Samtal idag om att vi förlorat en del av vår värdighet.
När en går förbi.
Inte ser. Väljer att inte se.
När en kanske till och med fnyser, höjer på ögonen eller rynkar ihop ansiktet till en ful grimas.
Människor i nöd som hoppfullt ser en ljusning, blir vedervärdigt behandlade, bemötta likt småkryp under skon.
Ignorerade.
Berövade sin värdighet i mötet med den som själv gör något under sin egen värdighet.
Den sistnämnda som kanske inte ens förstår att det är vad som händer.
Att ignorera, att låtsas som att en inte ser.
Kanske höjden av elakhet, av bristen på medmänsklighet.
Så lite kan betyda så mycket.
Joey ❤️
