1 Läs mer >>
(null)

(null)
Hela våren har vi följt arbetet med nya parkeringshuset utanför vårt.
Sett fram emot gräsmatta igen som lämnar rum åt hussar och mattar med deras vovvar. Mysigt att titta på, och ofantligt skönt att slippa byggbodarna. Parkeringshuset är riktigt estetiskt, skönt att se!
Idag kommer gräsfröna i marken efter att de grävt grus och matjord hela dagen och kvällen igår. Skönt att ha lite att intressera sig för som sjukskriven:-)
(null)

Frukost på balkongen. Så skönt innan värmen blir för stark. Fått så vackra blommor av goa kollegor och mor och far. Den ena sorten fick flytta ut pga stark doft (enligt dem som känner) men de verkar trivas här i solen.
(null)

Fick ett besked igår kväll som gör så ont. Det gör ont gör min fina väns skull, för den smärta, oro och ångest jag vet att hon känner. Hela året har varit en kamp mellan hopp och förtvivlan där det senaste av hopp var alldeles nyss. Hopp om att allt såg bra ut, att sommaren kunde få bli lugn och skön för alla.
Men livet överraskar hårt. Igen.
Balansen är så skör, som att balansera på en skör tråd. En liten stund i taget.
Älskade vän! Det gör mig så ont! Det känns så tokfel, önskar bara att din kära lilla mamma kan få styrka någonstans ifrån. Har sänt tankar till universum, till stjärnorna. 
Att vi ber om ett bra tag till, om liv, lust och fina dagar. Om gemenskap, kärlek och friska kroppar. Om att ljuset och kärleken ska flöda till det rum där ni är, så att ni omsluts sv det starka och osynliga.
En stund i taget.
(null)

Krsm Johanna❤️

Ännu en bön till stjä...

1 Läs mer >>
(null)

Efter utskrivning från sjukhuset igår gick jag direkt till duschen, och sen ut för att sitta i skuggan under tak. Svalare ute än inne när jag satt så. 

Full aktivitet i trädgården igår med omplantering av lite växter, och lite nytt in. Kul att titta på när de som kan sin sak jobbar, ger förslag och tankar. I lilla minikolonilotten bor det numer även lite gräslök förutom vinbär, rabarber, hallon, krusbär, amerikanska blåbär - härligt!
(null)

(null)

Hostar mycket, låter mediumfin.
Hoppas innerligt att denna antibiotikakur ska äta upp den där jäkla basselusken som de fått napp på vid odling. 
Är så trött på den. Basselusk och allt den för med sig. 

Har förhoppning....
.....om att kunna få känna mig lite mer "normal". Att det bara är astman som ska va min dagliga utmaning men som, rätt medicinerad, ändå ska kunna hållas i någorlunda schack. Den kan jag ju leva med.
Har förhoppning...
.....Att resonansen i skallen låter som den ska när bihåleinflammationen viker hädan. 
.....Att lunginflammationen drar sin kos så att jag kan ha fått rosselhostat klart för ett bra tag framöver.
.....Och att stämbanden kan få läka ihop så att rösten blir återställd och inte ansträngd.
En annan förhoppning är att kanske få tillbaka det lilla luktsinne jag en gång haft som senaste halvåret varit helt försvunnet.
Tänk. 
Jag vet inte om det är mycket begärt, för mig låter det stort som ett mirakel men egentligen tänker jag att det inte är så stora önskningar.

Vi får se. Jag håller tummar och tår och sänder tanke till stjärnorna om att jag ska få ett grundläge som så frisk jag kan bli - för att få njuta av det och för att ha ett bättre utgångsläge när det försämras.

(null)

Fick glass (min favoritglass!!) och vackra blommor av mor & far igår. Välkommen hem- blommor. Svala, kalla saker är mycket lättare att äta. Är fortfarande inte sugen på mat.
Till frukost får det bli bärsmoothie baserad på havredryck med lite citron och ingefära. Lagom ansträngande, svalt och nyttigt.

Kram till er!
❤️
Johanna

Har förhoppning....

0 Läs mer >>
(null)

Utsikten från fönstret på sjukhussalen är fin.
Älskar huset bredvid. Allt grönt och skönt gör ju allt så mycket bättre dessutom. 
Satt där länge igår, lyssnade på musik.
Tittade ut.
Satt och tänkte.
(null)

Fick permis några timmar igår eftermiddag.
Så skönt att sitta ute i skuggan under sedumtaket och njuta brisen och trädgården.
Mor och far kom förbi med massa nybakade frallor och lilla Cava ville väldigt gärna gosa med min käre far. 
En fin vän kom förbi för kram och liten present, så go. 

Ett verkligt stort tack!
Ni är så många som hört av er, och det bär.
Det styrker och ger kärlek.
(null)

Det går framåt. 
Sakta för min smak men det går framåt. Med tanke på att det varit en knasig vår med mycket dåliga lungor emellanåt, mycket hit- och dit i mående, så får det ta tid nu. 
Bara jag kan få känna på hur det är att vara så frisk jag kan vara - DET ber jag om. 
Är ju odlad för att leta specifik bacill på flera fronter så hoppas de kan fånga den lille djäveln som gäckat mig så länge!

Och ni.
Vi har en väldigt bra vård i vårt land. Med väldigt fina, goa människor som gör sitt bästa och vill väl. Som gör vad de kan med de små medel de har. Det slog mig när vi satt någon minut i väntrummet på akuten att där satt ett par, båda bläddrade i tidningar och såg tämligen  opåverkade ut. Och jo, jag reagerar eftersom det ofta är just de som kanske sedan svärtar ner att allt tar sån tid, de får ingen hjälp, de satt i 8 h och alla andra fick gå före....(det är alltså en tanke)

Hm. Tänker jag.
Tycker de inte att de då ska fundera en gång till? På var de befinner sig? På vad som är verkligt akut eller om det kan finnas någon annan instans att söka sig till? Skulle de inte fundera själva på varför alla andra får gå före?

1177 är väldigt bra, som kan säga vart de rekommenderar en att vända sig och de finns för det. Att få egenvårdsråd av, att få råd att en inte behöver söka för det idag utan kan invänta till morgondagen. 
Det hade nog kunnat vara en betydligt mer effektiv akutsjukvård om alla först ringde och konsulterade rådgivningen (om det inte uppenbart är fara för liv) och lydde deras rekommendationer så att rätt resurser nyttjas.
Ett tips från mig till er!

Solen skiner.
Det blir fint även idag.
Måsarna har nog svimmat för idag har det bara hörts någon enstaka på håll, medan många småfåglar sjungit vackert.

Snart provtagning och sen frukost, så får vi se vad denna dagen har att ge.

Kram ❤️ Joey

Fin utsikt och bra vå...

0 Läs mer >>
(null)

Häromdagen tog jag åter en bild på dessa vackra blommor. Allium ska de visst heta. Vackra som knoppar och som fullt utslagna blommor. Vår trädgård som jag just nu längtar till, att få sitta i med en bok och läsa.
Att då och då lägga ner den där boken. Andas in allt, se allt som händer i trädgården. Hur det växer och förändras i en aldrig sinande ström.
Älskar den oasen vi har.
Mitt i stan, en skön återhämtningsplats.

Liksom stugan med ängarna. Vilda blommor.
Kossor. Tystnad. Där en verkligen kan höra tystnaden. Ta in den. Tänk att även jag på äldre da’r lärt mig njuta av det! Som bilden nedan, från toan. Ljuvlig utsikt!
(null)

Sovit av och till. Hostat mycket. Svettats trots öppet fönster. Bett om alvedon för onda lungs.
Det är allt annat än tyst, då fiskmåsarnas skri når över bullernivån...men på nåt sätt gör de ju bara det de är satta här för att göra. De är fria, flygande, röda personlighets-fåglar (tänker jag efter att ha läst Omgiven av idioter) som verkar göra allt fort och högröstat. Som kraftdjur i meditation så ses de som mellan jordiskt och himmelskt, undertryckta känslor och liv. Nytt liv.
Det är ju fint. Men i min smak tar de lite för stor plats:-)
(null)

Igår kväll fick jag en specialsmoothie som kallas säröbomb. Väldigt fräsch och god. Just nu är det enda som möjligen lockar något är kall mat. Inte ett dugg matsugen, hade klarat mig på dryck men äta bör man annars....ja, ni vet. Sjuksköterskan igår beställde något som kallas EP-kost till idag, vilket innebär mer kalorier fast mindre portioner där det tilll frulle kan vara ett ägg med räkor och en klick majonäs, en fin minimacka med grönsaker och fetare ost...en sån bricka en själv alltid tänkt att det vill en ju ha om en skulle ligga inne. 
Vi får se om det känns lika festligt när den ska ätas.

Kramar till er, och tack från hjärtat för alla meddelanden och tankar. Det värmer otroligt.

❤️
Johanna

Återhämtningsplats oc...

1 Läs mer >>
(null)

Jag tänkte, lite som alltid, att det är nog inte så farligt. Det är en influensa. 
Igår kände jag att det gjorde ont när jag hostade så i morse ringde jag 1177. Blev trevligt bemött och fick tid till jourläkarcentralen (fint var det i nya lokaler) med trevlig personal även där.
Och nu ligger jag på infektion för intravenöst antibiotika, med fokus på kraftig lunginflammation. Inte varit på röntgen än men låter ju troligt att det är lunginflammation. 

Ändå är det inte så enkelt att bedöma när det är så pass försämrat eller om det är knas-astma-skov så där i allmänhet. Jag är ju tämligen van att det rosslar när jag skrattar, när jag hostar till lite vanligt. Men gränsen finns och feber är ju såklart ett sånt tecken. 
Nu vill jag bara ha bekräftelse på att det är det de misstänker och inte igen ser nåt annat skumt.

Lilla mamma skulle firats idag.
Med indisk mat, presenter och kaffe. Det blev inte så, men mess o telefonsamtal fick det bli. Firandet får ske en annan dag.
Hon är värd så mycket, min kära mamma.
Hon är fantastisk på många sätt, finns alltid där när jag behöver. Om det så handlar om ett bra recept eller namn på blommor (shit vilken fena hon är på det!), vara ett stöd när saker är lite tunga, eller vara fnisspartner när nåt är lite crazy. Mor lilla mor vem är väl som du...ingen i hela världen!

Kram❤️

(null)




Detta blev inte enlig...

0 Läs mer >>
(null)

Just nu är svartvinbärssaft det festligaste jag får ner. Det, lite fil och ett äpple sen i torsdags kväl (då jag bjöds på otroligt god mat å andra sidan).

Orkar inte mer än stegen till toa och tillbaka, ca 5 steg att ta mig som krum, värkande gumma. 

Det var min tur nu, har inte haft influensa på massor av år så jag ska inte klaga, men spännande är det inte. Inte ett dugg.
(null)

Mors dag-firande imorgon får vi skjuta på. Skulle gått ut och ätit indiskt och sen inta kaffe hos mor&far. Hade sett fram emot det. Men det finns andra dagar att hylla mor IRL.

Kram och god lördag!
❤️
Joey

Så festligt så.

0 Läs mer >>
(null)

(null)

Igår kväll blev jag avtackad av huvudhandledarkollegor med mat, blommor, present och fina ord. 
Jag hade verkligen ångest över beslutet före jul, om jag helt skulle sluta eller fortsätta 50/50 som huvudhandledare och operationskoordinator. Även om jag i kroppen visste att det var dags att gå vidare, att ta hänsyn till hur det var att vara splittrad på två stora uppdrag så var beslutet så svårt.
Att ge upp mitt mission liksom, handleda studenter och försöka ge dem något på vägen - inte bara kunskapsmässigt som sjuksköterska utan som människa. 
Fantastiskt att se utvecklingen hos studenterna, från knopp till blomma på 5 veckor om allt går enligt plan. Utmaningen då det inte går riktigt så är också spännande, fast på annat sätt. 
Lärt mig mycket själv på 9 år som huvudhandledare. Det har varit en härlig resa, som jag alltid kommer att bära med mig.

Ångrar inte beslutet. Att jobba som Operationskoordinator har sannerligen också sina utmaningar och sina glädjestunder.
När patienterna ringer bara för att säga att de är så nöjda med bemötandet även om de inte alltid fått det de velat i rimlig tid. De är ändå nöjda för att vi lyssnar och försöker efter bästa förmåga.
Det värmer! Det är kul med nya utmaningar, ett annat sätt att jobba och tänka med ett helt annat perspektiv mot tidigare. 

Kände mig hängig igår, gick hem lite tidigare och la mig på spikmatta i sängen och somnade bums. Ville ju inte missa middagen så det fick bli en dusch och ombyte innan promenad dit. Började få ont i kroppen och kände mig risig.
När jag var hemma därifrån hade jag 39 graders feber, och inatt var den uppe på 40. Så ont i kroppen, illamående och rosselhosta från avgrunden. Så kan det gå.
Har inte haft influensa på hur många år som helst, så det var väl min tur nu. Jag hoppas det håller sig så, att jag inte drar på mig lunginflammation dessutom.
Sovit tolv timmar, hade mindre feber nu men fortsatt feber och ond kropp. Får ge mig till tåls.

Kram och god fredag❤️
Joey

Andra perspektiv och ...

1 Läs mer >>
(null)

Livgivande stund ikväll.
Vänner, lite mat, bubbeldricka av alkohol- eller alkoholfritt slag, kaffe, samtal om livet.
Vad som ger energi, musik, val att göra, kärlek med olika fokus. 

Stunderna ger livskraft och massor av kärlek. När en vågar glänta lite på svaga dörrar, reflektera tillsammans, gapskratta och känna vemod ihop...det är rikt. Det ger kraft, en tanke att våga ta en annan riktning.

Ikväll har jag fått påminnelser om massa bra musik jag själv glömt lite, men som vi plockade fram. Mer folkmusik ska jag ha just nu i mitt liv. 
Sofia Karlsson. Anna-Lotta Larsson. Bästa Helen Sjöholm. Ännu mer Frida Öhrn och Bo Sundström. Så jäkla mycket bra svensk musik finns det!
(null)

(null)

När vi skulle bryta upp för kvällen ringde min älskade unge. 
Tog en stilla promenad på söder under samtalet, njöt av allt vackert. Fotade en bråkdel. Tänker att det säkert doftar himmelskt men känner tyvärr ingenting men njuter av alla färger. 
Bedårande vackert.
Både ordet bedårande och det som beskrivs så - är verkligen vackert.
(null)

(null)

Nu nedvarvning i sängen, med magasinet M.
Lite slöbläddrande en liten stund innan, förhoppningsvis, skön sömn.

God natt❤️
/Johanna

Bedårande vackert, sa...

1 Läs mer >>
(null)

Stad i förändring.
Händer mycket överallt i staden, byggs och förändras. Onekligen spännande så länge de låter hus med själ finnas kvar och förändrar det mer nybyggda till ännu nyare.
Blir nog bra till slut!

Gick hemåt efter först fika med go gammal vän utmed väggen vid vår sjö mitt i stan, och sedan middag med mannen nere på stan. Ett glas rödtjut, så där lite busigt en vanlig tisdag:-) 
Jeansjacka och skön kväll, hand i hand genom lugn innerstad. Småprat om segrar för dagen och små funderingar. Är nöjd idag efter lång kamp för att uppnå förändring.
En del människor ute på serveringarna, i vacker sommarkväll.

Alltså vilka veckor!
Tredje veckan med vackert väder, halleluja typ!! Hoppas så att det innebär att det ändå finns hopp om många vackra väderveckor framöver också. 
Det märks att människor överlag börjar leva i denna årstid. Går ut, promenerar, flanerar, cyklar, solar, sitter och hänger över en kaffe, vilar på parkbänkar och bara är. Så ljuvligt.
Så lätt och så skönt.

I natt hoppas jag på en god natt, utan ond kropp och spikmatta. 

Kram Johanna ❤️



I vacker sommarkväll.

0 Läs mer >>
(null)

Rensar skallen med promenad.
Lyssnar på P1 dokumentär om en flickas pappa som åtalas för att vara en av ledarna i folkmordet i Rwanda 1994. Oskyldig eller skyldig...ja, vem vet men onekligen konstigt att döma någon bara på grund av vittnens röster som är i rättegången så många år efter det hände. Intressant i vilket fall.
(null)

Bästa meningen.
"Vad ska du bli när du blir stor?
Större än jag är tänker jag inte bli".
Skön kommentar på den eviga frågan. 
I boken Maken.

Ska bli läsning en stund snart.
Nedtrappning av dagen, och upptrappning i sinnet. Drömbanken. Fantasin. 
Språket är riktigt bra. Sånt nöje att läsa då, tycker jag.

Kram ❤️ Johanna

Nedtrappning av dagen...

0 Läs mer >>
(null)

Att sitta med öppen dörr, dingla med benen och ta in den gröna naturen utanför, fågelsången, råmandet från korna.
Att faktiskt kunna gå naken, om en vill.
Köra mopparna till Fröåsa, ta en kopp kaffe och lyssna på bruset från ån. 
Det är en slags vacker frihet, som för många inte alls är tillåten.
Att kunna nyttja vår svenska finurliga allemansrätt och komma just till dessa fina ställen - det är fint.

Så hittar vi skylten över att här legat ett pappersbruk i över hundra års tid. 
Tänk vad mycket människor som gått, cyklat denna skogsstig när det famns här! En arbetsplats mitt i Smålands skog, som säkert försörjde många här med omnejd.  
Häftigt att försöka tänka sig det.
Hur det såg ut. 
(null)

(null)

(null)

Väl hemma gick jag direkt till gymmet för ett pass, skönt efter två lata dagar. 
Ingen mer där, utan jag kunde ta plats och träna det jag ville. Ibland så väldigt skönt. 
Lyssnade på P1 dokumentär om Fikru Maru som suttit fem år i etiopiskt fängelse, och hans dotters och frus kamp för att få honom fri. Intressant!

Ska nu fortsätta läsa på min nya bok, Maken, som jag påbörjade i förmiddags där på landet.
Så väldigt bra språk så här långt. Om kärlek och parliv, om funderingarna före dejtandet och förmodligen också under tiden. Reflektioner hur en behåller sitt själv liksom, som nog kommer att utvecklas under nästan 550 s. Ser fram emot läsningen.

(null)

Kram och go afton!
Joey ❤️

Finurlig allemansrätt...

0 Läs mer >>
(null)

Mannen förtjänar fika mitt mellan kantklippning och gräsklippning, och före elinstallation av nytapetserat sovrum.
Han arbetar och jag ligger mest i solstolen och läser, fixar kaffe och mat. Juste fördelning:-)
(null)

(null)

(null)

Detta ställe.
Som jag ville åka ifrån så fort jag kom hit, men som nu är något jag längtar till.
Till tystnaden. 
Att sitta i en stol, lyssna på vinden.
Fågelkonsert dagen lång. Ha en go katt som går sina stråk men som sen kommer till mig, lägger sig och gosar, busar lite.
Hört tre bilar på hela dagen. Eller bilar, en av de var en traktor. 
Korna råmar emellanåt.
(null)

(null)

Läser Set Mattsons tredje del av en trilogi om kriminalpolisen Douglas Palm och hans liv, beskrivet på ett fantastiskt sätt så att miljöer och människor målas så att en ser dem framför sig. Mer fokus på relationer, inre tankebråk och funderingar och bara lite på själva otäckheterna i brotten som begås.
Efterkrigstiden handlar det om, när nazistanhängare lyckas smusslas till Danmark o Sverige för att starta nya liv och möter de människor som själva blivit utsatta - direkt eller indirekt. Väldigt bra bokserie!

Hundskall hörs.
Kanske vittring efter vildsvin?
Eller hysterisk lycka efter att ha fått komma ut på långpromenad och mötet med annan hund, vad vet jag.

Solen sänker sig ner bakom träden.
Mannen spelar gamla låtar från förr på radion.
Fåglarna fortsätter sjunga.
Fridfullt är det. Så välbehövligt.
Med ett sånt här ställe behövs inga retreat-kurser. Allt finns här.

Kramar Johanna ❤️

Bästa retreaten.

1 Läs mer >>
(null)

Fredag är så skönt...!
När en inte längre jobbar rotation utan 40-h vecka så är just fredagarna nåt speciellt.
Förr var liksom en tisdag eller onsdag härlig då det var ledig dag men just fredag när helgen är fri...det är en riktigt skön och lyxig känsla. 
Gick hem tidigt idag, efter hysterisk vecka.
Bytte om till bikini direkt och satte mig att njuta av värme och trädgård, bok och vila.
(null)

Så ikväll har vi firat min käre far som fyller 79 år. Tog en liten cykeltur dit, fick sååå god mat och dryck så att jag just nu är alldeles tokmätt och inte klarar av att ligga ner på grund av det..får sitta och smälta maten någon h först innan sömn är möjligt visst.
Vad gör väl det lilla dilemmat när en har glädjen att kunna fira. Umgås, äta och prata - vara tillsammans med dessa människor som alltid funnits där. En sån ynnest att fortsatt få ha pigga och krya föräldrar❤️.
(null)

Som vanligt hade mor dukat så fint. 
Hon har pysselfingrar!

Fredag går över i lördag.
Det är mörkt och börjar bli ganska tyst utanför. Enstaka människor som pratar o skrattar utanför, en och annan bil som kör.
Vi byter stan mot landet i helgen.
Kontrasterna från stadens små ljud till landets tystnad. Lugnet.
Tänker på att dottern påtalade att det här i stan är så tyst, jämfört med Stockholm där det alltid brusar. Så är det nog.
Skillnaden mellan vår stad och landet upplever jag enorm, men förstår ju att hon nog skulle uppleva det lugnet som näst intill overklig. 
Så tyst och stilla, med suset av vinden och fågelkvitter.

Längtar.

❤️
God natt.

Joey

Födelsedag, fredag oc...

0 Läs mer >>
(null)

(null)

En promenad efter jobbet.
Lyssnade åter igen på vackra texter, bubblade in mig i min lilla värld för en timme. 
Sög in världen, skönheten.
Luften.

Tänkte också på hur livet formar.
Att händelser, erfarenheter, livssorg formar oss, det är självklart och en del av vad det är att vara människa. Vissa saker slår benen av oss, och vi tror att det inte går att resa sig igen. Det är för tungt, för mörkt. På nåt sätt reser vi oss så småningom, bär med oss sorgen och smärtan men lär oss liksom leva med det.

Vissa saker hänger sig dock fast som en klibbig filt som förgiftar livet om en inte kommer igenom det. Det är självklart att ibland drabbar livet otroligt hårt, tycks slå från alla håll samtidigt och fullständigt stuka människor. 
Just då finns ingen kraft, ingen energi, inget hopp och en befinner sig så långt ner på botten som det är möjligt. Det är inte enkelt att resa sig, att finna kraft igen. Det är en process såklart, som måste få ta tid.

Men giftet som kan bli då en ser sig som den som drabbas av allt, som ser livet som orättvist och nedrigt och som identifierar sig med det, det är då det blir klibbigt. 
När det blir ett sätt att leva.
När koftan liksom klibbar fast, för att allt som händer tycks vara någon annans fel.
När en slutar se sin egen del i det som hänt.
När en inte reser sig bort från det.

Vi är där nog alla någon gång, i olika perioder. 
Även jag har iklätt mig denna och tycker illa om att tänka på det. Jag tror nämligen inte att det föds något gott ur det, utan snarare fängslar. 
För att kunna klä av sig den där koftan så behövs det kärlek, tänker jag. Till sig själv. Att liksom förlåta sig själv för de galenskaper en själv varit delaktig i, även om det vid tillfället inte var av fri vilja (som kan bero på många olika saker).
Det behövs insikt i att en handlade då som en trodde var rätt, eller efter, just då, bästa förmåga. 
Att se att det var då, det som hände var tungt, tufft och kanske till stor del av ondo så är nu - nu. Och en kan gå vidare, framåt trots att erfarenheten format en.

Men.
Erfarenhet är väl på nåt sätt av godo ändå, på nåt sätt. För det är något vi kan lära oss av. Vända, vrida och reflektera över.
Hur vi blev som vi blev, varför vissa saker tycks viktiga och andra mindre viktiga baserat på hur det tidigare känts.
Björn och Navid har ett väldigt bra podd-avsnitt om offerkoftan och förlåtelsen. Tror avsnittet heter just Förlåtelse.
Har fött en del tankar i mig, och också gjort att jag kan se min del tydligare.
Och att när jag uttalar för mig själv, att jag förlåter, så händer det något.

❤️
Kram Joey

Offerkofta o förlåtel...

0 Läs mer >>
(null)

(null)

Nya blommor slår ut, lite för varje dag.
Högsommarvärme och solsken är bra gödning onekligen.
(null)

(null)

Efter galendag var det så skönt att ta på gympapjuck och kort kjol, ta en kraftpromenad runt blommande sjö med Bo Sundström och Frida Öhrn i lurarna.
Så himla fin platta, med liksom visor på svenska. Riktiga pärlor som smeker själen.
Jag älskar svenska språket som sångspråk när texterna är så där jäkla bra. Går liksom in i hjärtat. Vemodigt och vackert.

Stekt lax, grönsaker kokta i buljong med riven västerbottenost på till middag. 
Med mannen i mitt liv, på balkongen i tjugofemgradig ljuvlig kvällsvärme.
Oj, vad jag önskar att det alltid vore så.
Så lätt, vackert och alldeles, alldeles underbart.

Kramar Johanna ❤️

Vemodigt och vackert.

1 Läs mer >>
(null)

(null)

I väntan.
I grönskande trädgård med fin utsikt.
Fågelkvitter som smeker hjärnan efter telefonsamtal och dagens händelser.
Grusgång som knastrar fint under träskorna.
Påminner om barndom.
Bulldoft.
Och en älskad mamma som fanns där i köket och bjöd på dessa läckerheter, som förberedde kvällens måltid och småpratade efter dagen.

I väntan.
På att bli omhändertagen.
Berörd.
En öm kropp ska få behandling.
Så lugnt, fridfullt och skönt.
Det doftar inte bulldoft men känslan av förväntan är lite densamma.

Kram till er❤️
Joey

I väntan.