Mitt liv ska också levas.


Vaknade med tryck.
Med vånda. Obra känsla.
Höll i sig hela förmiddagen även om det blev bättre på jobbet, med tänket, pusslandet, vägen framåt. 
Två minuters meditation bakom skrivbordet, för fokus, för lugn.
Ibland drabbar det bara, det som varit hektiskt och mycket och omtumlande. Som skakat om i grunden. Och till slut känns det på andra sätt en det lite mer lågmälda. Ibland är det som att ångest är ett skrik, som vill ut.
Det kanske är så en ska till att yla som bandet Baskery fick oss till i fullmånen. 
Eller ska en lyssna på jäkligt bra musik.
Eller sjunga.
Typ Mänska av jord. Skriksjunga från tårna.
Ut med det, så annat får plats.
 
Eller så gör en som ikväll.
En lagar mat från grunden.
Snackar en stund, och sen gå en på konsert.


Nygatan 6 och Nyfiken måndag, med Evelina Gustafsson. 
En otrolig röst, djup, ljus, skör och stark på samma gång.
Eget material blandat med snygga versioner av redan kända låtar.
Forever Young bland annat.
Alphaville. Låten som spelades på svärfars begravning, och kommer alltid att vara förknippad med det. Men också med ungdomsåren och skriksången en körde. 
En fantastisk sång som smekte själen ikväll.

 
Stan är vacker.
I ljusen.
Med människorna som går åt olika håll. På väg.
 
 
Ligger i min säng.
Tänker att dagen blev rätt bra ändå.
Stängde av telefonen för att hinna ikapp. För att inte stressa sönder mig just denna dag.
 
Hoppas på god sömn.
På klok sömn som smeker hjärnan och ger återhämtning.
Som låter morgonen bli ljus.
Lämnar de senaste nyheterna om världsläget ikväll, för att inte späda på mer. 
Mitt är ingenting, om en ser till allt som sker runtomkring.
Men mitt lev ska också levas, just här och nu.
Och imorgon.
Då är det en ny dag.
 
Kram ❤️ Johanna

Kommentera här: