Någon har komplicerat mitt singelliv....!
Så är det...! För hur lever man singelliv nu....?
När någon jag lärt känna under 1 års tid uppenbarar sig som värsta pärlan? Helt oplanerat, och näst intill lite oförskämt att dimpa ner i mitt liv och vända saker upp & ner - eller tycker ni inte....?! Bara sådär? Ska man inte få en hint, en förvarning om vart hän det liksom håller på att barka....? Jo, jag tycker nog det...eller är det blondiner och blåögdhet det är nåt särskilt med? Det tar liksom lite längre tid för somliga innan poletten ramlar ner:-). Blixten small högt i varje fall!!!
Så...singellivet blev komplicerat, inte som jag liksom planerat.
Om jag nu hade planerat mer än att jag nog trodde att jag skulle vara just ensam ett bra tag. Kändes ju faktiskt bra. Lugnt och harmoniskt. Jag levde mitt liv, tog vara på guldstunderna och såg till att samla energi. Här och nu sög jag på de goda karamellerna som dök upp.
Och kanske var det just därför!
Kanske var det just det som öppnade upp för nåt annat. För andra känslor, möjligheter och goda stunder när jag la planeringen och det utstakade åt sidan. När jag bestämde mig för att njuta av livet som det var och ta vara på det allt eftersom för att jag skulle må bra. Och jag mådde bra. Kände att mitt liv tagit en ny vändning, en positiv och skön sådan. Det var då min själ och mitt hjärta gjorde plats för oväntade saker.
Det var förmodligen också det som gjorde att jag vågade hoppa på tåget, ta chansen och våga följa känslan.
Och jag är inte ens lite rädd:-) Jag låter det vara som det är, följer med och njuter av det som händer.
Vad som händer nu vet jag, vad som händer sen...ingen aning. Men en god känsla har jag, ett lugn och känsla av att må så otroligt jäkla skitbra som jag inte haft på väldigt länge....och DET är gott liv!!!
Pärlor växer inte på träd (eller finns inte i så många musslor eller vad ni vill....)
De är sällsynta.
När jag fann pärlan (och den mig....?) höll jag den mjukt i handen och kände att jag ville vårda den ömt, vara rädd om den. Jag känner mig lyckligt lottad att jag funnit den...en tacksamhet över att jag får hålla den i min hand och känna att Pärlan gör mig glad, lite toklycklig så där, får mig att skratta och gör mig....harmonisk, lugn, skön och glad. Den får mig att må bra. Jag ser den, känner den och blir varm i hjärtat!
Mitt liv var nog redo för att skakas om, mitt singelliv uttjänt och då rullade Pärlan fram ur sin gömma...och...Ta mig tusan mina vänner....jag är förälskad!!!
Tack Pärlan <3!
Kramar Johanna
Kommentarer:
3
Johanna:
Eva, man kan ju nästan tro att du är syrra ju...kärlen kommer krypande....du anar inte hur rätt du har:-)!!
Kram Johanna
4
Eva:
Ja, se där fick jag till en dubbelbottnad mening..
5
Anonym:
Jag vet inte riktigt vad som händer med mina kommentarer, ja la in en för en stund sen om att det var ju bra att jag fick till en dubbelbottnad mening där om kärlen...
Men jag ser den inte....
7
Eva:
Vadå bråttom? Du ser väl att det är 30 minuter mellan mina inlägg? Nej, det är nån som spelar mig ett spratt, det är jag säker på.
skriven
Ja, det var väl det jag sa, när man minst av allt anar det så kommer kärlen smygande. Grattis och njut, njut NJUT. Kram/E