Det kom ett lugn.
Som vanligt blir det motion efter frukost, då det är som svalast ändå. Som svalast men ändå jättevarmt, så det går åt lite servetter att torka sig med under tiden och vid drickastopp.
Det tillhör att gå hit en gång per resa. Dels för promenaden och dels för vyerna.
Det är slående vackert!
Minns första gången vi var här, mannen och jag.
Då var det januari 2011 och jag njöt verkligen av utsikten, av att gå barfota i sanden, dricka en kaffe i solen. Då blev jag liksom förälskad i denna stad som jag fortfarande gillar.
Minns hur lyxigt att få resa i januari, till något varmare än Sverige.
Har gjort något ovanligt idag.
För mig ovanligt.
Tog bara ett par böcker, vatten, solglajjor och en handduk och gick ner till stranden. Utan telefon. Utan nyckel. Bara så för att kunna gå i och bada när jag ville utan att vara rädd för att någon snor min mobil eller nyckel.
Och det var en ny sak som det gjorde gott för även i själen, känner jag.
Två och en halv timma.
Att bara ligga där och fundera på om jag skulle ta ett bad till eller inte, det var det jag tänkte. Och när jag behövde dricka. Eller byta ställning.
Solen och vattnet. Ingen som kunde nå mig. Det får bli fler sådana eftermiddagar, för det kändes så bra. Och kanske klokt, då jag aldrig har min telefon långt ifrån mig. Har den visserligen alltid på ljudlöst men den är alltid nära.
Kanske låter det banalt, något som ni alla gör - men för mig var det nytt och en skön upptäckt att göra.
Att det kom ett lugn med det.
Svetton uppe i Santa Barbara.
Nu sitter jag, fortfarande iklädd bikini under klänningen, på den sol som nu har skugga.
Snart dags för en dusch, tror jag.
En bit mat, och en promenad till krogen och hemåt. Ibland behövs det inte mer än så här.
Livet hörni!
Kram ❤️ Johanna