Johanna Roth

Det är en upp- och nervänd värld.

inläggningarna av covid-19patienter ökar hela tiden, och en undrar NÄR, när ska det vända...? Vi tycks inte följa de råd och restriktioner som hela tiden rullas ut, det måste ju vara så att det är den stora orsaken till denna galna situation. Eller att viruset bara går banana, utom kontroll och utan regler.
Och jag känner storg sorg över det. Att kollegorna på vårdavdelningarna får kämpa i motvind, i ett orkanmotstånd av en aldrig sinande ström av sjuka människor.

 

Julefrid.

Det skulle varit något. Om alla fick lite av den. Om alla kunde sitta och njuta av en glögg, av den nyss klädda granen. Av sällskapsspel och nygriljerade skinkan.

Det blir nog många som inte alls får känna just det. 
Som inte ens blir avlösta utan får jobba dubbla pass.

Som om det vore krig, mot en osynlig fiende som smyger sig in urskillningslöst. Som ibland bara nuddar lätt, men som ibland gräver sig in på djupet. En galen situation som jag av hela mitt hjärta önskar vore slut. Och jag hoppas att de jag känner och de flesta världen över tar vaccinet för att utrota eländet.

 

Det är svårt att helt koppla av, fastän jag behöver det i varje liten cell. Ska försöka att ändå göra det, ta vara på dagarna och njuta med mina nära och kära. Ta en extra kaffe, en glögg. Sitta länge vid frukostbordet. Njuta av utomhusjulafton och bara vara där i allt skönt stök i ovanliga tider. 

Här doftar det nu griljerad skinka.

Granen står här så fin och så nätt.

Om några timmar sitter vi till bords och äter, tar in kvällen med min sambo och min älskade unge. 

 

Var rädda om er❤️

Kram Johanna