Nu kan jag dö.
Tolv timmars livemusik på två dagar. Det är lite vad en människa behöver liksom.
Sett och hört så många bra musiker, skickliga som få, i både regn och sol.
Igår var vädret vänligt och musiken varierad. Från flummig ljudmatta, till extremt häftiga toner med sax, klarinett och tvärflöjt genom Magnus Lindgren.
Det som tog mest var dock Rigmor Gustafsson och hennes urkraft. Hon bara är, gör det hon gör med en sådan självklarhet och enkelhet att det var som en storm.
Tänkte att, ja nu kan jag dö. Nu behöver jag inte mer.
Lisa Nilsson med Fredrik lindborg o co var också bra. Hennes ljuva stämma och sköna humor att möta musiken på smekte skönt.
Våfflan och kaffet satt fint.
Vännen Maggan och brorsan som sällskap var också bomull för själen denna helg.
Snart känt denna kvinna i fyrtio år, och hon är en verkligt kär vän.
Vaknat nu, sovit som en stock och är nöjd.
Efter frukost och kaffe blir det hemfärd.
Sugen på både Sunnan och Rigmor som sällskap, så färden går lätt.
Vilken helg!
Vilket liv!
Tack.
Kram ❤️ Johanna