0 Läs mer >>
 
En kväll i ensamhet igår var ganska bra. 
Få processa, fundera och försöka landa i hur det nu kan bli så bra som möjligt. 
Få gråta, prata med brorsan, sjunga och sedan bara sitta en stund i tystnaden. 
Det är som det är, inget vi kan styra över utan vi får följa med på resan så långt det går. 
omhulda, bädda mjukt och varsamt, krama om.
 
Det som var igår är idag ett annat läge. 
Då det som sades inte längre är kvar, det har flugit bort, eller kanske sitter det någonstans och dyker upp senare...det får vi se. Onekligen svårt att förhålla sig till, svårt att veta hur en ska bemöta det. 
Det är liksom också som det är. 
En får försöka följa med så gott det går.
Vara närvarande i det som är här och nu. Ta vara på.


Liksom kvällen med sköna kollegor.
Pizza från @lillarustik och marängsviss, enkelt och mysigt. 
Tog fram slattar i hopp om att några flaskor skulle tömmas men icke. Lite togs men ack så lite.
 

Tävlingar och prat, massa musik, dans och biljardtävling. Lite sångstund vid pianot också blev det, kul att yla lite med andra när tillfälle ges. 

 
 
 
 
Tacksam för detta gäng, som bjuder på sig själva och som inte räds att prata om tuffa saker. Allt får vara som det är men siktet ändå inställt på att vi skulle njuta av kvällen. 
Så gott! 

 
Köpte nya brallor häromdagen, så jäkla nöjd!
Jeans a la sjuttiotal, vida och ljuvligt bekväma.
 
ikväll blev det kostymbrallor, glitterörhängen och svart topp. Kul att byta om, sminka sig lite mer och att glittra lite. Det är något jag gillar mer och mer, lite glitter för livet lite bättre ändå! Min farmor älskade färg och glitter, tänker att det liksom är en gåva från henne. 

 
Plockat undan det mesta, slängt dukar på tvätten och fyllt diskmaskinen. Pizzakartonger och flaskor tar jag undan imorgon, och städar gör jag då. Går alltid snabbt, när en gjort det mesta innan en släcker ner för dagen.
 
Imorgon hoppas jag på fika med mamma och pappa, blir medhavd fika från Askelyckan tror jag. Blir bra även det.
Bara vi ses. 

Nu bok och sömn.
Nöjd med dagen, med energin ändå.
Med fina människor som hört av sig. 
Så tacksam.
 
Kram ❤️ Johanna
 

Siktet inställd på at...

0 Läs mer >>

Sovit så otroligt kass, termostaten i kroppen helt knäpp. Frusit, för varm, frusit...trappar ner hormoner så kanske det är det.
Eller visste kroppen något redan, som jag sedan blev varse.
Dimmigt som min hjärna i morse, kände mig som vädret utanför. Ibland undrar en ändå hur en funkar.

 
Köpte tulpaner och en fantastisk nalle idag.
Sett de länge och idag kändes det så rätt att nallen skulle få följa med hem.
En dag som denna behöver en en sådan mjuk, fin nalle. 
Som fick namnet Ammi.
Ammi är det namn som mamma kallades som liten i sin barndomsby, och av sina kusiner som hon växte upp med. Så Ammi it is. Ammie. Vet inte hur det är tänkt att stavas men uttalet är detsamma, oavsett.

I denna nalle sitter mycket känslor idag.
Stormar, små vågor, en bris och stilla vatten. Allt i ett, i sjok.
Besked som var tunga att få.
Som visar på att livet är ändligt, att allt har ett slut. 
Så sorgligt och tungt men ändå ett fint samtal. Gråt, skratt, allvar och vardagligheter. I en mix. Som livet själv. 
Om att göra det så bra det går, njuta av det som är och omfamna varandra. 
Mer besked, mer beslut, mer samtal nästa vecka. 
Kanske med en slags plan.
 
 
Vill ta vara på.
Göra det som gör livet vackrare en stund.
 
Kan tyckas knasigt men mitt i allt ska mina fina kollegor komma på festligheter imorgon. För käk, dryck och umgänge. Sett fram emot det så länge och behöver det nog också. Det är människor en kan både gråta och skratta med, så det blir nog bra. 

 
Livet.
Ni vet, det där så oerhört vackra och ibland så väldigt fula och inte alldeles enkelt att bemöta.
En dag i taget får det gå. 
 
Kram ❤️ Johanna

Omfamna varandra.

0 Läs mer >>
 
En bättre dag.
En natt med mer sömn, också det säkert en bidragande orsak. Men framför allt mindre att hetsa upp sig över.  
Bättre stämning, förståelse och mer av ett jäklar anamma och nu-löser-vi-det-här-va-driv. 
Det gör allt mycket lättare, 
I synnerhet när läget är tuffare än normalt.
Då behövs liksom ännu mer förståelse för varandras perspektiv - inte bara det närmast  en själv. 

Gick hem i tid, ner på stan för ett ärende och sedan en promenad bort till mamma och pappa. 
Satt och pratade en stund, kollade läget. 

 
Fick skjuts hem av pappa, i regnet. 
Längtade än mer till det här- sommaren. Grönt. Blå himmel. Blommor. Och kaffe på balkongen.
 

Tänker på det där med sjukor.
Att det är så lätt att folk drar sig undan, att de är rädda för att att möta den som är sjuk eller anhöriga så de hellre undviker. En hör ju att folk går över på andra sidan gatan för att de inte vet vad de ska säga. 
Men måste en säga så mycket?
Räcker det inte ibland bara med ett SMS, höra hur läget är - precis som förr. Eller att en stannar till vid ett möte, ger en kram och visar att en finns.
Kanske blir mötet lite annorlunda än tidigare, kanske kommer det kännas ungefär som då. Före sjukdom.
Om en inte provar, så kan en inte veta.
Men om en inte provar nu, finns det risk att en ångrar sig.
Då, när tid inte längre finns. 
Det är ju liksom sorgligt.
 
 
Torskygg med baconsmul och persilja, potatisstomp, broccoli och lingon - jäkligt god middag.
Nu: Schakalen på Sky showtime.
 
Lugnet råder, och det är njutbart.
 
Kram ❤️ Johanna
 

Då, när tid inte läng...

0 Läs mer >>
 

Ibland undrar jag varför. Varför en känner att en måste gå till attack. Att liksom dissa allt, ge uttryck för att det mesta är dåligt utan att själv komma med en konstruktiv idé om hur det möjligen skulle kunna bli bättre.
Det gör inte att saker blir bättre  eller enklare.
Det gör inte heller att människor blir sitt bättre jag, utan kanske mer tvärtom.
 
En bajsmacka liksom.
De där sakerna tar energi från det en borde lägga kraften på. Eller mer att kraften läggs på det en bör göra men samtidigt ska den där mackan suga lite i ett hörn, och vara sådär irriterande mest hela tiden. I bakgrunden. 
 
Vissa dagar landar det inte ens. En kan hantera det och stöta det ifrån sig, borsta av sig det. Andra dagar gör det ont, då det känns som en orättvis macka att få. Hade inte spelat någon roll om det så var jag eller någon annan som drabbades, men orättvisor är inte okej. Oförtjänt kritik är osnyggt, och något som borde gå tillbaka till den som måste uttrycka den.
 
 

Det blev en väldigt aktiv, bitvis stressig dag med många bollar i luften. En sen dag som blev annorlunda än jag tänkt.
Skulle varit på Vårdförbundets bio men det fick bli andra prioriteringar, så att morgondagen ska bli så bra det går.
Hoppas jag i alla fall.
 
Gick förbi pizzerian på väg hem, för att beställa pizzor till fredagens jobbfest här hos mig. Ser fram emot det, att få  släppa allvaret och njuta av varandras sällskap och få partaja lite. Känns välbehövligt!
 
Hemgjorda hamburgare, grönsaker och tända ljus var ett bra avslut på denna dag.
Samtal med bästa bonussvärdottern en stund.
Nu bok under filten.
Och förhoppningsvis en natt med djupsömn. Med öppet fönster och lugnt huvud.
 
Kram ❤️ Johanna
 
 

Släppa allvaret och n...

0 Läs mer >>
 
Igår var det vårljus på eftermiddagen
idag mest grått men vårkänsla ändå, med fågelkvitter och ändå en annan känsla i luften. 

 
Sovmorgon även idag, kaffe på sängen för bästa uppvaknandet. För att livet ska hinna vakna i kroppen, och jag ska funka. En skön start helt enkelt, med stilla liv med mannen.
Gick till gymmet och körde ett alldeles otroligt skönt pass, med lite nya övningar. 
En runda till maxi efter det, och så hem för en liten lunch. 

 
Igår bakade jag igen. Gjorde en ny sats av de goda kringlorna jag fick på recept för ett tag sen. Sjukt goda med rågmjöl och solroskärnor i. De med smör på, så jäkla gott!
 

Idag var det repdags med Eka. 
Här på Kulturskolan, eller Kristineberg som det hette när vi var yngre. Där har jag varit mycket genom åren, både när jag spelade piano men framför allt när jag sjöng mycket. Både solo hos Sylvia Mang Borenberg och i olika ensemble. Fina år, och många bra minnen.
Nu repar vi i källaren, Ekas dungeon som han säger.
Ett bra tillhåll, och ett väldigt bra sätt att tillbringa sin söndageftermidag på!
Så väldigt kul grej att vara igång igen, en ynnest att också få göra det med bästa gitarristen.
 
 
Har blivit en del promenader förutom på löpbandet, skönt att gå ute i friska, goda luften.
Hade Dan Tyminski i lurarna, som de pratade om i programmet Countrylandet Sverige. riktigt skön bluegrass-countrysnubbe som lirat med Avicii. Hey brother är hans låt som ju blev hur stor som helst, som ni Vet!
Skönt sväng och en otrolig röst sannerligen.
 

Nu är middagen uppäten, och fokus finns snart på soff- och fåtöljhäng och lite serietitt.
Blir bra det.
Förbereder mig på en hädisk jobbdag, då det lär ha trillat (kul ju!) in ortopedpatienter efter den sjuka halkan som var i fredags. Det lär finnas att göra!
 
Men ikväll: chill!
 
Kram ❤️ Johanna

Ekas dungeon och Coun...

0 Läs mer >>
 
Igår blev det eftermiddagsfika med nybakade chokladkubb. Inte alls fel!
Idag blev det fika hemma hos mamma och pappa med medhavda kakor, som chokladkubbarna, syltkakor och grova kringlor. En fin stund med massa snack om ditten  och datten, kramar och att bara få hänga där. Så värdefullt.
Min hjärna och min själ är en analyserande sak, så är det bara. Inget jag liksom kan pausa eller stänga av. 
Så många tankar samtidigt som glädjen finns att vara tillsammans, få krama om och prata. 
Det ena förtar nog inte det andra men min bearbetning finns liksom påslagen, som det känns, hela tiden.
Kanske är det så det måste vara.
 
Hade någon timma vid pianot igår kväll, så jäkla skönt och så mycket känslor som det kommer ut. Absolut bästa medicinen för en lite trasig människa.


Älskade föräldrar!
 
 

Satt igår kväll och kollade på ett avsnitt av Countrylandet Sverige. Påbörjade andra avsnittet men vid elva var jag trött så fortsätter ikväll!
Riktigt kul och välgjord serie om countryartister från vårt lilla land, som ju är många. Alf Robertson, Kicki Danielsson... och nyare som Maja Francis, First aid kit, Jill Johnson...
Härligt program!
 

Bakar kringlor och någon ny sorts havrefrallor med keso och ägg, än så länge nyuttagna och varma så smakprov får vänta.
En promenad med bästa Ulle blir det nu.
 
Det är också väldigt bra för själen. För hjärnan.
 
Kram ❤️ Joey

Också väldigt bra.

0 Läs mer >>

Gårdagskvällen blev härlig, med god mat och dryck på Galai innan konsert på gamla fina Växjö teater.
Åt en alldeles utmärkt röding med så len och god smak, och drack ett riesling till. Ett vin med krisp.
 
 
Jesper Lindell som solist, spelande gitarr, piano och munspel. En skön konsert med avslappnade och lite roliga mellansnack men ganska vemodigt, och rätt svårt att höra texterna.
Hört honom i Brunnsviks orkester i somras då Magnus Carlsson från Weeping Willows sjöng med dem. Det var riktigt svängigt och gött!
En fin kväll, som gav energi. 
Har varit ganska asocial förutom jobb och träning, denna vecka. Inte känt att orken eller lusten funnits utan det har varit skönt att vara hemma med bara mannen min.
 
 

Dagen idag började som en otroligt spännande promenad till jobbet. Trappen utanför var verkligen snorhal och räcket lika halt, och fick gå med myrsteg hållandes i staket, i väggar och buskar på vägen till jobbet. Har aldrig tidigare varit med om halare underlag!
Runt sjukhuset var det inte någon som påbörjat att salta eller sanda när jag kom till jobbet, uruselt med tanke på all personal som borde kunna känna sig trygga väl vid jobbet. Också alla besök som börjar klockan åtta, säkert ett gäng patienter som ramlat alldeles i anslutning till sjukhuset. Skrev avvikelse direkt då jag blev riktigt arg! Om nu varningar gått ut från igår kväll kanske en får anpassa sig till det för att skydda folk...?
 
Nåja. Det lär vara många akutfall i helgen, och de som jobbar får slita....usch ja. Stackars människor som ramlat omkull och säkert får vänta längre än vanligt på både bedömning och  sedan operation. Men ja, så är det liksom.
De med mest prioriterade skador går först, så klart.
 
 
Gick till gymmet efter jobbet, körde styrka och kondition igen. Femton minuter i tio procents lutning och 7 km/h, det var ett framsteg och kändes skönt. Nu hoppas jag på att det kan ökas på lite mer på söndagens pass och att det får kännas bra! Envishet är ändå bra och klokhet likaså. Att pusha men lyssna. För att få fördelarna men undvika bakslagen.
 
Bakade chokladkubbar när jag kom hem och hade duschat. Tänker att det får bli en kakfika hos mamma och pappa imorgon. Tiden med askelyckan för oss alla fyra verkar vara över tyvärr, men då får vi anpassa oss efter de nya förutsättningarna.
Det blir bra även det.
 
Kram ❤️ Johanna
 

Anpassa efter nya för...

0 Läs mer >>

En högst knasig morgon...
sovit oroligt och vaknade vid kvart i fyra. Låg och kollade mobilen en stund men steg upp halv fem då jag var alldeles rastlös. Duschade, åt frukost och gick till jobbet vid sex. 
Onekligen en bra tid att få mycket gjort, men knasigt tidigt.

Min hjärna går i spinn emellanåt.
Vad är rätt? Kan det bli fel? Vad är bra, mindre bra, vad skapar bäst trygghet, värme och go känsla, vad gör det inte...
Hur ska det vara för att det ska bli så bra som möjligt, vad kan jag, vi göra, hur bemöta oron, hur gå vidare, vad göra....
Torktumlare i ständig snurr.
 
Gick till gymmet för ett styrkepass, ingen kondition då det killat i bröstet idag. Lite hes och knasig i luftrören, men skönt att köra ett litet stärkande pass. Det är också träning! 

 
Bokat av grejer i veckan då orken svajar.
Det är tråkigt men också nödvändigt ibland, att ta det beslutet för att skydda sig själv. Försöka hitta orken så att lusten kan komma tillbaka. Lugnet. 

Fick fint paket på posten, med nya gladsmycken från Kajsa Dahl @kavatsmycken Så härliga! Gjorde mig glad.
Lagade halloumipasta med mannen medan vi pratade. 
Landade i kram och i kvällens lugn.
 

Kollat två avsnitt av Under the banner of heaven på SVT play. Kan varmt rekommendera den. Skrämmande och spännande om fundamentalistisk religiositet som dessutom bygger på en sann historia. Det där när folk slutar vara i verkligheten och istället motarbeta det som är, och att sluta lyssna, reflektera över livet. Att bara köra på, övertygad om sin egen sanning utan minsta självreflektion. Den visar det så tydligt, och det är riktigt bra agerat.
 
Snart blir det läggdags här.
Inhalationer och övrig kvällsrutin innan lite läsning i sängen.
Hoppas på en oerhört djup och skön sömn, långt bort från allt spinn.
 
Kram ❤️ Johanna

Utan minsta självrefl...

0 Läs mer >>
 
Mitt huvud blev lite överhettat idag, av både jobbtankar och annantankar. 
Tänkte gått och tränat efter jobbet men det var helt fullt så orkade inte invänta min tur liksom. 
Hjärnan expanderade liksom av tanken så gick hem, lade in väskorna och gick ut på en långpromenad. Så otroligt skönt att gå i lite kyligt väder och bara rensa skallen.
Kände mig betydligt trevligare när jag kom hem efter promenaden än innan. 

 
Lax med parmesan i ugnen, varsin våffla till efterrätt fick det bli. Prat om dagen, om hur vi haft det och mått i de olika skeenden under dagen. 
Ett bra sätt att landa. 

 
Blev lunch vid datorn idag, då vi skulle iväg och titta på ett boende till. Blev bara en del av oss som kom iväg så det blir liksom att lita på det. Hur en än gör i detta känns det som att det kan bli fel, men får gå på magkänslan. Och magen har en bra känsla för omsorg, för gott intryck, riktig matlagning och en varm känsla överlag. Där en kan se den som ska bo där, framför sig. 
Vill ju bara att det ska bli så bra det överhuvudtaget är möjligt. 

 
Såg andra avsnittet av  Under The banner of heaven. En sjukt obehaglig historia byggd på verkliga händelser I mormonernas högfäste. Allt är liksom genomsyrat med den församlingens närvaro och den är allt annat än trevligt.
Väldigt spännande dock.
Blir förbannad när jag ser den, att det alltid är mäns makt det liksom handlar om... helt sicko.
 

Skönt att kolla Husdrömmar och släppa otäckheter. 
Ett par med tre glin som gör om 60 kvadrat till 5 rum och kök. Ytterst pluttigt men det blir säkert häftigt. Inte så sugen på att göra samma grej dock.
 
Denna måndag klart slut.
Imorgon är en annan dag. 

Kram Johanna ❤️

Expanderad skalle och...

1 Läs mer >>
 
Sovmorgon även idag, kaffe på sängen och en stunds nyhetsläsning så kroppen och skallen får vakna till.

Frukost och sedan gymmet för min del.
Kändes skönt att gymma, körde också kondition fastän kortare pass än brukligt. Vill starta mjukt, bygga på efterhand då kroppen varit utsatt för hårt angrepp nyligen.
 
 
Tvättat lite, och så har vi bokat trevligheter framöver med en långhelg till Amsterdam och så några dagar i London. Så otroligt härligt, och något jag ser fram emot och är tacksam över. Så otroligt tacksam att jag får möjligheten att se och uppleva andra saker, andra delar av vår vackra värld. 
Amsterdam har jag länge velat åka till, vet inte varför jag har en dragning dit men det visar sig. Van Gogh-museum bokat, och Anne Frank-huset ska bokas. 

i London bokade vi House of Parliament som brorsan varit på och har uppmanat oss till. Det har inte funkat innan och förra året ville vi men då kunde en inte boka eftersom det bara går att boka detta på lördagar. Men nu så!
Sberlock Holmes-museum finns, som vi också tänker boka. Strulade att göra det i telefonen så jag gav för tillfället upp och ska ta det på datorn en annan dag.
Vi vågade oss på att boka annat hotell detta år, efter att i alla år bott på St Giles. Blir spännande!
 
 
Hoppas på att planerna blir som vi tänkt, men vi är medvetna om att saker kan ändras. Den beredskapen har funnits sedan lång tid, och har blivit mer påtaglig ju längre tiden går. 
En får ta det som det kommer.
Bokar en inget så blir det heller inget, så det är lättare att boka av än försöka boka sent.
 
 
Ändrade repet till nästa söndag, känner mig lite svajig i luftrören och stämbanden är sjukt otränade. Ska försöka träna i veckan lite, väcka dem till liv igen och sjunga loss.
 
Tog en dejlig promenad i vintervädret efter bokningarna (blev så trött av koncentration och att jag lyckades boka fyra istället för två biljetter till museet...). Så vackert och skönt.
Blev så trött efter det. Läst.
Sovit en stund i fåtöljen. 

Om ett tag ska det bli våfflor i det här huset.
Och småningom sista avsnitten av A man on the inside, som värmde hjärtat en hel del. Om människor på ett otroligt äldreboende i San fransisco, där en man blir anlitad av en privatdetektiv då det förekommit stölder från en särskild boende. Mannen bor alltså på boendet, lär känna de som bor där, blir full och påtänd med dem, spelar back gammon och delar både sorg och glada stunder ihop med dem. En kul twist!
 
Kram ❤️ Johanna

Saker att se fram emo...

0 Läs mer >>

De där morgnarna med lugn, sovmorgon och kaffe på sängen...det är en av de bästa sakerna jag vet.
Det är så skönt sätt att vakna på och göra sig redo för dagen.
 

Träffade pappa utanför Askelyckan, stod en stund i värmande solen trots kylan innan vi gick in. 
Tog en kaffe, deras goda kringlor med smör och ost och satt och snackade någon timma. Ytterligare en fin sådan stund att lägga i minnesbanken, med bästa pappa.
Balansen är dock rubbad, då det oftast saknas en människa. Ur led är livet liksom, på ett sätt urspårat mitt i det som ju också är del av livet. 


Blev en stund vid pianot idag efter nästan tre veckor sångröst efter infektion. Kändes bättre än förväntat, skönt att ge utlopp för känslorna. Minnas vännen som för tre månader sedan, på dagen, inte finns här. Minnas och sjunga de sånger hon själv valde vid begravningen.
Så mycket känslor i kroppen just nu som gör att musiken, sången får mig tillbaka i balans. Av att lyssna men också av att själv utöva.


Blev ett par trevliga timmar med otroligt god mat på SKAI innan hockeyn. Bästa kollektivgrannarna och vi fick njuta massa goda rätter som burrata, ryggfile, krabba, räkor...på de bästa av vis (fråga inte bara prova själv!) 
Skumpa och gott rödtjut, prat och njutning.
Tur ändå att vi fick en så bra uppladdning när nu hockeyn var en ypperligt seg historia.
 
 
 
 
 

En fantastisk mathelg verkligen, så lyxigt och mysigt.
Efter hockeyn började vi titta på en mysig serie, A man on the inside. Som lite dramakomedi med mycket värme. Korta avsnitt så vi har bara två avsnitt kvar tills imorgon kväll lämpligtvis. 
Så gott med en sådan serie som faktiskt smeker själen lite och får en att le. 

Är tacksam för fina dagar, för solen som bitvis visat sig, för umgänget, maten, och för att det är fint ändå. Att få vara med, kunna ta in och njuta av det som är.
Inte så självklart.
 
Kram ❤️ Johanna

Tillbaka i balans.

0 Läs mer >>

En otroligt trevlig överraskningslunch idag, som maken bjöd på. En promenad genom stan, förbi olika ställen som jag trodde vi skulle gå till men vi fortsatte gå och kom till restaurangskolan på Kungsmad. 
Så snygga lokaler och fantastiskt god mat som vi bjöds på Serverad av elever. Bara vinet vi beställde serverades av lärare.
En riktig hit! 

 
Jag åt en god tomatsoppa som förrätt, entrecote till huvudrätt och så blåbärsglass med vit choklad till dessert. Väldigt gott!
 

Skön promenad i det vackra vädret dessutom, kallt och soligt. 

 
 
Hamnade här i biljardrummet, eller salongen, där vi tog ett litet glas sherry medan vi lyssnade på musik. En skön, stilla stund efter att jag varit iväg en sväng.
För att kolla in,  för att liksom hospitera i det som komma skall. Landa in. 
Inget av detta är enkelt, inte på något sätt. 
Men ibland är det ändå så det måste bli, för att inte andra ska bli sjuka på kuppen. Men så mycket blandade känslor, om tiden tillbaka och  hur det kommer att bli. Vad det kanske gör med en, de där besluten som en inte fullt är delaktig i. Gammalt en varit med om kommer tillbaka, stökar till det än mer när obearbetade händelser påminner om situationen.
Om en kunde lindra fallet liksom, packa in i bomull för att underlätta övergången...ska försöka allt jag kan. Vill inget hellre än att det ska vara mjukt och fint och ändå kärleksfullt det som kommer. 
Ge oss kraft, snälla moder Jord. Det behövs lite här och var.
 
 
Kollat Last of us, har några avsnitt kvar. Otroliga skådisar men en bisarr historia om ett virus som härjar och gör det till en apokalyptisk serie. Är kluven till historien men imponerad av skådisarna. Och ja, den är spännande mitt i allt knas.
 
Dr Pol är pålitligt att kolla på efter läskiga saker.
Massa fina djur och klokskap, det är bra det!
 
Kram ❤️ Johanna

Packa in i bomull.

0 Läs mer >>
 
Kallt och härligt idag.
Fåglarna kvittrade ändå, glada i hågen som att de ändå känner våren bakom hörnet. 
Älskar de där små kvittren på väg till jobbet, som världens bästa God-morgon-hälsning!


Tog en sherry i måndags när maken kom hem med det. Skålade för farmor Maja som alltid hade sherry hemma och som alltid tyckte att jag skulle ha detsamma i mitt spritskåp. Hade alltid det när Frida och jag bodde själva. kunde ta fram ett litet likörglas, gjort av farfars händer på Elme glasbruk föe längesedan, och hälla i en liten skvätt. En liten sipp av njutning.
Nu ska jag alltså ha några droppar njutning då och då och tänka på bästa farmor.
 

Tränade efter gymmet, styrketräning endast och inget svettopass. Vill inte pressa mina lungs riktigt ännu, men tänker att jag nog vågar det till helgen ändå. Lite i taget. 
Ändå så skönt att vara igång igen. 
Ge musklerna en utmaning. 
USA-Podden i öronen. Den är riktigt bra, Usa-korrar med otrolig koll och en stor gnutta humor och skarpt intellekt. 
 
 
Nu blir det snart läggdags.
Var galet trött när klockan ringde idag, och har varit så hela dagen trots många koppar kaffe. 
Kanske kommer det efter anspänning, lång tids funderande och all sorg som virvlar runt.

Inhaltionsritual, ansiktstvätt och tandvård precis som varje kväll. Sedan lite smörjelse till fötter och så krypa ner i skönaste sängen, för att läsa en stund. 
Ikväll ska jag börja i ny bok, dessutom.

Imorgon är det fredag igen, fort går veckorna.
Alla hjärtans dag och fredagsfralla.
Vid lunch ska jag och mannen gå någonstans tydligen, och jag vet inte vart. En liten surprise alltså!
 
Kram ❤️ Johanna

Några droppar njutnin...

0 Läs mer >>
 
Kånner hur träningsvärken började komma under dagen, efter pass på gymmet igår. Tänk vad en tappar på två veckor liksom!  Ändå så skönt att använda min lilla kropp, låta den arbeta med att bygga upp sig igen. Bli lite starkare och få lite mer motståndskraft. Fortfarande lite rosslig, lite täppt i bihålorna men så mycket piggare. Oj vad det är skönt att känna livet återvända.
 
Idag blev det promenad till mamma och pappa efter jobbet, i hög, lite kylig luft och i ljus! 
En pratstund, om vanligheter och helt klart om ovanligheter.
 
 
Det värmde så gott när kollega kom med choklad och världens kram. Så otroligt fint!!
 
 
Fick en bok på posten, också passande just idag och så fint. Tack gulligaste människorna, som ni värmer!
 
Det där vägskälet som är nu. Här.
Där det som varit inte längre kommer att vara så.
Där allt bara blir minnen att vårda av det som varit. 
Nya saker, en ny verklighet kommer att visa sig, säkert skrämmande till en början. Oroväckande. 
Allt ska falla på plats, bli det vanliga.
Som kan bli väldigt bra, på många sätt.
Men så den där känslan, motsatt den jag just beskrev- att det blir inte bättre det där måendet. Sakta med säkert går det bakåt, inte framåt. 
Det är en sådan sorg.
Att liksom på ett sätt avvecklas, invecklas. Och samtidigt bära på så mycket, så mycket liv. Så många årsringar, så mycket erfarenhet som en samlats på hög och som en ska försöka sortera. Samtidigt som livet vänds upp och ner. 
 

Blev serverad köttfärssås och spaghetti när jag kom hem. Och ett glas rödtjut. Så väldigt bra just idag. 
Tända ljus. Samtal om dagen. 

Landar efter anspänning sedan lång tid.
Landar, medveten om att jag just vänt upp och ner på någon annans liv. Även om det var och är av välmening så är det just precis så. 
Upp och ner.

 
Kram ❤️ Johanna

Upp och ner.

0 Läs mer >>
 
Hur säger en det till någon, det en själv helst inte vill säga. 
Det som ska sägas vill någon inte höra, hur uttrycker en sig då?
Hur får en fram det som måste fram och också få fram att det också kan bli hur bra som helst - för alla. Att förändring inte behöver vara av ondo, utan det kan leda till något bra. Efter tillvänjning absolut, men ändå till slut bli bra.
Det är frågan.
 
Promenaden med musik, Svante Thuressons ljuva stämma, gav lite lugn. Lite vägledning. En input.
Hur en än säger det, vilket sätt en än väljer så kan det landa tokigt. Eller bättre. Eller kanske bra. Ingen vet, och inget går liksom att göra något åt det. 
Ibland behöver saker sägas, göras, som är högst obekväma, kanske rentav sårande men likväl så är det så.
 
Hästen i hagen stod lugnt och tuggade.
Till synes helt tillfreds med livet. 
Luften var kylig, och hög. 
Promenaden var bra för kropp och knopp, efter hel arbetsdag.

 
Glad att jag känt mig piggare än jag trodde!
Så skönt. 
Hoppas det får fortsätta så, i rätt riktning nu. Påbörjar långtidsantibiotikan igen efter uppehåll när annat antibiotika intagits, så nu tillbaka till vanliga medicinerna förutom dubbla inhalationer fortfarande (bättre än tre- och fyradubbelt).
Ett steg i taget!
 

Nu blir det äggmacka och Yoggi, bok och tända ljus.
 
Kram ❤️ Johanna 

Hur säger en det?

0 Läs mer >>
 
En skön lördag, med fika på stan och så några goa timmar vid köksön med bakning. För mig är det bättre än meditation, det blir som en slags handling där händernas arbete låter hjärnan vila. När ena degen sattes så började jag på nästa, en plåt i ugnen och en ny kaka förbereddes för att sedan ta plats. Skönt organisatoriskt pill. Som mamma sa idag, att en känner sig rik när en bakat och det ligger något i det!
 
Fick besök av vännen Göran på kvällen. Satt och pratade länge, först i soffan, sedan på golvet i biljardrummet. Serverade nybakt och kaffe, ett par parti biljard spelades av herrarna medan jag skötte musiken. En avslappnad, skön afton. Det är en sorg att han snart flyttar tillbaka till födelsestaden Karlstad där jobb fanns, otroligt tråkigt att inte längre få de här spontankvällarna tillsammans!


Sov länge idag, både mannen och jag. 
Känns som att jag behöver hur mycket sömn som helst just nu. Får aldrig nog. Tar mycket energi att ha sega lungs helt enkelt, och kanske gör antibiotikan en lite trött också. Sista dosen idag, och hoppas verkligen att återhämtning fortsätter utan bakslag.
 

Tog en promenad efter äggfrukost och andrakaffe (den första intogs som sig bör i sängen). Tog med nybakt till mamma och pappa och tog där en tredjekaffe och fick en pratstund innan stegen fortsatte genom vänster och hemåt.
Lite råkallt men skönt.
Kroppen inte i fas, inte alls samma kraft i steget som jag kan ha men det kommer. Sakta men säkert. 
Jag vet att jag behöver tillåta just det, att låta kroppen bestämma. Varje dag behövs rörelse men kroppen får bestämma takten, så är det. Kanske styrkepass funkar i veckan, men då ingen konditionsträning. Promenader är lagom, och så småningom kan jag lägga på konditionsträning också på gymmet. Blivit klokare med åren, vilket lönar sig i längden, men det är ju lite lätt frustrerande att få börja om igen. Så är livet. 

Lyssnade på P1 på vägen.
Ett fint program med Christina Schollin. Faktiskt en enastående kvinna när hon pratar om sin syn på livet, på döden, på sin karriär och familj och på maken Hans och hans bortgång. En otroligt stark, eftertänksam kvinna som gav hopp.
 

Annars är det mycket som istället skrämmer just nu.
Det börjar bli dags för feta protesttåg mot Trump och hans oligarker känns det som...! Inte bara i usa utan världen över för det han, denna nyvunna diktator, vill åstadkomma verkar inte precis gagna jordens befolkning förutom de i hans närmsta krets. De som vill göra livet tuffare för minoriteter, för kvinnors hälsa, de som tror sig veta bäst om allt som rör resten av världen och som dessutom verkar vilja ockupera stora delar av den...
Det är galenskap, farlig galenskap. 
 

Nu blir det fåtölj och bok.
Lax och potatis i ugn är planen till middag senare.
Återhämtning inför, förhoppningsvis, hel arbetsvecka. Glad att jag kan ta flex på eftermiddagen ifall det blir för tungt. Det får vara så, så att kroppen får ta den tid den behöver. 
Jag har ju liksom bara en!
 
Kram ❤️ Johanna

Jag har ju bara en!