
Det är en sorglig utveckling, och är såklart ingen lätt nöt att knäcka. Men vi som jobbar måste få kosta. Lönerna, villkoren måste förändras till den nya generationen som inte nöjer sig med mindre. Som inte nickar åt övertid och beordrade arbetspass. Den tiden är förbi. 
 
Jag är faktiskt optimist.
Jag tror att det kommer att vända, att avdelningen kommer att beläggas fullt och ssk och usk kommer att slåss om jobben igen. Jag tror att politikerna kommer förstå att nu är det dags att handla innan allt går förlorat.
Så, varsågoda!
Upp till bevis!
 
Och vi som jobbar ser fram emot en ljusnande framtid med världens bästa sjukvård!
 
Puss o kram
❤️

En ljusnande framtid!