En undrar ju.


På väg hem från frissan gick jag in i Domkyrkan, bara för att tända ett ljus. Bara jag och det stora rummet och ljusen. 
För de jag saknar. 
För de som kämpar.
För världen.
 
Det går inte så bra där ute just nu.
Ryssland som försvårar för de kvinnor som vill göra aborter, samtidigt som de förbjuder folk att sprida information om att en inte behöver skaffa barn. 

I USA hotas det med nationellt abortförbud. 
 
I Irak verkar det bli lagligt att 9-åringar får giftas bort.
 
Det pågår sjuka krig, på så många håll.
Utrensning av folkslag, hjälpkonvojer som hindras, sjukhus som bombas, och som det ser ut för att svälta ett helt folk.
liksom världen över straffas oliktänkande (även i länder r det inte pågår öppet krig), journalister förföljs och hat är vardagsmat. 

En undrar ju.
Då är det skönt att bara gå in i lugnet.
Tänka på beskydd, ljus, förbättringar. 
Hoppas på att det kan vända.
För den nära. 
För människor runt om i världen.
 

Ett par timmar  i frisörstolen.
Klipp, färg, te, tidningar. Lagom prat, massage i skallen, lugn musik. 
Öm i båda armarna efter influensavaccin och covid. Känner mig lite ruggig, sitter med tjockaockar, ylletröja under filt.
Sömnen låter det vända, tänker jag.


Hidden figures på HBO nu.
På tal om crazy värld.
Varför detta måste att kategorisera, utesluta beroende på oliktänkande, olika hudfärg, olika pronomen, sexuell läggning...vad som. För att det skulle visa att det också är olika på det innanför skalet eller varför?
 
Film till ett glas äppelmust.
Vila i soffan med massagebältet.
 
Kram ❤️ Johanna

Kommentera här: