0 Läs mer >>

Efter en del lampletande så kom alla ljusstakar hop igår. En stjärna hittar jag inte men den kommer väl fram när jag köpt och fått upp en ny...!
En fröjd att i sängen i morse klicka igång alla stakar så att de lyste när jag skulle upp och hämta kaffe. Hur trevligt alltså?!
Tycker att deras sken är så milt och mysigt, liksom snällt för öga och själ.
 

Fikat på stan med bästa mamma och pappa, snackat en stund och ätit första lussebullen för i år. Maken på vinylmässa en sväng och så gick vi för inköp av ny ljusstake till sovrummet, där den forna staken är hädangången. 


Nu varit ute och kört med Frida-Hedvig, utökat reviret till att gälla hela söder -både större och mindre vägar. Riktigt kul att se utvecklingen, se självförtroendet ändå ta sin början där bakom ratten. Så kul!

 
Samlar mig en stund.
Ska promenera upp tilll Vida arena om en stund, för träff, mat och hockey med goda grannar och vänner. 
Vore väl lite piffigt, och kanske på tiden, med en vinst nu när till och med jag ska kolla??
 
Kram ❤️ Johanna 

Vore väl på tiden?

0 Läs mer >>
 
Ibland är inte suget efter träning lika stor men likväl är det så bra att ändå gå dit. Som att en då behöver det mest.
I alla fall var det så idag.
Skönt att få utlopp för en del negativ energi, och fylla på med ny. Som en rensning. 
 
En macka, dusch och så övningskörning med barnet mitt. 
I dagsljus i vår egen stadsdel idag. Kändes bra och väldigt roligt! 
Det blev en gofika hos mamma och pappa som paus innan ännu ett körpass, denna gång i mörker. 
Det är rätt svårt att handleda, som att de flesta saker bara sitter i kroppen och är svåra att förmedla. Då får en byta ibland för att uppdatera sig hur en gör, och så köra igen. Nyttigt och, som sagt, riktigt kul.


Satt upp ljusstakar och stjärnor men herregud vad mycket olika små lampor med olika watt det finns...
lyckades hitta så att alla nu funkar och resten av glödisarna är sorterade i påsar med watt-styrkan på.
Kanske enklare nästa gång!

 
Nu lyser det så hemtrevligt nästan överallt. 
En ny stake ska inhandlas till sovrummet och en ny stjärna till vardagsrummet likaså. Den vi haft har jag trollat bort som det verkar...!


Innan jag stiger upp imorgon så kan jag tända alla i min lilla app! Hur fiffigt att mötas av mysbelysning varje morgon liksom? Jo, jättefiffigt förstås!
 
 
Lasagne och ett glas rödtjut.
På spåret och Dr Pol.
Prydd med vackra gladsmycken från @kavatglas.
Tycker att det är härliga små färgklickar!
 
En stunds bok och snart sömn.
Maken sover sött sedan ett tag, trött efter resan ännu. 
Hoppas på välgörande sömn så att energin är där imorgon. Skönt med helg. Med skojigheter imorgon, fika på stan och så hockey med käraste vännerna Conny och Niklas. 
Oavsett resultat så blir det härliga timmar ihop!
 
Kram ❤️ Johanna 

Fika, övningskörning ...

0 Läs mer >>
 
En stilla promenad genom juligt city var fint efter jobbet.
Den här stan är bäst på att göra det riktigt fint, i parker, i rondeller, inne i stadskärnan. Så mysigt!
Köpte någon julklapp, fönstershoppade, och så blev det lite julklappar till mig själv i form av nya handdukar och litet fat med mugg och doftfix till vårt badrum.  
Tycker det är en härlig lyx att köpa sköna, mjuka, tjocka handdukar och lite pynt liksom. 
 

Halloumi stroganoff fick det bli efter en sångrunda.
Bara ungen min och jag hemma, då maken är på hockey och hoppas på vinst för hemmalaget (gått sådär ett tag).
Prat i soffan med Vänner och så Morden i Midsomer i bakgrunden. Bekant, väldigt bekant och skönt. 


På fiket Top Notch förundrades jag över fönstren. Vilken underbar skyltning på gammaldags vis med rörlig tomte och tågbana, så himla fint och nostalgiskt. Som när det var heligt att åka in till stan på julskyltningen, och stå och kollla Lekcenters fönster. Minns att jag kunde stå där hur länge som helst, fick aldrig nog av sagovärlden där innanför fönstren.
 

 
Nu blir det läggdags, lite läsning.
Förhoppningsvis en god natts sömn, så jag vaknar pigg imorgon. Varit ohemult trött idag, trots åtskilliga koppar kaffe. Gått bra ändå, det tickar ju liksom på i min hjärna ändå som tur är! 

God natt och kram ❤️ Joey

Fick aldrig nog.

0 Läs mer >>
 
 

Vissa dagar är telefonen som en attack, så fort en lägger ner, tar upp telefonen och har slagit numret så ringer det igen. Nytt försök och samma sak. Vissa dagar si, andra dagar så.
Charmen ändå, att aldrig riktigt veta hur dagen ska bli.
Hade sekreterare bredvid en stund idag, roligt att få visa lite hur vi jobbar tycker jag. Och bra att både jag får tänka till och den som sitter med kanske får en liten inblick i hur vi gör. 
En bra dag, som liksom i vågor blev väldigt intensiv.


Kom hem till upplyst trädgård - älskar det!
Som det behövs i detta sjuka mörker!
Dessutom kom jag hem till ett hus där maken är hemma och min äkta unge är hemma några dagar från staden Malmö! En sådan rikedom! 
Blev övningskörning, matlagning och timmar av prat i köket...något av det bästa som finns.

 
Sovit hyfsat, nya utmaningar väntar., flera koppar kaffe och ett litet styrkepass efter jobb.
Övningskörning och pizza från bästa Lilla Rustik står på programmet för kvällen. Och en liten sångsnutt för att öva, känna in, sätta den i kroppen.
 
Kram ❤️ Johanna 

Något av det bästa so...

0 Läs mer >>

Maken hemma från sin långresa till, som en sa, fjärran länder.
Nepal, Bhutan och Oman i tre veckor.
Verkar onekligen ha varit en händelserik och häftig resa
Nu är det skönt att han är hemma igen. Skönt att få krama om, länge. Att andas in honom. 

Stuvade makaroner och falukorv stod på menyn som välkomstmiddag, typ det godaste han vet.
Och med sig hade han vackra skulpturer! Älskar dem!
 
 
Igår gjorde jag något modigt, något utanför min comfort zone. Något som tidigare varit så självklart. En del av mig. 
En sångröst som jag haft sedan barnsben och haft mycket glädje av. Egentligen inget jag tänkt så mycket på utan det har bara varit en alldeles självklar del av mig, tills den rycktes bort helt. Under två år kunde jag inte alls sjunga, inte en ton. Var väldigt hes när jag pratade under lång tid.
Sakta men säkert har jag återfått en del.
Har fortfarande en slöja över stämbanden, en liten rosslighet.
 
Som jag sett det så länge så har det ändå varit en sorg att inte fått tillbaka det jag hade, att det låter annorlunda och inte lika klart. Jag har hela tiden velat sträva dit utan att känna att det riktigt går.
Så träffade jag igår en gammal vän och djävulskt musikaliske gitarrist Eka, för att känna på det lite ihop. 
Ta upp det vi en gång hade i de band vi hade - Aprilväder och VäderLek, pröva mig fram i sångens vindlingar.
Mötet blev så fint, så viktigt. 
Tog med lärdomar, från både honom och från min kloka unge som jag messade med efteråt. 
Lärdomen att en ibland råkar ut för saker  som gör att en behöver lära om, anpassa oss till situationen. Möta den istället för att motarbeta.
Jobba med och inte mot.
Göra denna rösten till min.
Ta emot och omfamna, med dessa förutsättningar.
Tar till mig det och ska verkligen försöka det.
Bli vän med den röst som nu är min.
 
 
Kram ❤️ Johanna

Ta emot och omfamna.

1 Läs mer >>

En otroligt välgörande lördag blev det.
Frukost på sängen, och en fika på stan med päronen
Lite matinköp, ombyte för härlig långpromenad
Julkola- och knäckkok, övning vid pianot, ett träningspass på gymmet. 
Och så tystnad i timmar. Läsning i tystnad förutom det som hörs utanför huset. Så skönt.


Mycket känslor under kolafix, lyssnade om och om igen på de sånger som önskats till vännens begravning. Texterna slog mig hårt, och jag bröt ihop i köket. Tillät mig att gråta ordentligt där jag stod, mitt i träslevsrörande och kladd.
Så bra för själen för det gör ont.
Det känns så overkligt, och det är så sorgligt.


Köpte krans till ytterdörren efter promenaden.
Pryder fint och i år inga konstgjorda äpplen som fåglarna tänker picka på tänkte jag...

 
Så ljuvligt väder ett par dagar.
Älskar kylan, att vädret liksom känns, friskar upp med sitt klara och krispiga vackra. 
Vaknar upp till en gråare värld idag.
En hästfiltshistoria liksom.
 
Lunch hos mamma och pappa idag, och sedan blir det en träff med gitarristen som spelade med oss i två olika bandkonstellationer som jag haft genom åren, Aprilväder och senare VäderLek. Ska bli fint att ses.
Snacka lite och känna på att spela lite ihop. 
En spännande eftermiddag!
 
kram Johanna ❤️

Mitt i träslevsrörand...

0 Läs mer >>

Så skönt med den där tidiga fredagen, att gå och träna och så hem för ombyte och direkt ta en ljuvlig promenad i det vackra vädret . Gott med både inomhusträning och en syrerik runda.
Blå himmel och sol ger energi!
 
Har sjungit, haft besök av lillbonus, slappat.
Oxkså suttit i tystanden stund.
Liksom försökt tömma hjärnan på snurr.
Tog en lång varm dusch, för att mjuka upp min trötta, ömma kropp. Så fort kylan kommer blir värken värre. Från topp till tå.
Varm dusch, massagebältet med värme och vetekudden är bästa vännerna då.
 
Så varm dusch det går, sång i duschen och så fix inför kvällens dejt med sköna bönor.


Var på Galai och åt gott, pratade i några timmar.
Denna gång med vännen Ulle och så lite nyare bekantskaper i Hanna och Annika, en väldigt mysig kväll med bra samtal, med allvar och skratt. 
Inte så begiven på drinkar så det fick bli bubbel och rödtjut endast. Inte fel alls och betydligt bättre för hela mig faktiskt! Skön stämning bjöds det på, god mat likaså.

 
Kallt på hemväg, låg i sängen med tjocktröja och värmedyna för att få upp värmen lite. 
På natten sedan så är min termostat ut funktion för då blir jag ofta jättevarm. En mystisk kropp helt enkelt.
 
Diskuterade hormoner med min kunniga läkare, om en ska försöka minska ner efter fem år för att se om det funkar. Fördelarna att ha östrogen är större än nackdelarna, för skydd mot benskörhet, hjärt- och kärlsjukdomar och även att humör och livskvalitet kan öka. För att inte tala om att slippa vallningarna som var riktigt plågsamt.
För mig har det funkat bra, jag har fått må bra och det är det viktigaste. Har svårt att förstå varför en ska plåga sig igenom så många år om en inte behöver. Efter fem år kan det dock vara bra att försöka i stilla takt, som nedtrappning, minska intaget då långtidseffekterna kan vara lite sämre.
Så idag är dagen så jag börjar med det, så långsamt som en tablett i veckan i flera veckor för att sedan ta en till - vi får se hur det går. Lite spännande att se hur kroppen reagerar ändå!
 
Strax dags för uppstigning och frulle.
Eller ja, jag ska hämta mig en kaffe och en macka hit till sängen - bästa helggrejen!
 
Det blir en fika på stan med föräldrarna tror jag, en promenad och kanske ett träningspass framåt kvällen. 
Nästa vecka blir det kanske lite sämre med träningen, då det blir mer tid för övningskörning med barnet mitt. 

God morgon och kram ❤️

God stämning och horm...

0 Läs mer >>

Tittar på Allt för Sverige.
Blir alltid rörd av programmet, av historierna om landskapen, om vad som förde människor bort från vårt land till Amerika. I det senaste avsnittet är de Klasatorpet där förlagan till Vilhelm Mobergs Utvandrarna utspelade sig.
Blir rörd av reaktionerna på de amerikaner som besöker Sverige och får med sig ett stycke släkthistoria med sig. 
Och vårt land är så otroligt vackert, i bästa sommarbilderna.

 
Maten när maken är borta blir ingen kulinarisk upplevelse direkt. Tycker att det är riktigt trist att laga mat för mig själv, men äter riktig lunch på jobbet varje dag.
Och ikväll gjorde jag pannkakor, blev sugen på det. Hade hälften vetemjöl och hälften smulade havregryn i smeten (väldigt gott!j och så mango, blåbär, creme fraiche, kokos och honung till. Så gott!

 
Sjungit vid pianot. Jordat mig. 
Tänkt på om det är så att en hör det fast en inte längre går här bland Oss andra.
Sånger du önskar dig när vi ska ta vårt farväl, visst hör du dem? Visst är du där då, och ser sin familj, alla vänner...
Då får du känna all kärlek från alla samtidigt. 
Så oerhört tungt blir det, så overkligt och samtidigt ärofyllt- att få göra det för dig. Du hade uttryckt det, att det var så du ville ha det.  Och jag ska göra mitt bästa, det lovar jag.
 
Kram ❤️ Johanna

Jag ska göra mitt bäs...

0 Läs mer >>

En pepparkaka med ädelost.
Ett glas rödtjut.
Efter jobb och träning.
En lite vimsig jobbdag, och en ganska bra dag till slut.
Förbättringsarbete påbörjat.
Liten stunds visning av hur vi jobbar för sekreterare-elev, trevligt med nyfikna, nya kanske blivande kollegor på jobbet.
Som har driv och vilja.
Fina stunder med goa kollegor.


Skulle vilja veta.
Få kontakt. Få svar på frågor.
Är smärtorna borta? Mår du bra nu? Skiner solen, ser du de du oss här på jorden? Kan du ta kontakt?
Är det Ljust, mörkt, vackert? 
Det känns så sjukt.
Att inte på något sätt kunna få kontakt. 
Att det är över. 
Känner att något finns där ändå. Att något rör sig omkring. Som att det finns någon energi.
Hade velat fråga, få svar. Hur det egentligen förhåller sig.

 
Kollar faktiskt på den sjukaste, mest osmakliga serien jag sett. Började kolla för något år sedan men kunde inte.
Snabbspolar en del, när det är för äckligt.
För ja, det är en sjuk värld de fyra finansgrabbarna lever i. Det bygger på en sann historia och det är så gränslöst och skitigt så en verkligen skulle kunna tro att det är helt igenom en fiktiv story. 
Så respektlöst på alla plan....
Vet inte varför jag kollar egentligen. 
Känns väl skönt att se något helt vrickat just nu bara. 
En overklighet kontra verkligheten liksom.
 
Idag har mannen min landat i Oman. Sista dagarna för nya äventyr innan färden hemåt. 
Ser fram emot det!
Få landa i hans famn.
 
Och så kommer min älskade unge hem snart också, det ser jag också fram emot.
 
Kram ❤️ Johanna

Skulle vilja veta.

0 Läs mer >>

När någon slutar sitt liv och livet bara fortsätter så är det en märklig känsla. Att det ens är så liksom.
Att inte allt stannar av. Att klockan inte slutar ticka på.
Benen går, larmet väcker en, påminner om en ny dag.
Uppgifterna på jobbet ska göras, patienter ska mötas i telefonen, och tider, provtagning och röntgen ska ordnas. Råd om olika saker ska ges.
Kaffet ska drickas, lunch ätas och möten sker.
Allt som vanligt fastän inget är som vanligt.
Fingrarna vill skicka iväg ett mess, kolla läget. 
Och så hejdar de sig.
Det funkar inte.
Dit hon är funkar inte våra vanliga kanaler.
Det går inte nå. Kanske via tanken. Hoppet.
Men inte fysiskt.
Men i sinnet. I minnet. 


Skulle gått till gymmet efter jobb men gick in, och såg att det för den lilla ytan var alltför många människor för ett bra pass.
Gick hem, bytte om och körde ett pass i tvättstugan a la pandemitider. Då var det där jag körde alla pass förutom promenaderna. 
Det går även det men är inte lika kul.
imorgon blir det promenad med kär vän. 
ombyte och socialisering förnöjer.
 
Blir en omgång knäck, som stått och puttrat i evigheter. Kom på, för sent, att laktosfri grädde är ett Aber när godis ska kokas. Nåja. Det blir godisar, och goda blir de men det tar åtta gånger så lång tid typ.
Min älskade unge kommer hem nästa vecka och hon älskar knäck - så då vill jag ju ha en omgång klar i alla fall.
Blir det någon mer omgång så får det bli med annan grädde.

 
Börjat med vinterjacka nu, riktigt skönt då det viner kyliga vindar. Kanske kommer det lite snö imorgon också! Hoppas det, och hoppas på mycket snö som ska ligga i många veckor. Det och typ tio minus - det är härligt! 

Nu snart dags för knäck i formarna.
Kompani Svahn.
Och så en natt sömn Inför ny dag.
 
Kram ❤️ Johanna

Allt som vanligt fast...

0 Läs mer >>
 
Igår var sannerligen ingen pigg dag. 
Någit skit följde med både mig och en av oss andra som hängde i fredags, så det var en lång, frusen, olidlig natt som ju gick över! Vilken Tur!
Satt bara hela dagen, kollade på filen Flykten från DDR och De andras liv. Båda otroligt bra filmer om tiden i forna Östtyskland med rädslan för Stasi och oliktänkande. Om rädslan för att tankar, aktiviteter skulle avslöjas av grannen, att avlyssning skedde. Otroligt skrämmande sätt att leva på. 
Rekommenderas starkt!
Något bra med måendet var ju att det var mycket som blev sett på streaming-tjänsterna! 


Sov i över nio timmar i natt.
Fortfarande inte kaffesugen men tvingade i mig en liten kopp och en macka och pep bort till mamma och pappa.
Dags för det årliga, traditionsenliga pepparkaksbaket.
Precis som förra året blev det köpedeg vilket går lika bra. Peppisar blev det, lunch åts, munlädret tränades och dagen fick med beröm godkänt.
Inga figurpeppisar i år, men Gläds storligen att det ändå blev en bakdag. Har sparat figurerna sedan i fjol tror jag så ska leta lite sedan. Gillar det pyntet mest av allt, att ha i röda band i fönstren.

 
 
 
Sovit lite eftermiddag i min fåtölj.
Är inte hundra men ändå hyfsad.
Ska snart samla ihop mig igen för konsert i Domkyrkans.
Mozart Reqieum ska spelas där med Oratoriekören. Skönt att få sitta och bara ta in detta vackra verk av herr Mozart. Han kunde han!
 
Kram ❤️ Johanna

Gläds storligen!

0 Läs mer >>

Må solen skina där du är, du som lämnat den mark vi går på.
Må plågorna ha lämnat dig, och du få ro.
Kanske på en varm sommaräng, vid en strand, likt den du älskat att vara på.
Eller vid en alptopp, drickandes en öl med solen i ansiktet.
 
Så overkligt.
så tomt, när någon vandrar över till andra sidan, så tomt. Så förfärligt när det också sker alldeles för tidigt. När livet liksom inte är färdiglevt.
En hustru lämnar sin make, en mamma lämnar sina barn, och sina barnbarn. I ett tyst tomrum. 
Fuck cancer. Vilken jävla skitsjukdom det är.
Som ibland tycks stävjas, fastän den lurpassar där någonstans för att i det lugnaste skedet, när hoppet börjar lysa,  visa sitt avskyvärda tryne igen.
 
Älskade du.
Scrollat igenom vår konversation senaste åren, följt förloppet, tankarna, måendet, pendlandet mellan hopp och förtvivlan. 
Ett liv är borta. 
I minnet kvar så länge vi lever. 
Barndomen, ungdomsåren och så tiden som vuxna när vi hittade tillbaka. 
Du är kvar hos mig.
Tack älskade du, för det vi fick ha. För den du var. Ditt skratt och din omtänksamhet, ditt sköna sätt att prata om allt som var svårt -det bevarar jag.

 
För att få lite ljus åkte belysningen upp. 
Sjöng mig lugnare igår, i duschen, vid pianot. Fick ur mig en del av det som tynger. 
Det får vara så här. Ta tid. Göra ont. Det måste levas igenom.

 
Träffade dessa vackra kvinnor igår, Maria, Åsa och Sanne. För en bit mat och dryck, goa samtal. Så värdefullt att få prata allvar, skratta ihop, diskutera. Så tacksam för att ha dem i mitt liv. 
Vi skålade för livet, för vännen Ulrika. 
Ett tack till Moder Jord.

 
En väldigt seg natt, och morgon.
Har nu gjort mig iordning, satt mig i fåtöljen under en filt.
Kollar tung film, som passar sinnet. 
Flykten från DDR.
Det blir det och hämtmat. En tur till Maxi senare.
Gott så.
 
Kram ❤️ Johanna

Du är kvar hos mig.

0 Läs mer >>

landade här i tjugo minuter mellan jobb och Izakaya Moshi. 
Plockade lite med tvätten, sedan en kort meditation, och så ner på stan. En dejt med goda vänner på Izakaya moshi, för god mat och prat. Ett par fina timmar.
En lite kylig men härlig promenad hem, och så kläder på vädring och mysbrallor på. Gillar inte lukten av matos i kläder så de åkte av direkt.


Fastnade i Wahlgrens värld där de vakar över pappa Hans.
Hans sista dagar i livet där de alla samlas, där han ville avsluta sina dagar. 
Sorgligt, starkt och vackert på samma gång.
Livet.


Mätt som en plätt nu.
Sitter med massagebältet och lyssnar på tacksamheten Pernilla Pratar om när det gäller sin pappa. 
Det är ju det en vill ha med sig mitt i sorgen.
Tacksamheten att få ha haft den där personen i sitt liv, att få ha känt den där starka kärleken, samhörigheten. 
Det bästa i livet, att få haft de nära riktigt nära liksom.
 
 
Idag har den blå himlen synts, och solen har värmt in genom fönstret. Så himla härligt!
Gillar den höga luften när det blir lite krisp.

Så mycket känslor idag.
Från gråt på jobbet då min chef, sedan 21 år, gick i pension. Hennes sista dag idag. Hon har varit en fantastisk människa att ha som chef, varm, inlyssnande, stöttande med ett ledarskap som ger frihet, och som ger lust att prestera för att tyglarna är lösa. Ansvaret har varit mitt, vårt och det har blivit ett gemensamt mål. Det var tungt att krama om, att inse att det faktiskt var så idag. Sista dagen.
Så tacksam för att ha fått ha förmånen att ha henne som chef, 
Nu är det nya tider och det kommer också att bli bra. 
Lite annorlunda så klart, men också bra.
 
En bra dag.
 
Kram ❤️ Joey

Lite annorlunda men o...

0 Läs mer >>

På väg hem från frissan gick jag in i Domkyrkan, bara för att tända ett ljus. Bara jag och det stora rummet och ljusen. 
För de jag saknar. 
För de som kämpar.
För världen.
 
Det går inte så bra där ute just nu.
Ryssland som försvårar för de kvinnor som vill göra aborter, samtidigt som de förbjuder folk att sprida information om att en inte behöver skaffa barn. 

I USA hotas det med nationellt abortförbud. 
 
I Irak verkar det bli lagligt att 9-åringar får giftas bort.
 
Det pågår sjuka krig, på så många håll.
Utrensning av folkslag, hjälpkonvojer som hindras, sjukhus som bombas, och som det ser ut för att svälta ett helt folk.
liksom världen över straffas oliktänkande (även i länder r det inte pågår öppet krig), journalister förföljs och hat är vardagsmat. 

En undrar ju.
Då är det skönt att bara gå in i lugnet.
Tänka på beskydd, ljus, förbättringar. 
Hoppas på att det kan vända.
För den nära. 
För människor runt om i världen.
 

Ett par timmar  i frisörstolen.
Klipp, färg, te, tidningar. Lagom prat, massage i skallen, lugn musik. 
Öm i båda armarna efter influensavaccin och covid. Känner mig lite ruggig, sitter med tjockaockar, ylletröja under filt.
Sömnen låter det vända, tänker jag.


Hidden figures på HBO nu.
På tal om crazy värld.
Varför detta måste att kategorisera, utesluta beroende på oliktänkande, olika hudfärg, olika pronomen, sexuell läggning...vad som. För att det skulle visa att det också är olika på det innanför skalet eller varför?
 
Film till ett glas äppelmust.
Vila i soffan med massagebältet.
 
Kram ❤️ Johanna

En undrar ju.

0 Läs mer >>

Kunde inte somna efter att ha läst ut boken.
Stormande förälskelse.
Någon som ser, som säger sig vara den hon behöver. 
För att bli fri, för att han kunde fixa det trasiga hos henne. 
Det som familjen, och falska vänner hade orsakat.
Men han skulle vara riddaren som kom med frälsningen, för att hela och ge ett vackert liv. 
Och så den där känslan.
Sakta smög sig en känsla av fel in, skam.
Över att säga fel, tycka fel, se fel ut. 
Säga fel saker om vännerna, som skulle kunna uppröra, bli en diskussion.
Som att tycka fel, uttrycka som hon kände i stunden men som enligt honom var fel och som ledde till diskussion, kyla. Iskall, utestängande kyla. Som ett långsamt straff, som att stängas ute från allt som betyder något. 
Genom att så split, få henne att tvivla på barnens välmående, på att det är hennes trasighet som ställer till det för dem.
Medan han, frälsaren, kunde få allt  att bli bra, relationer att bli hela. 
Tvivlet på vännerna, som egentligen bara var ytliga och inte var värdiga deras umgänge. 

Så mycket snedvridna känslor, känslor som trycks ner, som förlöjligas för att framhäva sin egen förträfflighet. För att vara den som skulle sitta på piedestalen medan hon skulle krypa ihop på golvet, tittande uppåt. Med känslan att ingenting kunde hon åstadkomma utan honom.
 
Så tung läsning, ångestskapande.
Om den här våta fläcken, nästan utplånade personen som ingen längre kände igen.
 
Och så kraften. När för mycket av tryck, negativa påhopp och kylan, liksom kokar över. 
När hon reser sig, säger ifrån. 
Och avslutar relationen, slänger ut och stänger ute.
För att öppna upp för sig själv, sina nära och kära och låta livet levas igen.
 
Skönt att den är slut, denna viktiga men tunga bok.
Ikväll börjar jag med en ny bok, förhoppningsvis en trevligare och lättare historia.

 
Kram ❤️ Johanna

Han, frälsaren.

0 Läs mer >>

Blommorna jag fick i fredags är så fina.
När de slår ut så där så är de som vackrast. Ibland orkar de liksom inte slå ut, de bara skrynklar ihop sig innan de orkar ut i ljuset. 
Men dessa orkar.
Sträcker sig upp.
 

Så där skulle en behöva tänka på morgonen när mörkret är tungt över oss. Idag som en våt, tung filt. 
Det får nog vara dags endera dagen att ta fram balkongbelysningen, för att lysa upp både in- och utvändigt. 
När ljusen kommer upp i fönstren och på balkongen så blir också världen lite vackrare. 

 
Varit pigg ändå idag, som att jag kunde skölja bort tröttheten i duschen. En bra dag, fått mycket gjort.
Var på synkontroll idag, efter glaskroppsavlossningen. Lite förändring men så lite så en inte behöver byta glas eller linser. Ändå bra. Mitt högra öga är ju lite knas med sina svarta små spöken som flyger förbi men det är som det är. Det är något jag vänjer mig vid, säger de. Vi får väl se.
 
 
Tog en extra promenad, gjorde lite matinköp på vägen hem.
Pratade med mamma och pappa.

Kollar en helt vrickad serie, byggd på sann historia, om bröderna Menendez i serien Monster. Så känslostörd familj verkligen.  Både mamman, pappan som styr med järnhand, som utsätter sönerna för vidrigheter.  
Som det utmålas hittills i alla fall.
Vi får se vad som kommer fram när skruvandet är gjort från åklagarsidan. 
Skrämmande är den. På så många plan.
 
Snart dags för Kompani Svahn. 
Då blir en lite varm i hjärtat och får lite hopp igen. Om mänskligheten.
 
Kram ❤️ Johanna 
 
 
 
 
 

Lite hopp om mänsklig...