Johanna Roth

Häromdagen tog jag åter en bild på dessa vackra blommor. Allium ska de visst heta. Vackra som knoppar och som fullt utslagna blommor. Vår trädgård som jag just nu längtar till, att få sitta i med en bok och läsa.

Att då och då lägga ner den där boken. Andas in allt, se allt som händer i trädgården. Hur det växer och förändras i en aldrig sinande ström.

Älskar den oasen vi har.

Mitt i stan, en skön återhämtningsplats.

Liksom stugan med ängarna. Vilda blommor.

Kossor. Tystnad. Där en verkligen kan höra tystnaden. Ta in den. Tänk att även jag på äldre da’r lärt mig njuta av det! Som bilden nedan, från toan. Ljuvlig utsikt!

Sovit av och till. Hostat mycket. Svettats trots öppet fönster. Bett om alvedon för onda lungs.

Det är allt annat än tyst, då fiskmåsarnas skri når över bullernivån...men på nåt sätt gör de ju bara det de är satta här för att göra. De är fria, flygande, röda personlighets-fåglar (tänker jag efter att ha läst Omgiven av idioter) som verkar göra allt fort och högröstat. Som kraftdjur i meditation så ses de som mellan jordiskt och himmelskt, undertryckta känslor och liv. Nytt liv.

Det är ju fint. Men i min smak tar de lite för stor plats:-)

Igår kväll fick jag en specialsmoothie som kallas säröbomb. Väldigt fräsch och god. Just nu är det enda som möjligen lockar något är kall mat. Inte ett dugg matsugen, hade klarat mig på dryck men äta bör man annars....ja, ni vet. Sjuksköterskan igår beställde något som kallas EP-kost till idag, vilket innebär mer kalorier fast mindre portioner där det tilll frulle kan vara ett ägg med räkor och en klick majonäs, en fin minimacka med grönsaker och fetare ost...en sån bricka en själv alltid tänkt att det vill en ju ha om en skulle ligga inne. 

Vi får se om det känns lika festligt när den ska ätas.

Kramar till er, och tack från hjärtat för alla meddelanden och tankar. Det värmer otroligt.

❤️

Johanna