Realism, skepticism och hopp.
Gick ut i morse, stannade på trappen.
Lyssnade på alla småfåglar som sjöng sitt lov till Moder Jord. Denna årstid, maj månad, är ju helt magisk med dofterna, färgerna, den lekfulla och sköna känslan av att solen och värmen kommer. Människor vågar möta blicken på promenaden, le tillbaka.
Allt känns lite, lite lättare.
Växjösjön runt igår var också så fin, rhododendron som börjat blomma och sprider sin härliga färgprakt över folket som går där.
Idag blev det träning på gymmet, ingen promenad. Ett skönt pass för min onda kropp. Ingen tid i Halmstad tyvärr, hade behövts men det får gå. Massage, värme, träning, stretch och ibland värktabletter. Allt går, så är det.
Stel som en stock över länden, så det känns som att stretch inte funkar men det blir i alla fall inte värre - det är bra!
Sjunker ner i stolen i solen på balkongen en stund, före dusch. Så ljuvligt. Sitta här och blogga, dricka bubbelvatten och njuta….livet!
Imorgon ska vi till Lund, mamma, pappa och jag. Dit för samtal med onkologläkare och slutbesiktning liksom, efter alla behandlingar och operation av lymfkörtlarna.
Känner en oro, men försöker att vara chill.
Hoppas på goda besked men är beredd på dåliga. Det är lite så jag funkar. Och nej, jag tror inte på snacket om att en måste tänka positivt, att det annars händer dåliga saker. Jag hörde nog om det i framgångsteologins tidevarv och det upprör mig
när någon har mage att säga så där. Vadå tänka positivt? För vems skull? Som att skit försvinner om en vägrar se riskerna eller saker för vad de är?
Nej tack.
Realism är bra, anser jag. Ett stort mått av skepticism likaså. Hopp är också bra.
Sen får en se.
Det blir som det blir och en får ta det därefter.
En liten dusch nu.
En bit mat. Kanske en runda med lillpååååschen till något mathak innan kvällen.
Sedan värmedyna och massage.
Bra grejer!
Kram ❤️ Joey