0 Läs mer >>
(null)

Satan i gatan vilken sångerska hon var, Aretha Franklin! Brorsan och jag såg filmen, som är en slags dokumentär skivinspelning, i Stockholm när den kom. Vi var helt tagna och det var nästan så vi blev lite höga på livet, religiösa av musiken och känslan. Sjukt häftig inspelning verkligen. Ligger på SVTplay nu, så se den vettja. Ett ljuvligt tidsdokument med en pipa av guld.

(null)

Kanske inte lika ljuvlig sångröst men Lundell sänds i teve med början ikväll, en dokumentär i två delar om jag förstått det rätt. Mycket fina texter, många bra böcker med sitt mustiga språk som en gång betydde vägval för mig. Från åren i sektliknande sammanhang till friheten i livet, mycket tack vare denna herres musik med skivan Evangeline och boken En varg söker sin flock. Han har så klart en speciell plats i mitt hjärta. 

Imorgon är det så nyår.
Vill åter vädja. Det är inte så att bara för att vaccinet är på väg så är vi skyddade. Det är långt dit, hur mycket vi än vill något annat. Kanske har vi skydd framåt sommaren men tills dess måste vi fortsätta som vi gjort hela året. Något annat alternativ finns inte. 
Vi måste ändå försöka skydda oss själva och varandra så gott det går. För att det faktiskt ska finnas sängplatser till dem som verkligen behöver - och de är många. Alltför många. Läget är galet, men vi måste ju klara detta!
Något annat alternativ finns ju inte, så håll nu i. Håll ut. Och ge sedan det satans viruset en spark i arslet när vaccinet blir verklighet.

Kram ❤️ Johanna

Religiös av musiken.

0 Läs mer >>
(null)

Ens barn har en bara till låns, visst är det så. En bär dem under sitt bröst, i sin kropp, föder, fostrar och älskar dem. Försöker uppmuntra, förmana, leda och pusha. Från början släpper en lite grann på det där gummibandet, kittet eller kopplingen emellan sig själv och sitt barn, för att släppa efter lite i taget. Ibland får en dra tillbaka, för att sedan släppa efter igen. När färdigheterna erövrats så får en på något sätt släppa helt. Ändå finns de för alltid där, under ens bröst. I ens kropp.
Det största och finaste en kan vara med om. 
Idag for hon hem till sin lägenhet med sambon, till sitt liv precis som det ska vara. Saknar redan men gläds också åt det liv hon har, åt att hon är den hon är och att jag ändå får finnas där. 

(null)

På kvällspromenaden funderade jag över 2020. Och vad som varit BRA.
Tänker att vi spelat mycket sällskapsspel, umgåtts och hängt vid samma bord. Många sådana kvällar blev det.
Att stressnivån hemma varit betydligt lägre, då livet har varit mer chill. Har vi umgåtts med vänner och familj har vi gjort det utomhus under enkla former.
Jag tror att jag njutit mer. För att inget varit självklart. Solen i våras var den skönaste någonsin. Balkonghänget så värdefullt. Vännerna, dansen i linneparken, samtalen - mer intensivt. 
Mannen min, att vi tyckt om att vara mer hemma tillsammans än någonsin. Hängt ihop och var för sig, och tagit livet för vad det är.
Promenaderna, i alla väder året om, har gett mig energi. En ventil. Och sjungandet, att det lossnat och leken kommit fram. Så värdefullt. 
Framför allt är jag otroligt tacksam för att alla i familjen (med alla barn och bonusar, mammor och annat folk:-)) har klarat sig från sjukdom. Inte alls självklart och jag ber en bön till stjärnorna om att det ska få fortsätta så.
Det finns mycket fint ändå, som jag hoppas att jag och fler med mig tar med sig in i 2021, när livet kanske kan normaliseras en smula framåt sommaren.
Tänk! Då ska jag verkligen uppskatta att krama om dem jag älskar!

Var rädda om er❤️
Kram Johanna

Finns för alltid där.

0 Läs mer >>

Att ha sovit länge på morgonen straffar sig väl lite avseende nattsömnen, för oj vad litet sömn det blev i natt. Och oj vad trött jag är nu...! Men jag har jobbat och hållit tempot så det var en okej dag, trots att mitt jobb just nu mest består av avbokningar och telefonsamtal. Blev åter bekymrad när siffrorna på inneliggande covidpatienter uppdaterades. Tyvärr har vi nog fler att vänta med tanke på att det varit jul. Och det kommer ett nyår. Jag hoppas inte det, men tror det nog ändå. Ni som kan fira utomhus, eller med den ni bor eller alltid umgås med...please do. 
 
Det verkar dock svårt att få beställa nyårsmeny från krogen, då det varit ett jäkla driv. Kul att de går ett lyft men synd för oss som varit lite sega på det. Vi tänkte också gynna, och njuta gott i vår tvåsamhet och hoppet är inte helt ute än.
 
Här blev det afrikansk kikärtsgryta med ris. Riktigt gott, med jordnötssmör, tomater, chili och buljong bland annat. Mätt som en plätt slappar jag lite. Sippar på julen, på hur fin den blev, på att min dotter varit här en vecka. På hur fort tiden springer, och att det alltid är vemodigt när det är dags för avsked. Det där mammahjärtat. Det sköna är att det ändå är ganska nära, och att vi förhoppningsvis ses snart igen. 
 

Fick en bild på denna goa lille kille idag, där han satt med sin julklapp. Bådar gott, tycker jag!
 

Idag blev det lite soffhäng och massage istället för promenad efter jobb. Imorgon blir det både promenad och träning är planen. Vilat lite från styrkepass över julen, inte känt för det. Men nu så, nu är det dags igen. Känner dock en rastlöshet i kroppen om jag inte gör något fysiskt. Kliar liksom. I rastlöshetsnerven kanske...?
Ska försöka stilla den genom läsning i Siri Hustvedts bok.
 
God kväll❤️
Johanna

Försöka stilla den.

0 Läs mer >>
 
Känns nästan som före hösten, med dessa två hemma. Något av En högtidsdag då det vankades pulled älg, ett långkok på nio timmar med vitlök, svart vinbärssaft, chili, öl, fond, lök, lagerblad och enbär som serverades till potatismos. En bra söndag, som avslutning på julen och min ledighet.
 
Filmen Green book fick bli det sista för dagen - så bra film som är byggd på sann historia. Verkligen något att rekommendera!
 
 
Nu hoppas jag att antalet covidpatienter i varje fall inte har ökat när jag kommer tillbaka, och jag hoppas att det går enligt plan med vaccineringen av befolkningen världen över.
Mitt hopp innefattar också att alla tar det, så att vi kan ge det här virushelvetet på moppo. 

Sov gott!
Hoppas ni haft fina dagar.
 
❤️
Joey

En bra söndag.

0 Läs mer >>

Sov lite drygt åtta timmar i natt, vaknade vid tio. Så otroligt skönt, alldeles tyst i huset hela natten så det kändes nästan som en natt i stugan på landet. Det behövde jag! Kaffet smakade extra gott efter god sömn, och promenadstegen blev energifyllda efter det.
Tänkte inte ha mer långkalsonger idag, fick bli klänning efter dusch då dagen ska tillbringas här mest. 
Som alltid efter ett par dagars socialisering behöver min hjärna ladda ur och ladda om. För att orka igen. Det kan vara hur trevligt som helst men jag måste ändå få vara en del i min bubbla efter umgänge, så är det bara. Ju äldre jag blir, desto tydligare blir det behovet. Eller kanske för att jag accepterat att det är så. Jag var nog mer benägen att bara köra på förr, men nu tillåter jag mig vila. Det är nog både klokt och vettigt, tänker jag.
 
Vi kollade nyaste Jönssonligan igår, riktigt rolig faktiskt. Dorsin gör rollen som Sickan bra men Gösta Ekman är ju Gösta Ekman och går inte att jämföra med. Det blir en ny Sickan, helt enkelt, som en ändå köper. Mer film blev det, Love actually, med laxpasta vid teven. Restmat blev pastarät, så gott efter julmat!
 
Det är en märklig jul. Två nära vänner har fått säga farväl till en av sina föräldrar. Tung smärta som också blir förknippad med just julen men där det så småningom ersätts av goda minnen. Men nu finns sorg, tung att andas och ta in.
Ändå skiner solen, dagen kommer ny och kaffet sätts på. Barnen påkallar uppmärksamhet och hjulet snurrar. Som livet är. En dag, en timma, en sekund i taget.Tankar till er.
 

Lite glitter i livet idag.
Hemma och i lugn känns det ändå skönt att ikläda sig något annat än mysbrallor över långkalsonger.
 
kramar ❤️ Johanna
 

En dag, en timma, en ...

0 Läs mer >>
 
Idag fyller hon år, min mamma. Åttiotvå.
Inte klokt och samtidigt så jätteklokt förstås, och härligt att hon finns, är pigg och vill hänga med oss. Bilden tog min dotter igår, så himla fin på en skrattande mamma!
 
Det blev en dag utomhus, ett par timmar med grillad korv och ostkaka och paket såklart. Betydligt kallare idag, blåste rätt duktigt så trots jättepåklädda, brasa och infravärme så var det rätt kyligt.
Men firad är hon och det var det viktigaste!
 
 
Vaknade med en slags kli i kroppen, en rastlöshet på grund av icke-rörelse ett par dagar. Fick så bli en morgonpromenad med podd i nya airpods i öronen - hur bra som helst och så skönt att få röra på kroppen i lite krispig kyla. 

Vi har landat fint i vardagsrummet, tittat på nyaste Jönssonligan och eldat brasa. På spåret och Vår tid är nu blir det nog också, i denna alltigenom lugna afton. Kanske blir det en skinkmacka till kvällsteet. 
 
God kväll till er!
❤️
Johanna

Firad är hon!

0 Läs mer >>

Denna julafton blev så väldigt fin, i all sin annorlundahet och enkelhet. Att sitta ute, påklädd som om vi var vid Nordpolen med brasa, värmefläkt och god mat. Många skratt, rörande tårar, fina och genomtänkta klappar...känner mig uppfylld av denna dag, av kärleken och tacksamheten. Vi har varandra, och vi är betydligt färre i år men vi får åtminstone vara tillsammans i vår trädgård och njuta av mat och varandras värme. Så fint.
 

Det är ljuvligt att ha dottern här. 
Att få sitta med lite god dryck och gunga i gungstolen medan hon gick loss på nya pianot och sjöng så jag åter blev rörd. Älskar't!
 

Att köpa julklappar som en själv skulle vilja ha är ju sååå kul. Blir själv glad av det och att då se hur jäkla glad hon blir...oj! 

 
Kände mig lite sorgsen i själen igår vid tanken av ovanligheten i denna jul. Sorgsen för att inte brorsan skulle komma, för att inte huset skulle vara fullt av folk. Men så vände det till ett ljusens dag verkligen. Av fina samtal och närhet.

Sent om sider ska vi nu gå och lägga oss.
Efter spelkväll, ännu mer samtal om livet.
vilken julafton!
 
Kram ❤️ Joey
 

Vilken julafton!

0 Läs mer >>
 
Landar här nu. Tagit en promenad med min dotter, som igår kväll kom hem. Fixat laxsida i ugnen, romsås, dessert, och tagit fram diverse som imorgon ska dukas ut i uteköket. Förberett så mycket det går, för att livet då ska flyta fint. Mor och far kommer med Janssons, köttbullar och prinskorv. Jag lyckas inte göra god Jansson...brukar överlåta det till min mamma som gör hädiskt god sådan. Skönt att dela upp det lite också även om vi i år blir en tredjedel så många som vi kan vara. 
Ska göra en ny slags sallad i år, eller mer en grön rätt med brysselkål. Blir dock solrosfrön istället för valnötter. Behöver inte belasta sjukvården med en anafylaktisk chock kanske...
 
 

Känns skit att neka de som blir ensamma nu, men i år är ett undantagsår av helt giltig och klok anledning. Hoppas på andra tider julen 2021 så att de som vill kan komma, utan gräns liksom.
Det är för mig en stor del med julen, att barnens vänner och våra vänner också ska vara välkomna. Att det ska vara en inbjudande dag. Som tur är tänker vi lika där, mannen och jag!

 
Jag fick ett bulligt paket igår, från Tomten.
Blev så glad för dessa underbaringar som passade mina fötter så bra! Älskar raggsockor, när jag går och skrotar hemma men även när jag sitter och skriver eller jobbar. Tjoho vad glad jag blev av denna fina gest!
 

Får upp minnen på Facebook, kul med våra gamla knäppa julkort ändå. Ambitiöst onekligen! 

 
Vi kollade en riktigt bra film igår, Skin, som bygger på en sann historia om en nazist som väljer att lämna rörelsen och vilka konsekvenser det får. Den är rå, men den har också en styrka och ett hopp som är fantastiskt. Rekommenderas!
 
Nu lite läsning här under filten.
 
Och hörni, jag önskar er en synnerligen GOD JUL!!
 
Kram Johanna❤️

Julfix och filtmys.

0 Läs mer >>

Det är en upp- och nervänd värld.
inläggningarna av covid-19patienter ökar hela tiden, och en undrar NÄR, när ska det vända...? Vi tycks inte följa de råd och restriktioner som hela tiden rullas ut, det måste ju vara så att det är den stora orsaken till denna galna situation. Eller att viruset bara går banana, utom kontroll och utan regler.
Och jag känner storg sorg över det. Att kollegorna på vårdavdelningarna får kämpa i motvind, i ett orkanmotstånd av en aldrig sinande ström av sjuka människor.
 
Julefrid.
Det skulle varit något. Om alla fick lite av den. Om alla kunde sitta och njuta av en glögg, av den nyss klädda granen. Av sällskapsspel och nygriljerade skinkan.
Det blir nog många som inte alls får känna just det. 
Som inte ens blir avlösta utan får jobba dubbla pass.
Som om det vore krig, mot en osynlig fiende som smyger sig in urskillningslöst. Som ibland bara nuddar lätt, men som ibland gräver sig in på djupet. En galen situation som jag av hela mitt hjärta önskar vore slut. Och jag hoppas att de jag känner och de flesta världen över tar vaccinet för att utrota eländet.
 
Det är svårt att helt koppla av, fastän jag behöver det i varje liten cell. Ska försöka att ändå göra det, ta vara på dagarna och njuta med mina nära och kära. Ta en extra kaffe, en glögg. Sitta länge vid frukostbordet. Njuta av utomhusjulafton och bara vara där i allt skönt stök i ovanliga tider. 

Här doftar det nu griljerad skinka.
Granen står här så fin och så nätt.
Om några timmar sitter vi till bords och äter, tar in kvällen med min sambo och min älskade unge. 
 
Var rädda om er❤️

Kram Johanna
 
 
 

Julefrid till alla......

0 Läs mer >>
 
Förra året, och de flesta jular före dess, har det sett ut som ovan. Brorsan har varit en självklarhet, hela familjen med mitt eget barn, bonusar med familjer och även vänner till oss har samlats hos oss i en härligt, brokig jul!
I år kommer inte brorsan ner, utan stannar i Stockholm och firar med sin polare. Vi kommer att fira utomhus med våra tre tjejer och min mor och far. Det valet känns helt rätt, i dessa tider. Dels för att inte riskera att själva bli sjuka men också för att inte belasta sjukvården mer än nödvändigt. 

Det är ett år, en dag i ett liv. Och just i år behöver vi verkligen tänka annorlunda.  Förhoppningsvis kan vi fira som vi själva önska nästa jul, och nyår. 
Ett annorlunda år är snart slut.
Ett år som är sorgligt ur många aspekter, inte minst för alla dem som mist någon i covid-19 eller av andra anledningar. Men också att vi behövt begränsa oss, och vårt sociala liv så pass att många säkert lidit otroligt. Vi har vår trädgård, vi har ork att gå ut och gå för att träffas, grilla en korv och hänga vilket tillför väldigt, väldigt mycket. Det där vardagsglittret har jag ändå försökt hitta, för att skapa liv i ett konstigt år. 

Jag önskar att vaccineringen kommer igång enligt plan, och att vi inom några månader kan återgå till lite mer socialt umgänge. Kunna sitta inomhus över en god middag, snacka om livet med dem människor en helst vill ha runt sig. Längtar efter konserter, att få den live in i sinnena. Få skratta och gråta av vad det träffar inuti. Längtar efter att resa i väg, både till Stockholm och Malmö för att få insupa dessa städer i som helhet, längtar efter att få sitta på solig plats i Alicante. Och att få utforska Englands vackra, pittoreska och lätt magiska landsbygd. Det hade räckt långt.

Håll i, håll ut ännu ett tag.
Ge sjukvården andrum och möjlighet till någon ledighet. 
Tänk på hur bra vi ändå har det här i vårt land. Med tak över huvudet, värme och allt vad en människa behöver.
Dessutom går vi mot ljusare tider, från och med nu ljusnar det lite för var dag.
 
 
 
Kramar ❤️ Johanna 

Det är en dag.

0 Läs mer >>

En ovanligt slö morgon. Sov till halv 8, ganska bra även i natt. Gick upp och åt frukost tillsammans och kröp sedan ner i sängen igen för att kolla på två avsnitt av The sinner. 
För min del blev det sedan en nästan sju kilometers runda, i mjölkdimmig stad. Som om någon målat med gråvit akvarell överallt. Konstigt, liksom fel men också vackert. På sitt sätt.


Tvättade min hädiskt skitiga bil när jag ändå var ett svetto, så nu ser den röd ut igen.
slagit in julklappar, sjungit ett par timmar. Rösttränar, försöker hitta kontrollen över rösten och det går bättre och bättre. Vissa lägen funkar inte helt, då finns det någon slags krackeling men jag tänker att det ska gå att återerövra. Och jag känner att det är bra för hela kroppen, för magmuskler och lungor, för själ och sinne. En sådan befrielse att emellanåt ge sig helt hän. Följa känslan. 

 
Det blev våfflor idag, när mannen fick önska. 
En film Mary Stuart of Scotland. 
En ganska slö dag. En välbehövlig dag.
Nu ska jag vara ledig. Känns att jag behöver det. Att få några dagars riktig återhämtning och god sömn kan ge ny energi, ny fighting spiri. 

kram ❤️ Johanna
 

Sådan befrielse!

0 Läs mer >>

Sovit gott i natt, tack och lov! 
otroligt skönt att vakna utvilad efter nästan nio h sömn. Hoppas så innerligt att de som jobbar och sliter i helgerna nu och framöver också får några nätters välförtjänt sömn. Så att de får ladda, orka ännu lite till. 
 
Slö morgon, och sen på med underställ, mjukisbrallor och termobrallor för att ta en lördagsfika i trädgården. Känns viktigt för själen att ses och umgås oavsett väder i dessa tider. Blir tokig utan det, tror jag, och har dessutom lärt mig att klä mig VARMT.  
 

Fick bli en tur till lekparken med äldste bonussonen Dennis och hans familj i eftermiddag. Leia har verkligen full gas i sin lilla kropp...ljuvligt att se. Hon godkände också mina knäck och kola - bästa betyget ju!
 

Denna lilla Lukas-krabat låg som en sol, nedbäddad och go medan storasyrran sprang till alla attraktioner. 


Kära mor hade införskaffat en vacker enriskrans till kollektivet. Så tacksam för det! Älskar att pryda vår ytterdörr med ny krans för årstiden. 

Tog oss ett bubbelbad ikväl, mannen och jag.
Efter lek i parken tränade jag så det var gott att få lite bubbelmassage i det trettioniogradiga vattnet. En blir mjuk i kroppen, eller i alla fall mot vad jag vanligen är - stel som en lyktstolpe. 

Nu är det julkonsert med Orphei Drängar, fantastisk kör. Lite som uppvärmning inför sista avsnittet av Så mycket bättre. 
En bra kväll För oss här.
Tänker på vänner med tunga dagar, på det nya märkliga de är på väg emot. Det gamla, invanda som för alltid lämnas därhän. 
Tankar och all kärlek till er❤️

kram från soffan.
Joey ❤️

Ladda och orka.

0 Läs mer >>
 
De här snabba puckarna som varit hela året, och för vår del som operationsplanerare sedan hösten -19, gör saker med en. Från mars månad när virushelvetet kom som en tsunami så liknar arbetssituationen inte något jag varit med om tidigare. 
Som sjuksköterska är en ändå van vid snabba ryck, snabba förändringar i patientflödet, och att akuta situationer uppstår då och då. Det är ändå normalt.
i den rollen jag har nu är rycken inte färre, snarare fler, men så klart annorlunda mot den som ska utföra sitt arbete med svårt sjuka i full skyddsutrustning och som måste hantera allt vad det innebär.
Men att från noll till hundra om och om igen det gör något med en att i ena stunden Inge hopp, ge en tid till en patient för att i nästa dra undan mattan igen - det gör också något med en.
Även om både jag och patienten vet att ingen får för det, och att patienten oftast tycker synd om MIG, om OSS fastän det är deras hopp som grusats. 

Jag märker att jag senaste veckan sovit väldigt dåligt, från en ganska bra sömnperiod. Känns lite som att hjärnan blivit överstimulerad och därför inte kan gå ner i varv. Som om kroppen pumpats full med cortison som ger myror i hela kroppen fastän den samtidigt bara skulle vilja sova.
 
Smuttar på en kaffe till. För att kanske vakna.
Satt uppe ett par timmar i natt, pigg som en mört, som nu känns i knopp och kropp. 
känner trötthet och oro.
Låt det finnas ett slut på detta virus, hur det slår sig fram och drabbar lömskt. Låt framfarten bromsas in, och ge människor en inte broms som kan göra att det inte drabbar så hårt.
låt vaccinet komma i den takt det behövs för att utrota denna farsot. Fanstyg.
 
Tänker att jag måste ta in glädjeämnena.
Det som är fint, och bra. 
Som helg, fredagsmålade naglar och och vetskapen om lediga dagar. Vila. 
Glöggdejt med bästa grannarna i vårt "kollektivhus", i vår ljuvliga trädgård. Som vi njutit av den detta år! 
Att jag är frisk, lungsen funkar så bra de ska och kroppen vill röra på sig, ha motion, vill sjunga och finnas.
Nära och kära är friska...det viktigaste av allt.
Det finns mycket att vara tacksam över, trots allt.
Eller kanske framförallt nu.
 
 
Kramar Joey ❤️

Framförallt nu.

0 Läs mer >>
 
 
Hörni.
Läget är sjukt i dubbel bemärkelse. 
Vill be er från djupet av mitt hjärta att varje dag, i varje ny situation tänka på läget. 
På vad ni kan göra för att göra läget lite bättre, för att förhindra smitta. Det är faktiskt allvarligt som regeringen säger. Det är inget hittepå, utan de som jobbar kliniskt med dessa patienter kämpar hårt varje minut för att patienterna åter ska få se nästa dag.
 
Tänker att julafton är en dag. En dag på ett helt år, som vi även då måste tänka på att vara kloka, fira i liten skala och helst utomhus.
Vi kan väl ändå vara rätt kloka, eller hur?
 
 
Fick en enorm julstjärna igår, från vännen Göran, så fin!
 
 
 
 
Älskar blommor.
Liksom hoppet, färgen och glädjen de ger.
Pryder bordet, hemmet och ger hemtrevnad. En ombonad känsla som detta år blivit mer och mer påtagligt att det är för min skull jag vill boa. För att må bra här. Smaken är ju som baken  så det som är viktigast är känslan, inte alls någon trend eller mode. Känslan när en fixar, som på något sätt sätter sig i hemmet. 
 
 
Det blev ett glas rödtjut ikväll. Ville fira livet, med min älskade man.
Det är också väldigt viktigt.
 
Kram ❤️ Johanna 

Smaken är som baken.

0 Läs mer >>

I  dag jobbade jag och min närmsta kollega ihop, så otroligt mysigt att få bubbla ihop lite på morgonen. Hon var liksom angelägen att vi skulle stämma av lite idag.
Blev så påmind om när det var dags för dagens paketöppning, gick så ut till sköterskeexpeditionen där alla satt. Chefen hälsade först god morgon och sen att det var dags för krismöte i änden av korridoren. Dit gick vi. Och där var det fint uppdukat med småbord, pynt och jullandgång. Omedelbart kom kollegorna igång med ja må de leva-sång för oss som fyllt jämnt i år - jag 50 och jennifer 40. Således grundlurad av framför allt Malin men så klart av alla andra som kunnat vara tysta om vad som skulle ske.


Malin- som visat sig vara en fena på vita lögner:-)
 
 
verkligen överraskad, och så glad och tacksam över morgonens trevligheter. Fick dessutom presentkort och glubbel (ska äntligen få prova det) som en bonus! 

Det behövs onekligen små glitterstunder, och detta var en sådan. 
precis som att jobba ihop med Malin idag. Att ha någon att babbla med, tänka och bolla med är skönt. I dessa tider ännu viktigare, när det är dags att avboka massa patienter igen...det är lite tröstlöst just nu. Läget är galet, och de som jobbar med de svårt sjuka patienterna sliter som djur. Vi sliter, och har så gjort hela året, med att gasa, bromsa, gasa...kort framförhållning i de skiftena och en ganska galen arbetssituation men de andra...de är värd en riktigt fet löneförhöjning!

Så på allvar, mitt i glittret, håll i nu! 
Träffa inga nya människor, umgås helst utomhus med dem ni hänger med. TVÄTTA händer och håll avstånd. 
Om ni inte är rädda om er själva, tänk i alla fall på andra.
 
kram ❤️ Joey

Grundlurad.

0 Läs mer >>

(null)
En text av tröst. 
Om ett ljus trots allt, när det känns som om det aldrig mer blir ljust. 
När ångesten och smärtan kramar bröstet som om syret aldrig mer kommer att fylla lungorna...så kan det ändå finnas en smekning där, från andra sidan.
❤️

En smekning från andr...