Som meditation.
Så fin helg det varit.
Påfylld av trevligheter men också lite trött, som det kan bli förstås. Så värt det dock, och fick sova gott i natt. Släckte lampan redan halv tio igår så fick åtta timmar i natt.
Vaknar så stel med ond kropp men efter dusch och stretch går det rätt bra. Det är som det är. Skulle behöva åka till Alezzokliniken igen egentligen, för att justera lite.
Blev uppvaktad på födelsedagen, från brorsan som ju inte var här då.
Fick fin klänning, juste vinyl med Jessica Pratt och en annan med Coltrane, en kvinnlig, flummig sångerska och så fick jag Annika Norlins nya bok Stacken. Wow!
Satt i biljardrummet, vårt nya rum, och svängde i stolen igår. Lyssnade på Pratt, som i gamla tider, med konvolutet och texterna framför mig. Ett oerhört meditativt sätt att lyssna på.
Så ska jag göra mer.
Otroligt skönt och avslappnade. Som meditation på ett sätt.
Nu önskar jag inget hellre än att arbetsgivaren ska möta upp Vårdförbundets bud, för att säkra vården ett bra tag framöver. Det drabbar människor hårt just nu, förmodligen likadant i hela landet, med inställda operationer, långa väntetider och flummiga
besked då allt är oförutsägbart just nu.
Och det måste vara värt det!
Arbetsgivaren får liksom nu en chans att visa att de är en värdig, eftertraktad sådan. Som håller personalen högt och vill visa det. Ge de det som behövs, inte sedan, inte snart, NU
Nu räcker detta.
Nu vill vi ha ett resultat.
Och vi vill få jobba på, som vanligt.
Ringa patienter, erbjuda tider, pussla ihop programmet så det flyter på. Inte som nu att vi inväntar nästa drag, kanske bokar in en och bokar av två. Det är inte kul alls, och allra minst för patienterna.
En promenad och en podd efter jobb rensar tankarna, en dusch, käk på balkongen med maken. Nu en ny serie, Franklin.
Kram ❤️ Johanna