Saker jag vill säga.

(null)

Att inte veta är på något sätt att långt inom en ha ett hopp. Ett litet, nästan dolt men dock ett hopp.
Att få besked gör att det liksom huggs i sten.
Inte hur förloppet kommer att vara, eller hur lång tid det kommer att ta men ändå. Vägen är liksom klar på något sätt. 
En sorglig väg, onekligen.

(null)

Bläddrar i minnen, gamla album. 
På mig, mamma, pappa och brorsan. På Frida och bonussönerna. 
Minns och ler.

(null)

Vi i familjen.

(null)

Mamma med Frida, Dante och Dennis.
Är så tacksam för min uppväxt, mina föräldrar, min lilla familj och min stora, utökade.
Att få ha det så är en rikedom onekligen.

Satt igår och skrev, saker jag vill säga till min älskade mamma. Som hon ska få i skrift imorgon. 

Till min mamma 

Om jag hade fått välja mamma, så hade jag valt dig. Varje dag.

Du har varit en otrolig förebild, som alltid värnat om mig, om oss. 

Du har tagit hand om oss, sett till att vi har haft det vi behöver, att vi varit hela och rena och mätta i magen.

Du har skjutsat oss fram och tillbaka till olika aktiviteter, aldrig bromsat våra intressen. Du har stöttat och pushat lagom, de dagar lusten varit låg. Varenda uppvisning, varenda konsert, varenda fotbollsmatch har du kollat på. Ditt stöd har varit oslagbart och något jag med värme alltid burit med mig.

Du har öppnat ditt hem, för alla som ville komma. Vår fritidsgård till vardagsrum var en oas för oss, men också för många av våra vänner. 

Både du och pappa gjorde liksom det till ert livs kall, att släppa in, att ge en sittplats, en kaffe, en bulle, en korv till dem som behövde.

Du bakade jämt. Tog med din fikakorg överallt, till alla fotbollsmatcher så att laget skulle få fika i pausen. Otaliga är bullarna du bjudit på älskade mamma!

Du har hållit familjen högt, värnat om tiden och umgänget med oss.

Alla fredagkvällar var heliga, oavsett vad så käkade vi tillsammans innan vi drog iväg på olika saker. Under några år var kontakten mindre bra, när jag svävade iväg i mitt huvud, på min frikyrkliga irrväg.  Ändå fanns du där, redo att helhjärtat ta emot när jag kom tillbaka. Och jag är så tacksam för det!

Tack mamma för att du varit den du är genom hela mitt liv.

Den självklara att ringa vid alla förändringar, alla nyheter, eller när jag bara ville prata. Du fanns alltid där, lyssnade, tog in, kanske gav något råd men mest av allt så lyssnade du. 

Du var den självklara att ringa när jag skulle göra något i köket för första gången och behövde råd med hur. Det var dig jag ringde när jag behövde hjälp med de där husliga tingen, och du visste alltid.

Det var dig jag ringde när min älskade Frida kom till världen, den första jag tänkte på att ringa.

Du har varit en fantastisk mormor till henne, med samma självklarhet öppnat din famn och ditt hem, tagit om hand, visat omsorg och funnits där genom hennes liv.

Du har varit, och är, en fantastisk mamma och jag är så glad och tacksam för det.

Tack älskade mamma för allt du varit och gjort för mig i mitt liv.

Du är bäst!

(null)

Efter fin fika med vännen Suzanne, bläddrande i album, inköp av mat, tvättfix och sista avsnittet av Guds slavar är det läggdags.
Önskar en god, lugn natt.
Bara så.

Kram ❤️ Johanna 

Kommentera här: