Låt oss komma ihåg det.
Det är så otroligt vackert ute.
Fortfarande så grönt och nu fler färger som blandar sig i det gröna. Mustigt.
I vår del av världen så otroligt fint, fridfullt där vi går. Fria, med mat att äta, med tak över huvudet.
I ett land som har fred, där vi inte behöver gömma oss, inte behöver vara rädda för missiler, bomber, bränder.
I ett land där vi får bo i trygga hem, varma hem som skyddar mot regn, mot sol och blåst.
Människor som tvingas leva på flykt, från by till by, jagade till det de tror kan vara säkert. Som visar sig vara en lögn, där mer skräck, våld, sjukdom och död finns. Så oerhört vidrigt, så svårt att ta in.
Tänk om de var vi.
Om rollerna, platserna var omvända.
Om det var vi som tvingades bort, dödades besinningslöst. Om det var våra barn vi höll i vår famn, livlösa. Om allt det vi haft inte längre fanns kvar.
Det är så sjukt, denna vidriga ondska.
Så ofattbart och så omänskligt.
Och så dags att övriga världen sätter press för ett eldupphör. Nu.
Efter jobb så skönt att kunna gå och träna.
Få fixa god middag, tomatsoppa med bönor och stekt halloumi.
Kunna äta den i lugn och ro, vid dukat bord med tända ljus.
Prata om dagen, ta lite mer mat för att det var gott.
Sätta sig i soffan, måla naglar, ta på sköna tjocka sockor och kolla teve.
Vi har det verkligen så otroligt bra, på så många sätt.
Låt oss komma ihåg det.
Kram ❤️ Johanna