Förunderlig och märklig.
Jobbat på distans idag, fått det gjort som jag föresatt mig så det kändes bra.
Blev bjuden på lunch av maken, på evedals värdshus. Satt utomhus, njöt i skuggan av goda sallader och en bit kålpudding med rårörda lingon.
Till jobbet för att inta en kaffe och jobba på som vanligt. En effektiv och omväxlande dag.
Tog en promenad till mina människor .
För att kolla läget, prata en stund och informera om återinsättning av det läkemedel som varit utsatt ett tag. Sedan fall, fraktur och blödning. Sedan det blev värre efter att det en liten stund blivit bättre.
Återigen roddande, samtal och 1177-ärenden för att få svar, och så möts en av en människa som förstår det. Som kommer med en skriven lapp, en ordination och säger :så här blir det nu. Tack och bock.
Nu vet vi detta.
Nu är det annat att ta tag i för att det ska bli så bra det går. En sak i taget.
Fin pratstund, och så skjuts till Coop av pappa. För lite snack och sällskap, lite annat att tänka på en stund.
Och så en längre promenad, med podd i öronen i underbaraste septemberkvällen. Så jäkla skönt att bara ta in, andas, gå fort så benen får jobba.
Hoppas det ger god sömn…natten som var blev inte kul. Men i natt, då….!
Så märkligt det är när sorg och driv går hand i hand. Sorgen över det som inte är mer, och tacksamhet över det som varit, samtidigt som en driver på i hundranittio. För att fixa, dona, försöka skapa något som gör att det ska bli så bra det bara kan.
Vad det nu är. Vet en det, och för vem är det bra…? Kan det bli bra för en, för alla?
Frågorna, farhågorna och grubblet finns men det står inte still. Farten måste ändå finnas.
Planeringen, förmågan att se till lösningarna hellre. Ändå se det för vad det är,
Krasst ibland, vemod och sorg ibland.
Livets resa.
Förunderlig och märklig.
Kram ❤️ Johanna