Finurlig allemansrätt, pappersbruk och ny bok.
Att sitta med öppen dörr, dingla med benen och ta in den gröna naturen utanför, fågelsången, råmandet från korna.
Att faktiskt kunna gå naken, om en vill.
Köra mopparna till Fröåsa, ta en kopp kaffe och lyssna på bruset från ån.
Det är en slags vacker frihet, som för många inte alls är tillåten.
Att kunna nyttja vår svenska finurliga allemansrätt och komma just till dessa fina ställen - det är fint.
Så hittar vi skylten över att här legat ett pappersbruk i över hundra års tid.
Tänk vad mycket människor som gått, cyklat denna skogsstig när det famns här! En arbetsplats mitt i Smålands skog, som säkert försörjde många här med omnejd.
Häftigt att försöka tänka sig det.
Hur det såg ut.
Väl hemma gick jag direkt till gymmet för ett pass, skönt efter två lata dagar.
Ingen mer där, utan jag kunde ta plats och träna det jag ville. Ibland så väldigt skönt.
Lyssnade på P1 dokumentär om Fikru Maru som suttit fem år i etiopiskt fängelse, och hans dotters och frus kamp för att få honom fri. Intressant!
Ska nu fortsätta läsa på min nya bok, Maken, som jag påbörjade i förmiddags där på landet.
Så väldigt bra språk så här långt. Om kärlek och parliv, om funderingarna före dejtandet och förmodligen också under tiden. Reflektioner hur en behåller sitt själv liksom, som nog kommer att utvecklas under nästan 550 s. Ser fram emot läsningen.
Kram och go afton!
Joey ❤️