0 Läs mer >>

(null)
Det blev promenad, lunch på gammalt hederligt fik och inköp av svensk-kit till engelska vänner igår. Går ju inte att köpa kaviar, ostkaka eller sill precis men mjölkchoklad, knäcke, lakrits och servietter med svenska flaggan på håller. 
(null)
Kroppkakor med goda (och absolut nödvändiga) tillbehör fick vi, dessutom ingick kaffe och valfri kaka i dagens lunch. Ibland har en tur!
(null)

(null)
När vi var i stugan var vi på fantastisk loppis. Tänkte på dottern som hade blivit lyckligt crazy bland alla vackra kaffeserviser. Jag hittade denna fina sås-snipa. Så söt tycker jag.
Fick bli premiärservering med oatlys väldigt goda vaniljsås när vännen och kollegan kom på besök. Ja, det blev rabarber- och vinbärspaj till såsen också.
(null)

På nåt sätt övertrött och övermätt.
Känner mig gravid (och det är en fysisk omöjlighet så det kan ni glömma) av all mat idag. Mycket lunch, fika och ikväll fantastisk mat hos goda vänner. 
Vet att sådär mycket blir toooo much för min klenmage men jag glömde av mig lite. 
Får sova en annan gång.
Som omväxling inte inhalationsbehov som stör sömnen. 

(null)

Tänker på döden i natt.
Efter promenad på kyrkogården, omtanke och puss till de som vi besökte...så kom tankarna på min egen och andras oundvikliga död.
Hade tanken när jag var som sjukast nu, att det liksom var "en bra dag att dö på" om det var dags. Känt så ibland, att händer det nu är det ändå ok. Jag kände mig lugn i det. Inte rädd, utan såg det mer som "ok då. Låt det va".
Men det var inte meningen nu, det var inte min tid. Och jag tackar min lyckliga stjärna för det.

Lugnet finns dock inte då det gäller andra. Då är det nåt jag helst skjuter framför mig eftersom det gör alltför ont att tänka på. Det ger mig verklig ångest ibland, då en påminns om livets förgänglighet. Om det sköra som skiljer livet från döden. Om att mista, slitas itu av sorg och saknad...
Men ändå. Det är vilsamt ändå att själv inte vara rädd. 

Men nej, idag är det ingen bra dag - nu mår jag bättre och vill mer. Kraften har kommit åter till ganska stor del.
(null)

Livet är en berg- och dalbana, onekligen.
Men jag önskar fler magiska himlar.
Mer fågelkvitter. 
Lugna stunder i stugan.
Skratt, samtal om livet, om kärlek, politik, musik, relationer - med vänner. Med sambon. Föräldrar och bror. Dottern. 
Önskar mer tid att se mig om.
Att läsa vackra böcker.
Att älska. Dansa. Sjunga. Känna.
Jag önskar många dagar med min älskade unge, få se henne utvecklas, forma sitt liv, göra sina resor både inuti och rent fysiskt.
Vill få uppleva känslan, lyckan och ynnesten att lära känna mitt lilla planerade bonusbarnbarn. 
Få ligga på min älskade mans bröst.
Bli gammal med honom.
Finns mycket kvar att göra. Se. Njuta av.

Livet.
Det är ändå, för det mesta, så vackert.

Kramar ❤️

Ändå så vackert.

0 Läs mer >>
(null)
Det blev ingen andra promenad igår.
Tröttheten kvarstod hela dagen, så det fick bli de där 3.3 km, och resten av dagen satt jag i mitt utevardagsrum där det liksom gick att sitta utan att svettas sönder.

Läste ut Kvinnan på tåget. En finurlig kriminalare med fokus på relationer och annat runt omkring, lite som Seth Mattsons böcker. 

Är fortfarande glad i klänningen jag bar igår. Köpte den i Roskilde för ca 25 år sen, och har använt den lite då och då sedan dess.
(null)

(null)
På promenaden igår fotade jag vackra blommor! Fortfarande blommar det i trädgårdarna, det är så fint även om det blommar lite mindre nu än för 1 månad sen.
(null)

Idag har mannen och jag varit på en 7 km promenad, i makligt tempo men ändå ganska långt. Det är bra, och det är härligt!
Hoppas lungorna fattar det, att de ska rossla mindre och syresätta ordentligt, sluta bråka och bli så bra de kan nu! De var elaka vid sovdags igår, fick upp och inhalera och hosta ur mig en bra stund....

Hoppas att de kan få återhämta sig lite sen, när bästa katten flyttar. Det lär ta ett tag att bli fri från allergenerna i hemmet men så småningom borde det leda till färre tråknätter och mindre inhalationer. Det är hoppet och trösten. Och att jag vet att han kommer att få det jättebra!

Nu blir det lunch på Strandbjörket, ett fint gammalt sommaröppet fik mitt i stan och i eftermiddag kommer fina vännen och kollegan på kaffebesök till mitt ute-vardagsrum :-)

Puss & kram
❤️
Joey

Hoppet & trösten.

0 Läs mer >>
(null)
Igår var en konstig dag. Men en rätt bra dag.
Pigg i kroppen men med mycket rossel. Tänker att om en får upp det där rossliga så sitter det inte i vägen för andning och syreupptagning i alla fall. Uppenbarligen var det så för jag gick en bra runda (längsta hittills på 5 veckor) och det gick bra. 
(null)
Satt sen ute i skuggan och läste mesta tiden. Så skön avkoppling. Tusse var också nöjd!
Fått tomatplantor så de skötte jag om också, planterade om och vattnade.
Hoppas det blir mycket tomater, älskar att kunna plocka solvarma sådana. Det är barndomskänsla, när farmor Maja tog oss med till sin kompis Kalle som odlade tomater. Att sätta tänderna i den där saftiga, solvarma och doftande tomaten.....åh!!
(null)

(null)

(null)
Här satt jag sen igår, i mitt utevardagsrum:-)

Idag vaknar jag och är såååå trött.
Ni vet så att en fastnar där i det en gör, lite för länge för att det liksom känns jobbigt att byta syssla. 
Jag får väl rida ut denna storm också, från piggare till tröttare, i någon slags varannandags-mående. Det är väl kroppens sätt att bromsa, att låta vilan vara medicinen.
Det är svårt! När jag kommit igång med träning och återuppbyggnad så vill jag så gärna köra på. Bara lite till.
Men det får bli en liten promenad nu, för att inhandla ett par saker på Coop. Sen vila med bok. Kanske är det läge framåt kvällen att ta en större runda, med Karlahöjden som ett av delmålen.
(null)

En bra påminnelse ovan, när det känns som att jag åldrats mycket dessa fem veckor.
Och idag känner jag mig gammal, och trött.

Dags för tandborstning efter alla inhalationer och frukost. Bara det känns liksom lite jobbigt idag. Tänker att kroppen tar energin för att läka ihop mig idag. Så är det nog!!

Kram Johanna ❤️

Energi för läkning.

0 Läs mer >>
(null)
Sitter ute i vår lilla oas mitt i stan. 
Dock med mindre småfågelkvitter och mer måsskrin än i stugan, men ändå behagligt. 
Lugnt på sitt sätt, och enligt mitt tycke ett härligt ställe som jag trivs bra på.
Det har ju liksom blivit som mitt vardagsrum, här under sedumtaket. Perfekt!
(null)

(null)

Har varit en runda på stan, i hiskelig värme mellan husen, för att hämta linser.  Och lägga på ett par CD-skivor på brevlådan efter oväntad reklam för vår skiva med Väderlek Under samma himmel. Den gjorde vi 2012 till förmån för barn som växer upp med missbruk i hemmet. Det ger de möjlighet att få en härlig vecka i Blekinge skärgård, med kloka vuxna. 
Igår blev jag "taggad" i ett inlägg från min "gamla" härliga chef som hade plattan på hög volym i trädgården. Tack Kicki❤️.
(null)


(null)
Har ni smakat Ben & Jerrys glass? Älskar den!
Nu finns det tre nya smaker som är veganska och därmed laktosfria. Denna med jordnötter och jordnötssmör är hädiskt god tycker jag!
Jag har konsumerat en ansenlig mängd glass och även jordgubbar dessa snart 5 veckor som jag varit sjuk. Första veckorna var det det enda som gick att få ner i min onda hals och inte alls matsugna kropp. 
Det ska bli lite ordning igen, snart. 
Men jag har fortfarande ovanstående glass i frysen så den måååååste jag ju äta upp:-)

Från fulldos alvedon pga halsen till endast 1 dos till natten igår, det är framsteg. 
Jag har rossliga lungor och är tjock bakom näsan men tänker att det på nåt sätt väl är mitt normalläge fastän viruset ju ska läka ut helt så det onda i halsen försvinner. Men rossel och hosta, tja det är väl bara så det är. Behöver vänja mig vid vad som är normalläge, för att kanske i tid kunna känna vad som inte är det. 

Inte så lätt. 
Om någon med normala lungor hade det som jag när jag är så normal jag kan vara, så hade nog hen känt sig förfärligt sjuk tänker jag.
Vi måste alla utgå från vår grundposition liksom, och känna av förändringarna utifrån det.

Snart är jag nog i min grundposition.

Kramar i solen!
Joey ❤️

Snart i grundposition...

0 Läs mer >>
(null)

Musikveckan i Virserum inleddes på bästa sätt: Svante Thuresson och Claes Crona Trio i kyrkan. Ljuvligt att höra och se denna 81-åring med sin fortfarande fantastisk röst, leker som han alltid gjort med sin pliriga blick. Musikerna var också fantastiska, märks om de har kul och det hade dem. Mycket skratt, stora leenden och en härlig stämning. 
Det är bra för hälsan!
(null)
Sambon har pillat med lite av varje i veckan. Skruvat stuprännor, målat dörrar, klippt gräs, satt upp hyllor...han är pysslig och njuter liksom av att ha dagsprojekt. 

Efter ihop-packning och städning gick färden hemåt efter en mycket fin vecka på landet. I lugnet och tystnaden. Just att bara gå där och lulla, utan krav. Så väldigt bra för min återhämtning. 
(null)
Röda vinbären var idag alldeles perfekt plockmogna, vilket mor och far hjälpte mig med. Så gott att ha i frysen!! Smoothie gjord och står i väntan i kylen, till morgondagens frukost. Vinbär, hallon, banan, havredryck, ingefära, honung och jordnötssmör....mums!!
(null)

(null)
Jo, jag mår bättre idag.
Känner att kroppen är piggare, orkar mer.
Halsen gör ont bara på ena sidan idag, känns inte längre som ett köttsår....hesheten är kvar men rösten anas mer och mer. Morgonen är seg, det tar ett par timmar efter medicinering innan jag kan andas ordentligt men det tar sig sen ändå. 
Nu ska det väl vända, nu bör väl också rösten komma tillbaka på riktigt?! 

Jag känner hopp. Efter snart fem veckor är det en bra känsla. 
Och jag gick tre ggr upp och ner för backen (plus en normal promenad). Den säger att det är 19 våningar, appen. Vad vet jag. Jag vet att jag orkade, och jag tackar min lyckliga stjärna och min grundkondition för att jag har hopp om att komma tillbaka!
(null)

(null)

Nu är det dags för tidningsläsning och Allsång på Skansen. 
Lite sommarkänsla för första gången i min själ idag.

Kramar ❤️ Johanna

Svante o sommarkänsla...

0 Läs mer >>
(null)
En andrakaffe  fick det bli igår, vid fiket Flotten mitt i Virserum. Som sig bör så fanns det min favorit: ostkaka!
Mitt i örtagården och telemuseum ligger Flotten, ut i ån. Vacker omgivning som är väl värt ert besök för er som tar lite dagsutflykter.
(null)

(null)

(null)

(null)

Åk då till Kvillsfors och Skirön också. 
Det tillhör Jönköpings län vilket ni förstår när ni kör på grusvägarna som är backiga med ljuvlig utsikt överallt. Små fina hus med prunkande trädgårdar, och till och med kan en se huset och smedjan (som är Patriks morfars barndomshem) där första filmerna med Åsa-Nisse spelades in.
(null)

(null)

(null)

Blivit en del sightseeing i bil. 
Mysigt sätt att köra runt på och få se mycket. 
(null)
Här står mannen och spanar ut över ägorna...eller nåt sånt.

Det är varmt och vackert idag.
Sovit gott i natt (tack och lov) och har mindre ont i halsen idag. Går på alvedon men känner att smärtan minskat betydligt. Känner mig tjock bakom näsan och slemmig i svalget, men hostan är nog ungefär som min vanliga rosselhosta. Ett steg i taget.
I snigelfart. Men ett steg framåt, är ändå ett steg framåt.

Önskar att jag ska känna mig så pass pigg att semestern kan börja nästa vecka, att vi kommer iväg på vår efterlängtade Englandresa med några dagar i London, och några dagar bil upp mot norra England, för att se omgivningarna och för att träffa våra vänner som var hos oss i somras och andra vänner som sambon träffat genom sitt spel och som blivit goda vänner. Kul ändå! Tänker att hans spel i sig är väldigt nördigt (som jag och mina böcker kanske) men att han dessutom skaffar vänner över hela världen och faktiskt träffar IRL också - det är ju häftigt och berikande.

Så. 
Jag fortsätter hoppas. 
Det är en vecka kvar.
Det kan gå, och de läkare jag träffat har sagt att de tycker att det är ok så länge det går framåt och inte bakåt. Jag kan behöva ombyte, nåt kul. Behöver leva om hälsan inte backar. 

Ikväll blir jag nog lite frisk.
Svante Thuresson är i Virserums kyrka och vi har biljetter :-)

Kram Joey❤️

Hopp.

0 Läs mer >>
(null)

(null)
Så himla mysigt ställe vi åkte till igår. 
Levanders lanthandel där det var som ett museum över svunnen tid, gamla saker som plåtburkar och pappaskar, resväskor och tidningsklipp. Dessutom gott fika i fantastisk miljö. Jag går igång på sådana ställen, så genuint trevligt verkligen.
Dessutom hade de riktigt goda kanelbullar (kan hålla med min far att det är bästa fikat!).
(null)

(null)

(null)
Dessa reklamutklipp fanns på den fina toaletten med röd vägg och klarröd toasits. Konstaterade att en sån sits skulle jag vilja ha! Blev liksom glad av den.
Av en toasits. 
Ja, jag har kvar förmågan att bli glad över små ting vilket nog är tur. 
(null)
Tänk denna jordkällare! Vilken utmärkt ide det är, världens bästa sval och förmodligen vackraste.
(null)
Bröderna i fikalunden, och nedan sitter svägerskorna och myser. Ser ni kopparna? Också så fina!
(null)
Det har varit en lugn och fin midsommarhelg, mycket mat har det blivit men också promenader och vila. 
Nu är det åter jag och mannen här. 
Och herr katt. 
Och fåglarna i skogen. 
Har sovit i natt, tack gode värld för det!
Hade bara katten i knät en liten stund igår kväll, det var nog bra. Hunden och han hittade någon slags balans till slut när Tusse sagt ifrån på skarpen:-)
Vaknade med kraftigt halsont och hur slemmig som helst men jag är inte blå - det är bra!
(null)

(null)
Sista tre plattorna som betytt mycket.
Louise Hoffsten och hennes vis-tolkningar och självklart en av mina husgudar (jag har tre: Helen, Rigmor Gustavsson och Bo Sundström) Helen Sjöholm. 
Dessa har inspirerat mig mycket, med sina tolkningar, sitt sätt att sjunga och på det sätt de förmedlar känslor. Många av visorna tolkades av oss i först Aprilväder och sedan Väderlek, där vi gjorde om till lite jazzfolkpop typ. Saknar det. 
(null)
Bo Kaspers kom ut med denna platta 1993, och jag blev såld direkt. Så jäkla gott gung, riktigt bra texter om vardagliga ting som ju livet oftast är och med sin säregna och fantastiska röst har Bo Sundström sen dess fått mig på bra humör. Tack för det!
(null)

Söndag. 
Och ny bok påbörjad igår, efter Den röda adressboken. Det var en väldigt fin bok, om en gammal kvinna och kontakten med yngre generationen och hennes vilja att berätta om sin historia bakåt i tiden och hur viktigt det kan vara. Att få ta del av historien. Att skapa band. Rekommenderas varmt.
Nu: Vi ses i Disneyland av Erica Scott, som jag kommit halvvägs i. Tvåbarnsmamma som drabbas av äggstockscancer, hennes resa med diagnosen och ett inte så kul äktenskap, hennes tankar och reflektioner. So far so good. Den känns. 

Lite soldis här.
Och lugnt. Så lugnt.

Kramar Johanna ❤️

Levanders och musiken...

0 Läs mer >>
(null)

(null)
Det blev midsommar, i lugn och ro med kära svåger o svägerska,  massa mat (sill o potatis o grillning på kvällen) och desserter....!

Kan rekommendera jordgubbstjofsen jag gjorde på skivade jordgubbar som lades i strösocker och rivet limeskal och juicen från en halv lime. På det en klick mascarponeost blandad med lite florsocker och vatten, och sen krossade havrekakor och en klick glass. Till det hade vi dessutom min mammas fantastiskt goda mandelbakelser!
(null)

Efter grillad halloumi och fläskfilé med varm potatissallad så åt vi dessutom ostkaka o grädde...såååå gott. 
(null)
Fick presenter av min fina svägerska. 
En liten bok om att det aldrig är kört, att det alltid finns ett annat sätt att se saker. Andra perspektiv. 
Historien nedan är en tänkvärd läsning, och en snäll påminnelse till mig själv som inte gör så mycket alls just nu. Att människovärdet inte hänger på vad en gör, utan vem en är. 

Och ett timglas.
Symboliserar onekligen dessa veckor.
Tiden. Väntan. Tålamodet....
En kvart i taget.
(null)

Har haft herr katt för mycket i mitt knä idag och ikväll....han har haft full rulle med hunden som inte är så van vid katt och därför tycker att Tusse vill väl leka som en hund...men nä. Han ville inte det. Han ville fly upp i ett knä:-).
Straffade sig dock för mig. 
Fått inhalera pga elak hosta. 
Sitter upp i soffan med lite stim i bröstet efter medicineringen och försöker varva ned innan det kan gå att lägga sig igen. 
Är så gruvligt trött på detta. På strejkande hals, skraltiga lungor och dålig ork. 
Det räcker nu, tycker jag. 
Vill må lite bra. Ha lite lugn i lungor och övriga kroppen.

Till att börja med, en kvart i taget...?

Kram Johanna ❤️


En kvart i taget.

0 Läs mer >>
(null)

Midsommar.
Inga sju blomster men väl en margurite och en liten midsommarstång.
Svägerska och svåger kommer på knytkalas.
Färskpotatisen skrubbad och ligger med salt o dill i grytan, sillen inhandlad och efterrätten ligger till sig. Limemarinerade jordgubbar i mascarponekräm med crunch ska det bli.

(null)

Var ute och gick igår kväll, för mig en ny fin runda genom traktens jaktmarker. Här är allt annat än flackt, det är som en mysig trollskog av John Bauer ackompanjerad av Peer Gynt’s morgonstämning. 
(null)

(null)
Vi är nöjda här. 
Alla sover gott. Slås varje dag av tystnadens välgörande förmåga. Att vakna till ett ljud av ingenting, det är liksom magiskt. 
När en öppnar ut mot ängarna hörs vind och alla dessa små fåglar som sprider sina sånger till världen. Små fågelungar piper i en holk och mamma fågel har fullt sjå att hämta mat. Ut och in flyger hon till sina små.
(null)

Lite kuriosa om bygden fick det bli igår. Om utvecklingen av samhället, om brandkåren och möbelfabrikerna, om konsthallens och musikens betydelse. 
(null)
Och musiken ja. Pogues. Waterboys. Levellers. Dubliners. Många irländska band lyssnade jag på kring 1990-1996. 
Brorsan hade startat ett irländskt folkrockband Padraic Pearse och den som spelade dragspel till en början skulle lägga av. Och jag ville så gärna vara med så kravet för det var att jag skulle lära mig spela dragspel så fick jag va med som kör- och dragspelsmedlem. Så det var ju bara att köpa ett dragspel, med mamma som stöd (hon kan det där med dragspel o fiol). Ett svart med knappar fick det bli då jag hellre ville lära mig det än piano som jag liksom redan kunde. Så knäpp! Men efter tre månaders repetitioner gjorde jag min första spelning på väckelsångsloppet uppå ett lastbilsflak.
Mångs spelningar blev det, på pubar som Ölkällaren och Molly Malones i Kalmar, på stadscen och på fester. Fantastiskt roliga år med roliga människor och härlig musik!

Fick en tid hos öron, näsa, hals-läkare igår efter att min lungläkare konsulterat dem. Blev en snabb tur och retur till Växjö således. Blev tittad på med kamera genom näsan. Är väldigt röd, svullen och slemmig från näsa till stämbanden. Struplocket ok. Men det är en elak virus och således inget en kan göra nåt åt mer än paracetamol som smärtlindring. Vila. Och ge det tid....får höra sv mig om det inte vänder på några dagar eftersom det kan bli bakteriellt...
Ja. Den ja. Tiden.
Så segt.  

Men ändå.
Jag mår överlag lite bättre. 
Min kropp kan gå, jag låter inte jättefin i lungsen men jag andas. 

Och jag får vila, återhämta mig.
Jag börjar ändå bli ganska bra på det.

Kramar och fin midsommar till er❤️
Johanna

Irländsk musik, midso...

0 Läs mer >>
(null)
Promenad i går i Kråketorp och Slagdala, i otroligt vackra omgivningar. Drygt 3 km i lite snabbare tempo, så jag kände det i vaderna senare på kvällen (sååå otränad!). 
Vacker runda. Fåglarna tycks tävla om vem som sjunger vackrast, och högst. Angenäm tävling för lyssnaren.
(null)

(null)
Kände mig skum igår kväll, lite frusen och varm om vartannat men har sovit gott och länge. Känner mig hyfsad idag, som vanligt trött med ännu lite bättre röst med mer normal rosselhosta. Halsen dödar mig dock. Denna jävla hals, rent ut sagt. Hoppas få odlingssvar idag, och besked om det ska göras nåt avseende halsen....
Får jag svaret att "det kan ta tid...." skriker jag nog. Som en väldigt ouppfostrad och frustrerad patient. Och mänsklig.
(null)
Tusse går sina rundor här på landet. Följer gärna med till toa där jag sitter med öppen dörr på morgonen, sen vill han ha lite käk. Motionsrundan består i att klättra upp i träden, någon meter och sen hoppa ner, kuta som en jagad hundra meter innan han sen finner ro i uterummet igen. Gärna i knät. Livet på en pinne enligt Tusse Dahlberg Lukas.
(null)

(null)

Det är en mysig lunk här. Och lyxigt att ha ett riktigt kök (Ikea är bra!) som inte utgör hinder för vad en kan laga. Ljuvligt bra.
(null)
Och musiken.
Året var 1990, då Marie Fredrikssons Efter stormen och Ulf Lundells Evangeline blev mitt livselixir, som gav mig mod och kraft att göra något åt min livssituation.
Hösten -89 till maj -90 gick jag en bibelskola (jag har väl berättat den resan...?) i Smålands Jerusalem, uppe i Aneby. Det blev slutet på min religiösa bana då det var väldigt regelstyrt och fanatiskt på så många sätt. Det fick mig att omvärdera och verkligen otrivas med livet och sättet jag levde på. Jag kände mig inlåst, fången.

I denna process sökte jag mig tillbaka till musik som kunde grunda mig i livet, och det blev mycket musik i min gula Opel kadett. Under en praktikperiod rymde jag fältet mitt i natten och Låt mig andas av Marie blev signalen. Gå därifrån. Den gav mig mitt kaxiga jag och beslutsamheten tillbaka.
Väl hemma så började jag lyssna på Lundells Evangeline och framförallt Gå upp på klippan, som fick mig att tänka till om att det finns nåt annat utanför murarna. Som gav tröst och mod att leta upp alla pusselbitarna av mitt utspridda jag.
(null)

Musik är ibland livsnödvändigt, tänker jag.
För att börja reflektera, börja tänka och omvärdera, få mod, kraft, ilska eller glädje som kan vara startskottet. 
Startskottet för förändring.

En tämligen stor uppgift.

Kram ❤️ Joey

En tämligen stor uppg...

0 Läs mer >>
(null)
Efter att ha varit hemma två nätter och kollat till det, släppt in fönsterputsare och sambon jobbat, så är vi åter i stugan.
Fotade vår blommande klematis på garaget innan avfärd, så ljuvligt vacker blomma!
(null)

Somnade till stillheten, mörkret.
Vaknade till tystnaden. Sovit som en stock. Fågelkvitter när uterummet öppnas upp. Vyn med korna precis utanför, nyfiket kollar de in varenda rörelse en gör.
Tusse kollar på håll. Ganska nöjd att inte välja andra Sudan staketet, tycks det.

(null)


(null)

Tänkte igår på att jag snart passerat datum där det inte längre är ok att på frågan "hur är det" svara "sådär, faktiskt". Då slutar folk att fråga, för en orkar inte längre höra det dåliga. Det är nog inte bara ett drag jag har utan det är nog mänskligt, att en till slut värjer sig för tråkiga nyheter. Tittar bort, slutar lyssna och framför allt slutar fråga. 

I min enfald trodde jag inte behöva hamna där, i den mindre kul fållan. Jag tänkte att ett par veckor skulle va nog för att åtminstone orka hälften av mitt vanliga tempo. Att jag inte längre skulle ha besvär av konstig art, att hostan kanske till och med skulle låta normal (ja, vad ÄR normalt för en med 48-årig astma...?!). Men nä.
(null)

Jag klarar inte hälften av mitt tempo. Förvisso klarar jag betydligt mer än för ett par veckor sedan. Kroppen känns ändå ganska stadig nu, senaste dagarna har den hämtat sig muskelmäsdigt känns det som. Promenaden igår kändes mer som vanligt fastän hälften så långt som när jag är frisk. Men: framsteg.
Halsen: okul. Ond. Hes.  En jävligt seg historia!!!
Hostan låter nog så här på en med så lång diagnos. Det är nog bara att inse men så länge det inte känns som att nån sitter på en eller trycker ihop mig så är det vad jag har att förhålla mig till. Gäller att lära sig nyanserna av hur den låter och när fara är på färde typ.
Jag får flytta mitt utgångsläge något, helt enkelt. Vilket tar emot men just nu inte så mycket annat att göra.

Ni är nog mer tålmodiga än jag. 
Tack för att ni finns❤️
(null)
Och så musiken som betytt nåt genom åren.
Det har varit så mycket...! 
Cortex från början av 80-talet med Freddie Wadling som leadsinger älskade jag. Första gången jag hörde det var när min bästis och jag cyklade till skogen där snyggaste, mest spännande killen bodde. I eget hus på föräldrarnas tomt...bara det! Dör samlades vi, åt kebab och pizza, drack cola och lyssnade på cortex. Den rösten satte sig för alltid som en storfavorit hos mig, älskar hans platta Efter regnet med så oändligt vackra texter.
(null)

Och samma bästis och jag lyssnade mycket på Noice. För den snygga sångarens skull men mest för attityden, kaxigheten i både musik och text. Än idag älskar jag I natt e hela staden vår, går igång på alla cylindrar och tokskuttar som om vore jag blott femton år:-).

Jojomen.
Kanske vore en låt att göra om tills jag kan (om jag kan) sjunga igen? Undrar om någon kan ta sig an det med mig...! 
Vore kul. Mina favoriter i ny tappning. Tio-i-topp, nästan en hel konsert:-)

Kramis ❤️ Joey


Passerat datum & näst...

1 Läs mer >>
(null)
Inväntar alvedonens effekt. Omöjligt att sova när det känns som ett köttsår i halsen. Förmodligen svampinfektionen som orsakar smärtan långt ner i svalget. 
Ska invänta samtal från lungläkaren i förmiddag också. Väntan och inväntan.
Livet på paus, känns det som.
Lungorna är bättre, det är bra. 

Fick en bli-frisk-växt av äldsta bonusdottern idag, sockerärt. Så fin! Ställt den i fönstret i köket så den får feta till sig lite innan utflytt.
(null)
Det börjar komma vinbär....älskar färgen, smaken. Ser fram emot att sitta där i hörnan på bänken och plocka av. Frysa in. Ta vara på. Inväntar blåbär och krusbär också, många bär ser det ut att bli även där.
(null)

(null)
Gjorde nåt jättegott till kycklingen ikväll. Receptet fick jag av buffé. Koka färskpotatis, lägg på fat och tryck till med gaffel. Häll på riven västerbottenost, smörklickar och hackad gräslök. En delikatess verkligen, och det ser ju mysigt ut också:).
(null)

Fortfarande blommar nytt i trädgården, så fint på täppan över cykelstället. Kommer inte ihåg, men är detta malva tro...? Help me!
(null)

Fick en kedjebrevsfråga på Fb idag.
Jag ogillar det egentligen då jag tycker att det är pretentiöst arbetsamt på nåt sätt. Och ganska tjatigt liksom. Men iden var kul då den innebar att en skulle lägga ut de tio plattor som betytt mycket genom åren, en för varje dag. Så istället för att göra det på Fb och utan att "tagga" någon så tänkte jag lägga ut två per dag med förklaringen varför här på bloggen.

Nr 1 är ABBA, från 1976. Det var den plattan som på nåt sätt triggade mitt sångbehov. Stereon stod precis nedanför trappen till vårt stora vardagsrum med heltäckningsmatta. På trappan stod jag med lilla microfonen till stereon i handen, låtsades att det var scenen och att jag var Frida med sitt mörka, vackra hår. Sjöng och sjöng och levde mig in i de stora scenerna!
(null)

Nr 2 är Wizex, från 1978. Kicki var min husgud med sitt blonda hår och klara stämma som både behärskade Miss Decibel och Joddlarkärlek med samma självklarhet. Oj, vad jag sjöng. Och ja. Typ joddlade. Också på min trappa, eller förlåt, scen inför storpublik (oftast ingen alls, då jag stängde dörren in till detta mitt kreativa rum). 

Nu börjar alvedonen sätta in.
Dags att försöka sova lite.

Kramar ❤️ Johanna

Musik av betydelse oc...

0 Läs mer >>
(null)
Hemma ett par dagar då sambon har en del jobb. Sovit 10 h, det är kanske så kroppen vill läka ihop nu. Sömn, sömn, sömn...
Bara att lyda. 
Fortsatt trött nämligen.

Ska ta mig en liten promenad efter kaffet och frullen, blev ingen igår. Sen blir det vila med bok.

Halsen känns fortsatt som ett sår, bihålorna tjocka men andningen är bättre. Det är ingen som roar sig med att dra åt och sitta på bröstkorgen. Hesheten är tydlig men att andningen funkar - det är jag väldigt tacksam över.
(null)

(null)
Sambon har svårt att bara sitta still när vi är i stugan. Då kommer pill-uppfinnare-genen fram.
Belysningen fixade han i lördags, och igår blev  det nyuppsatt stereohylla i uterummet, så bra så! Nu kan vi tävla om vem som hinner sätta på vilken radiokanal först (förmodligen jag och då blir det P1:-))....!
(null)

Katten var helt förundrad igår.
Regnet vräkte verkligen ner, och åskan mullrade i utkanterna av Virserum. Korna sökte sig mot stugan, stod lugnt och idisslade medan regnet föll över dem. 
Tusse var inte intresserad alls av att sällskapa dem. Konstigt! Hade jag varit lite pigg hade jag gjort en nakendans i regnet.
Hoppas på fler tillfällen i veckan.
Och jag lovar, DET kommer inte läggas ut på bloggen!

Kramar ❤️ Johanna 

Nakendans i regnet.

0 Läs mer >>
(null)

Återigen så kommer det fina små meddelanden. Som små uppmuntrande ord av kärlek. Ni vet vilka, och jag är så tacksam. För er. För fina, varma hjärtan. Omtanken ni sprider. Tack❤️!

Virserum överraskar. Här finns konsthall, örtagård, telemuseum, vinylförsäljning, café i fantastiska omgivningar som vi kollade in på sightseeing igår. Det nya fiket invigs midsommarhelgen så då får vi bege oss dit tänker jag.
(null)

(null)
Kanske kan en hitta nåt fynd till vinylälskande dottern, hon som gillar allt som luktar mögel som jag brukar skoja om. En förkärlek för det gamla och lite nötta. En fin egenskap. Hon är bra på återvinning, både vad gäller böcker, skivor, kläder. Och hon hittar så mycket fint och bra. Tänker att hennes tålamod är bättre rustat än mitt, som tar sig tiden att liksom leta lite mer. Det är klokt.
(null)

(null)
Nya lampor sattes upp av mannen igår, höll på större delen av dagen tills lite soffhäng lockade med vila och avkoppling (och chat/spel med sina polare världen över).
Fint blev det! Väl värd vila var han!

Stugan är en rekreationsplats verkligen, med sitt lugna tempo, dofter och ljud från gök, småfåglar, näktergal. Traktor och åkgräsklippare och en och annan bil per dag. Just nu är det vad jag orkar och behöver. 
(null)

(null)

Göken låter även nu.
Efter riktigt ösregn sjungs det i skogen, förhoppningsvis blir mark och grödor lite lycksaliga för näringen. 
Åskan mullrar. Givetvis ställer sig korna under eken i hagen. Sådär lagom korkat, men nedärvt. Katten tittar ut. Skeptisk. Sträcker på sig och lägger sig i stolen igen. Spinner högt.

Ny bok ska påbörjas, efter senaste Som om du inte fanns - en mysig och lättläst bok.
Det har blivit några böcker dessa tre sjukskrivningsveckor även att jag inte orkade läsa alls första veckan då febern slog ut mig.
Men vilken tur att böckerna finns, som bjuder in till andra spännande liv, reflektioner över stort och smått. Livet hade varit så fattigt om inte böcker fanns, tänker jag. Det utvecklar den egna tanken, reflektionen och funderingen över det mesta. 

Min kropp är märklig.
Den är otroligt svag, igår hade jag en känsla av att den var som ett slappt gummiband som liksom inte lydde riktigt. Promenerade igår ändå, 3 km är ju inte mycket men det upprätthåller kanske ändå någon slags stå-upp-utan-att-ramla-ihop-funktion. 
Försöker ändå att upprätthålla just det, för att inte bli sämre. För att lungorna ska få ventileras, med möda - men ventileras. 

Min röst är fortsatt väldigt osnygg.
Att sjunga känns som en utopi just nu, men kanske blir det möjligt igen. Om stämbanden läker, astman kommer till sitt bästa läge...om det är möjligt kanske det är ett tecken att i så fall hitta en konstellation att sjunga i. Med kreativitet och skapande, av kärlek och glädje till musiken. Till texterna. Som bär, tröstar, glädjer, upprör, manar...

Just nu är smattrande ösregn och muller nog.
Ny bok. Och mannens pill med att få upp en hylla till stereon. 

Kramar ❤️ Johanna 

Smattrande ösregn och...

0 Läs mer >>
(null)
Kvällssol, brus av svag vind.
Fågelkvitter. Näktergal, gök, skogsduvor och små andra som sjunger vackert.
Samma ljud bäddade in mig i sömn till förmiddagen idag.
Bästa medicinen antar jag, vilan. Lugnet. 
Soldis och kossor.
Bok och stol som sambon satt ut för att jag ska finna vila. Kaffe, vatten. 
(null)

Om korna velat hade de kunnat pressa sig mot staketet som inte är det stadigaste. Tur de är lite fega, liksom jag. Bra med ett par bräder emellan.
(null)
Mannen hälsade på de, som traditionen bjuder, då de kom till huset igår kväll.
(null)

Hörni.
Det går så ofantligt långsamt.
Tredje veckan, fjärde sjukskrivningsveckan börjar på måndag.  Fortfarande andfådd, tjock i hals och bihålor trots mycket mediciner - fortsatt i dubbeldos. Fortfarande hes även om en kanske kan ana rösten bakom.

För första gången i mitt 48-åriga liv med astmadiagnos börjar jag tvivla. Misströsta. När svaret på om det inte finns nåt annat i kombination som kan få mig bättre blir att "nja, du har ju en svårbehandlad astma"....varför ju föranleder min fråga förstås.
Så här vill jag inte må!
Jag vill bli så pass bra att andningen inte hindrar mig i vardagen, inte gör mig trött som gelé och som låter mig jobba, promenera, träna, leva med allt vad det innebär. Träffa vänner, ha middagar, umgås, prata...LIV!!!

Det har gått tio år sen sist jag blev inlagd för lunginflammation. Jag minns att jag hämtade mig betydligt fortare då, började jobba och träna igen. Tio år sätter visst också spår.
Men ändå. 48 år. Det är ju ungt! Jag vill ha massa bra år kvar, inte fyllda av såna här seglungor....:-(

Vår lille pälskelse kommer att flytta till äldsta bonusdottern o sambo efter semestern. Det är sorgligt, vill inte ens tänka på känslan när vi lämnar av honom och alla tillbehör. Får ta det då för att inte gråta ihjäl mig nu...
Men ändå, kanske kommer jag efter ett tag och några bra städningar få en upplevd känsla av förbättring. Det vore så skönt, så efterlängtat och så livgivande liksom...ber till stjärnor om förbättring....!

För att leva så här, det är faktiskt motsatsen.
Ja. Jag har en lite misströstans dag idag.

Kram Joey ❤️

Misströstans dag.

0 Läs mer >>
(null)

Min älskelse har lagt ut ny profilbild på Fb. 
Älskar hennes leende. Hon, liksom!!
Ibland kan jag se likheter mellan oss men i profil är den inte så märkbar. Här är hon lik sin käre bror Dante tycker jag!
(null)
Lungorna känns som igår, och jag fortsätter njuta av att ingen drar åt min bröstkorg!
Vaknade med bihåle- och halsont, fortfarande hes men det går ändå framåt. Lite mer röst än för två dagar sen är alltid nåt.
Började dagen med frukost och så en promenad runt söder. Ingen lång men från 94 till 4400 steg på 1 vecka får en vara lite nöjd.
Har tappat alla muskler, verkligen.
Tänker på om jag inte hade varit tjurig, om jag inte hade tränat så som jag ändå gjort - då hade utgångsläget säkert varit ett annat. 
Är väldigt tacksam för tjuriga ådran ibland!
(null)

(null)

(null)

Så vackert ute. 
Hästarna vid stallet, blommorna och fågelkvittret. Idag är en skön dag.
(null)

Vi ska byta miljö idag.
Ta oss till stugan på landet, katt, jag o man.
Känns skönt att se nåt annat efter tre veckor. 
Katten får hänga på, springa ut och in och ligga i uterummet som han gillar.

Det är nedräkning. Nedräkning tills vår älskade katt får flytta hemifrån. Känns tungt och ledsamt men också som en nödvändig åtgärd för att kanske kunna ge mina lungs en bättre chans. Jag har kommit till vägs ände efter alla år med försämring och vill försöka att om inte förbättra, så åtminstone inte försämra det ytterligare. Inget katthår överallt, som triggar redan dåliga lungor. Vi hoppas på lösning efter sommaren, och att han kommer att få det bra (till och med bättre) där med några som alltid kan ta upp honom för att kela. Som inte puttar bort, stänger dörrar och stänger ute om det inte sker utomhus. 
Det blir en tröst om planen håller.

Om en liten stund skolavslutning för lillbonus, i gröngräset vid BG. Blir aldrig var det varit när skolan hade avslutningarna i gamla parken med tårt-långbord och alla glada människor på gräset. Åttonde klass klar. 
Fort går det!

Kramar ❤️ Joey

Miljöombyte och nedrä...