En tanke
Sommarlängt!Erfarenheter gör oss till dem vi är.
Goda och mindre goda erfarenheter.
De ger oss styrka, de ger oss mod, glädje och kärlek, de ger oss osäkerhet och ibland dystra minnen i kropp och själ så väl som väldigt goda sådana.
Det vi varit med om gör att vi antingen strävar ditåt igen, eller helt tar avstånd för det som hänt eller något slags mellanläge där gråzonerna utvärderas och kan ingå i ett vidare koncept.
Vi tar till oss det vi levt, värderar, väger och lär oss av det.
För att gå vidare i livet som det nu är.
Ibland ger vissa minnen en fysiskt smärta, för att man inte på något sätt vill uppleva detsamma igen.
För att man känner starkt motstånd för att man på något sätt fick genomleva något som inte i hjärtat var förankrat. Kanske för att styrkan att säga nej inte fanns. Kanske av annan anledning, kanske för att man liksom gick med på att pröva utan att inse konsekvenserna av handlandet...?
Det är dock alla förunnat att få minnen av olika slag.
Och av de kan vi göra något bra, oavsett vad det tidigare inneburit.
Vi kan vända det vi har till något positivt, vi kan lära oss, stärka oss, ge oss själva massor av kärlek och förlåta oss själva för saker som hänt.
Tider förändras, liksom vi.
Att vända moln till soldis eller strålande sol...
Tja, det behöver vi ibland hjälp med.
Det är inte så lätt att vända ett sjunkande skepp helt själv.
Förutsättningen känns precis som att den utgår ifrån smärtan.
Utan smärta ingen synlig, nämnbar förändring.
Det är en krokig väg, en ibland väldigt ensam väg där tankar och funderingar stöts och blöts som i en centrifug för att till slut anta en form av det som liksom gör oss till de vi nu är.
Till den jag är.
En tanke...att vi nog faktiskt behöver gå igenom en hel del elände, djupa dalar och höga berg för att finna det vi sökt.
Även då, när vi tror oss ha funnit det - och känner det i hela kroppen o själen, så vill käppar ibland sättas in i hjulen för att öka tvivel på det vi väljer...
För att våga gå vidare måste vi tro, vi måste våga vara starka.
Väga släppa taget, ta in det som händer och förföras av känslorna.
För att leva krävs en hel del mod.
Och att vara modig är att blotta strupen.
Själen.
Och våga viska....här är jag!
Puss & kram
Johanna
skriven
Fina,tänkvärda ord Johanna!! Ha det gott du är sååå klok, Kramar Helena