1 Läs mer >>
 
 
 
I höstmörkret lyser fontän och barbamammor upp så vackert.
Denna stad har verkligen duktiga konstnärer och landskapsarkitekter som gör det så fint. I rabatter, i rondeller och i parker. 
En fröjd verkligen, som gör mig glad.
 
Har dock svårt för mörkret, vilket blir värre med åren. Mörker och rusk, vemod. 
Men det är nåt att bara försöka stå ut med, att försöka göra livet så bra det går med lite vardagsglitter och trevligheter.
 
Som häromdagen, ett besök på libanesisk krog med mannen, svåger och svägerska. 
Eller körövning.
Bra musik till ett svettopass.
En ny blus.
En fin katt i knät.
En bok.
God tomatsoppa.
Just nu känns det gott nog.
 
Kram ❤️
 

Gott nog.

0 Läs mer >>
 
För länge sen älskade jag färg, mönster...
Under många år bar jag nästan uteslutande svart, eller mörkare enfärgade kläder....
Och nu är jag nånstans mitt emellan.
Jag gillar fortfarande svart, men har mer puderrosa, blått och även mönster.
Glada färger.
 
Tänker att själen speglar färgsuget ibland.
Att jag åter låter humöret, känslan för dagen styra klädval och färgval.
Som jag gjorde förr.
Kunde byta kläder flera gånger innan jag kände rätt för dagen, eftersom fel kläder gjorde mig obekväm även om just de kläderna funkade nästa dag igen. 
Det känns möjligen stissigt, men för mig känns det som en bra grej. 
Att låta känslan välja färg, stil för dagen.
Det gör mig gladare, mer bekväm.
Och det är ju piffigt.
 
Så idag kändes denna lätt hysteriska blus välkommen.
 
Kram och god kväll
Joey
 
 

Speglar själen.

1 Läs mer >>
 
 
 
Idag var det dags för årliga veteranbilsrallyt med mannen och vännen Niklas. 
Det var svärfars bästa dag varje år.
Han strålade, och älskade att åka med sonen i den gamla jeepen från andra världskriget.
Nu har vännen fått ta hans plats, och både han och sambon gillar dagen. 
Jag hade velat höra jeepens historier om hur det var de där månaderna som den var med om det värsta. Krigets fasor, på skumpande vägar och oländig terräng. Tills den besköts och fick lägga ner. Nu finns den alltså restaurerad i mannens ägor sen många år, och den har nu ett betydligt lugnare liv än då för över sjuttio år sen.
 
Tog en promenad efter att ha bevittnat loppet med 92 bilar, i skönt men lätt opålitligt väder.
Övat lite på sånger inför onsdagens körrep, bakar muffins i ett spontant ryck, läst, haft långlunch-samtal med lillbonus. 
Skönt att ibland ha tiden själva, och kunna grotta in oss i vad dagen erbjuder vad det gäller tankar och funderingar. 
 
Just idag längtar jag efter dottern, att dricka the och sitta i lugn & ro och prata med henne.
Att ägna min tid, mina öron till henne. 
Jag tänker ibland att jag hoppas att jag gjort det tillräckligt, att hon känner det så, att jag funnits och lyssnat tillräckligt. Att jag stannade upp, fanns där trots mycket jobb, och andra som konkurrerade om tiden.
Dra tillbaka tiden går inte, det som har varit har varit. Är förbi. 
Jag vårdar själv den tiden i minnet, ser tillbaka och saknar vissa delar när hon var mindre. 
Den där självklara rollen som då var min, som ändras ju mer åren går. Som det ju ska, såklart. Men vemodet finns där.
Att tiden inte kommer tillbaka.
 
Minnena finns ju mest i min kropp, i mitt huvud då hon ju inte minns allt. 
Det finns i bilder, i en bok där jag skrivit en del om små saker som hon gillade. Om språket som utvecklades, om sånger hon sjöng.
Saknar ibland den där lilla ungen, som var en liten tänkare, med mycket värme. Som pratade mycket, om allt.
Som älskade att krypa upp i famnen och läsa böcker, sjunga sånger, få håret flätat.
Jag håller henne ömt inom mig.
 
Kramar Johanna❤️
 
 

Håller ömt.

0 Läs mer >>
 
Eftermiddagsvila med musik, mina favoriter spelade under 2016. Tycker själv att listan är fantastiskt bra med mycket blandning av Freddie Wadling, Lisa Ekdahl, Svante Thuresson, Bo Kaspers, Peter le Marc och en massa andra ljuvligt bra musiker.
Tänk om en inte fått ha musik?
Tänk att bo i ett land där det anses vara synd och lika med straffberättigande...
Det är verkligen ett effektivt och vidrigt sätt att döda människans inre liv på. 
Tack för att jag bor här, i detta vackra, fria land!
 
Lite trött efter härlig afterwork i källaren igår, med goa kollegor. Jag har verkligen så många goa människor omkring mig på jobbet. Mycket musik, pizza, rödtjut för min del medan andra sög i sig allsköns drinkar, skratt och prat. En bra fredag!
 
Fått huset städat, sååå ljuvligt skönt.
Tagit en fika på stan med föräldrarna.
Köpt en orange höstglöd till köksön.
Fixat lunch. 
Nog så.
Lördagslugn.
 
Puss ❤️ Joey

Lördagslugn o musik.

0 Läs mer >>
 
 
Färger gör mig glad.
Från blommor, som denna ovan...så himla fin!
Eller som kaffepaketet. 
Mitt vanliga Zoega Hazienda fanns inte den dagen, så då valde jag efter vackrast paket.
Som en lycklig sommartavla.
Sambon mysfnissar lite åt att jag blir sådär glad för små saker. 
Som de rostfärgade filtarna, som är lena som silke.
Eller för att jag blir glad av kaffepaket, eller av snygg himmel från vardagsrumsfönstret.
För att Tusse är sötast eller för att jag mår gott av brödbak.
Jag är nog ganska bra på att njuta av små saker, att försöka se det som är bra i det lilla.
 
Just i kväll är jag slut i rutan, rätt tjurig och tråkig efter jobb och matinköp så just ikväll ser jag mest dimma...!
Fick bli en dokumentär på svt play om Per-Anders Fogelström (intressant!) och nu horisontalläge.
Min säng är helt enkelt ljuvlig....
 
God natt kära ni.
❤️
Johanna

Det bra i det lilla.

1 Läs mer >>
 
Var verkligen såååå inte sugen på träning.
Tvingade mig att gå till gymmet efter en lätt hysterisk, och rätt jobbig dag, och insåg efter en stund att...ja!! Det var preciiiiis det jag behövde denna dag.
Ett svetto-fet-körning-pass var riktigt bra för själen, för hjärnan, för varje liten cell som var på vippen att va ledsen efter dagen.
Ibland är det bra att pressa sig, ibland gäller det att faktiskt lyssna in och vila. 
Den där balansen är hårfin att hitta, och ibland går det bättre än annars.
 
Som kvällsmat idag fick det bli pannkakor på vete- och grahamsmjöl och havredryck. Med gräddfil, hallon, honung och kokos blir det väldigt gott...
Bara lillbonus och jag hemma, så pannkisarna intogs på solig balkong med böljande samtal om ditt och datt. Så god kväll.
 
En stunds läsning i nya boken "Lila" av Marilynn Robinson får det bli med herr Tusse i knät.
 
Kramar ❤️ Johanna

Balans, pannkisar ...

3 Läs mer >>
 
När jag bytte författare från Bageri-böckerna till denna tyckte jag först att språket var mer torftigt. Mer kort och koncist. Inte så målande.
 
Vande mig dock efter några kapitel och slukades helt.
Fick då följa med en ung tjej och hennes lille son, en lite äldre herre som fastnar för något i kvinnan då hon är den han möter när hon tar betalt i matbutiken. 
En ovanlig storY om att öppna sitt hjärta tar form, där en ny vänskaps/familjekonstellation tar sin början i en resa för att bjuda på upptäckten av annat, för att läka sår och kanske för att göra livet roligare för mannen själv.
Det är nyfikenhet på livet, sett ur en ung kvinnas och en liten pojkes perspektiv. 
Det är om kärlek, begynnande vänskap och om det självklara att ge när en har mer än nog för egen del. 
Det handlar om tragiska öden, om att ramla ner i gropen och förmågan att ta sig upp.
Den ger leenden, värme, tårar, gråt och skratt.
Rekommenderas varmt.
 
kram Joey ❤️

Boktankar om Det v...

1 Läs mer >>
 
 
Idag känner jag att helgen varit riktigt bra för mig. Att få tiden att bubbla in mig, vila, träna och vara lite social för att sedan grotta in mig igen.
I musiken.
I böckerna, dagboken. 
I lite blom-släng och nyinköp, lite filtar med höstfärg och städning med lätta handen.
 
Fina samtal med mina fantastiska föräldrar, om djup som levts med i alla år men som kanske inte lyfts. Som förklarar och gör förståeligt.
Jag är otroligt tacksam över hur jag haft det, och har det med föräldrar som alltid funnits där. Så självklara, med all kärlek genom mitt ibland röriga liv. Tacksam att vi nu kan sitta och reflektera över hur de funkar, och vad det kan bero på. 
 
Idag är en dag att vara glad åt.
Har tränat efter seg vecka, och det började vidrigt men blev bra. Efteråt kände jag må-bra-hormonerna igen...tack! 
 
Vet att mannen har haft en fin helg med sin vän, i värmen och solen. Och att han kommer hem till mig imorgon. Längtar efter denne gyllene, fräkniga och fina människa. 
 
En bra känsla.
 
Kramar ❤️ Joey

En bra känsla.

0 Läs mer >>
 
En ljuvlig start på dagen, när en vaknar av sig själv.  Kvart över 7, pigg. Öppnar fönstret helt och släpper im begynnande höstluft. Tar upp min nya bok och låter mig dras med. 
Två timmar senare är jag så hungrig och kaffesugen så då först går jag upp.
Det är ganska ovanligt, men just denna helg så känns det så rätt så. 
Satte mig vid pianot en sväng och sjöng, spelade medan katten lyssnade. 
 
Och nu väntar jag.
Vid domkyrkan, för att ta lördagsfikat med föräldrarna och inlyssna jazz för en stund. 
Bondens butik får bli pitstopp sen, då jag vill inhandla öl från Benestads bryggeri (för att se vad verksamhetschefen faktiskt går för). 
Motion får det bli lite senare.
Eller imorgon. 
Vi får se.
 
Än har bara dagen börjat.
 
puss ❤️

Bara börjat.

0 Läs mer >>
 
 
På väg till jobbet i tidig morgon fick jag höstvemodet i mig. Träden utanför jobbet har antagit höstlika färger, vackert i sin dova ton. Ändå vittnar de om vad som komma skall, från ljuvlig sommar till mörkrets årstid. 
Får njuta av att det ännu ett tag är vackert. 
Och varmt.
 
Vid lunch gick jag hem idag, rätt trött efter veckan. Har ätit äggröra, mina grötbullar med ost och marmelad och läst....en riktigt lyxig eftermiddag och kväll som var som bomull mot min själ.
 
Har läst ut nästa bok:
Sommar i det lilla bageriet vid strandpromenaden, del 2 av Jenny Colgans väldigt mysiga böcker.
 
Det var mer tyngd i denna, mer mörker.
Men också än mer beslutsamhet, varma känslor och ett jävlar-anamma.
Utkörd och övergiven hittar hon, huvudpersonen Polly, på nåt sätt en styrka som jag önskar alla. Hon liksom bestämmer sig, trots rädslor, att GÖRA. Det är mycket drama, men också det där lugnet över staden, över människorna och dess ihopflätade liv. Ännu en bok att varmt rekommendera! Och just nu vemod att den tog slut precis....
 
En kopp the och Det vi inte visste var lycka av Agnes Ledig väntar nu på mig.
 
Kramar ❤️ Joey
 
 

Bokrecension och o...

0 Läs mer >>
Boken om Lycke, en liten flicka som försvinner från sin ganska störda familjekonstellation. Skilda föräldrar, till synes kalla på sitt sätt - båda två, där fadern lever med en ny, svartsjuk och lätt skruvad kvinna. Och en nanny, som är den som har närmast relation med Lycke i en ganska ensam omvärld.
 
Samtidigt handlar boken om ett parallellspår, om journalisten som får fallet att skriva om. Som har tungt bagage som gör det svårt att vara i alla känslor, i möten med alla runt den lilla flickan.
 
Egentligen är jag inte längre så inne på kriminalare, jag tycker att det bryter ner mig mer än lockar till läsning. Men denna var annorlunda, det är berättelsen om människorna och deras inre som gör den annorlunda. Att den inte följer offer och förövare, att den inte målar upp grymma och detaljerade beskrivningar. Den är mer naken, och det gör den bättre. Annorlunda.
 
I morgon börjar jag på nr 2 av författaren Jenny Colgan: Sommar på det lillabageriet vid strandpromenaden.
 
Pussens ❤️
 
Johanna
 
 

Boken Lycke.

1 Läs mer >>
 
 
JAAAAAAAAAA!!!!
Är så glad och förväntansfull över eftermiddagens resultat så energin flödar.
Direkt efter jobb gick jag till vår vackra Domkyrka för att sjunga för körledaren för Kammarkören st Sigfrid som jag var med i under flera år men sedan slutade i av olika anledningar. 
Nu är det dags för körsång igen, och jag är upprymd faktiskt. Så himla kul att organiserat sjunga igen efter drygt 1-1.5 års uppehåll. 
Nästa vecka är första övningen efter sommaren och då är jag där:-)
 
Med energin tog jag en promenad till maxi och köpte dukar i rostfärg, och ljus på Lagerhaus i samma kulör. Lilla mamma hade ärenden så hon mötte upp så fick vi en liten pratstund och jag fick skjuts hem. 
 
Köpte med mig crepes från delikatessen när männen i kollektivet har kräftskiva i trädgården och sitter och njuter av det på balkongen med The real group i systemet. Högtalarsystemet, alltså. Som fyller även mitt inre system.
Vem trodde att solen skulle komma idag med den starten idag? Fick ju en anledning att använda bästa regnkappan!
 
Snart dags för läsning av kriminalaren jag nu läser. Återkommer om den!
 
kram i soliga kvällen
Johann
❤️

JAAAAAAA!

0 Läs mer >>
 
 
Efter jobb, promenad och fika med fina vännen var jag liksom tvungen att inhandla fortsättningen på Det lilla bageriet vid strandpromenaden. Det var en väldigt varm, fin och må-braig bok även om sorg, vemod och ensamhet finns i den.
Vacker miljö, beskriven så att det sätter sig på näthinnan. 
 
En fiskareby långt bort från ära och redlighet dit en ung kvinna kommer för att liksom ta reda på hur hon vill fortsätta sitt liv härifrån. 
Efter att relationen hon levt i inte längre känns klockren, utan sug efter nåt annat värde finns.
Det är en fin bok om en säregen kärlek till en lunnefågel, om möte med fiskare och biodlare, om lusten att baka och bo in sig, och om trubbiga människor hårt slagna av livet och om värmen mellan andra.
En bok jag rekommenderar till dig som har läslust och vill flytta in i denna för ett tag.
 
Kram ❤️ Joey 

Bok rekommenderas.

0 Läs mer >>
 
Att strö vardagsglitter i sitt liv, det ger en skön känsla av att ta vara på minuterna, timmarna. 
Den tid vi får här på den här jorden.
Ganska ofta är det just de små sakerna som får mig att känna att dagen är bra.
 
Helgen som var med bio, träning, god mat, brödbakning, målning, fika...god musik, samtal, vila, läsning.
Dagen idag bestod av herrans massa jobb som gav resultat, som liksom gjorde tydligt vad jag sysslade med. Full fart och roligt!
Matinköp med mannen, och efterföljande besök på indisk restaurang och intag av ljuvlig mat. Ett glas rött. Promenad i sommarkvällen.
 
Nu soffhäng, med mannen i mitt liv.
Vetenskapens värld om vampyrer och folktro.
Lugn i huset.
Det behövs ibland så lite.
Jag andas in det, och är tacksam.
 
kram ❤️
 
 
 

Jag andas in.

0 Läs mer >>
 
Farmors gamla fåtöljer och sambons pappas bord.
Det är liksom kärlek.
 
Gillar det gamla uppblandat med nytt, möbler med ny själ och möbler med mycket gammal själ. Jag tror att energierna i rummen mår bra av att blandas. 
Fåtöljerna kommer från min farmor, som hon fick i 50-årspresent 1974.
 
 
Tänker på hur de stod i hennes hus, mitt i sovrummet med ett bord liknande detta, emellan.
Där har jag suttit många gånger, och brorsan. Farmors alla gäster, som hon ofta hade. 
I samma rum som dessa stod, fanns det en spegeltavla, med en spanjorska i volangklänning i rött, stort svart och vågigt hår och med vackra, tjocka ögonfransar. 
Farmor älskade den där tavlan, den fick följa med till lägenheten hon senare köpte, och fick en central plats i hallen. Den var så väldigt mycket farmor. Vet att jag tyckte om den som liten, stod och beundrade den i hennes sovrum. Som äldre tyckte jag nog mest att den var lite för mycket kitsch, men farmor fortsatte älska den.
 
Liksom fåtöljerna. Hon var stolt över dem, ville att jag skulle ha dem när jag flyttade.
Som jag älskat sen jag såg dem, och hur mycket jag tyckte att de passade in i mitt första hem.
De fick sen stå i ett förråd några år tills detta huset kom in i våra liv, och då gjorde sig dessa stolar på nytt. Deras själ behövde komma in i detta gamla hus, med andra själar för att ta plats här.
De fick dock föräras med nytt tyg, blommigt i svart. 
Och jag tror att det skulle falla farmor i smaken, även om hon nog hellre sett de i svart/rödblommigt.
 
Kram Johanna ♥
 

Fallit i smaken.

1 Läs mer >>
 
Trädgårdsskafferiet i sin litenhet bjuder på goda bär och annat ätbart. Amerikanska blåbär är väldigt goda, jostabär, vinbär, smultron, tomater och vinbär likaså. Jag är inte på något vis en trädgårdsmästare men älskar att ta vara på det som växer. Det känns rikt, och bra på alla sätt. Som en superlyx.
 
Det blev en stunds plockande efter jobb, frisörbesök och matinköp. 
Så sanslöst skönt med fredag, och vetskapen om att en lugn, ledig helg stundar....!
 
Längtar efter sovmorgon imorgon.
Det är egentligen det som är tungt med att jobba. Att istället för att lyssna på kroppen fullt ut styras av en klocka. Som visserligen väcker mig ömt men på nåt sätt brutalt. Det är sällan kroppen är redo för uppvaknande när den vill ha upp mig. Om jag får bestämma så vaknar jag sällan före 8, halv 9. Då är det skönt att smyga igång huvud och kropp, småslumra lite till, läsa lite...eller gå i träningskläderna och vakna på gymmet. Just då är det gott att göra det kroppen vill.
 
Nu ska Eva Dahlgren ska få fortsätta sjunga mig ljuva sånger på min promenad.
 
Kramar ❤️ Johanna

Sjunga mig ljuva s...