Känns tryggt.


Sovit bitvis, vaknat till och tänkt.
Hur känns det...
Hur är förståelsen för det som händer, vet hen varför situationen, sammanhanget har förändrats.
Vilka tankar går, eller är det mer stilla acceptans. Att det som givits bara är. 
Vem vet. 
I alla fall lugn natt, efter samtal med de omkring. Inte velat ha hjälp i natt men fått tillsyn. Trodde sig vara inlåst men det var bara en okänd dörr. Allt okänt men varmt och ombonat på något sätt, och det ger tryggheten som behövs.

Gick och handlade kardemummabullar på nya bageriet, gjorde kaffe och packade ner servetter för att så åka ut med pappa, make och barn för att säga hej. 
Feber av sjukdomen, trött och en märkbart påverkad hjärna. Av att kanske släppa på garden, av feber, av det nya som ändå verkar bekant. Andningen påverkad och kroppen så trött. En timma med småprat, kaffe och samtal med den som hade hand om. En fin omsorg, som känns trygg.
Sång önskades så då sjöng vi lite ihop innan vi lämnade. Den blomstertid blev det. 


Hem för bilbyte, och övningskörning runt öster och Gamla Norr. Kul och bra kört, tycker handledaren. Utveckling är coolt onekligen. När en märker att känslan blir tryggare, och det liksom sätter sig i kropp och knopp. 

 
Fin bild från igår.
Barnbarn tillsammans med sin mormor, gör mig varm i hjärtat.
 

Trött idag.
Efter flyttankar, konstig natt och cava igår- allt i en rörig kombo. Nu vila ett par timmar innan det blir lite festligheter hos kär vän som fyllt ett år till. Så värt att fira!
 
Kan bli en nap i fåtöljen.
lite läsning.
Samla ihop mig inför kvällen.
 
Imorgon tänker jag träning på förmiddagen.
Och så en redig söndag, det är en liten tanke som vi får se om den håller: 

 
Kram ❤️ Johanna

Kommentera här: