Hit men inte längre.
Ibland får en bara böja sig. Respektera att det finns en gräns och att ett avslut måste göras.
Botten är nådd, gränsen överskriden och allt blir outhärdligt.
Den gränsen sattes idag,
Hit men inte längre.
Målet var nästan nått men ibland är nästan gott nog. Kampen har varit tuff och kämpaglöden har fan varit otrolig, med allt vad det innebär.
Känslorna är blandade, alla tankar poppar runt som popcorn i en micro. Förstår och böjer mitt huvud av respekt. Hoppas att jävelcellerna fått den match de förtjänar. Att det blir så bra det kan bli, trots allt.
Fighten är gjord.
Nu ber jag ännu en bön till moder jord och stjärnorna om att ta hand om resten. Att låta vilan, utandningen få plats.
Hoppet.
Behövde tröst idag.
Fika från kollegan, pannkakor ikväll.
En fantastisk promenad i Bokhultet.
Pyssel med lite påskpynt.
Och intressanta diskussioner här hemma efter pannkaksintag.
Bokhultet.
Med fågelsång som verkligen signalerar hopp. Skönhet. Styrka.
Vänner som hört av sig, gett av sin styrka.
Familj. Är så tacksam för alla som finns där.
Imorgon blir det sista turen på många veckor, till Lund. Jag, mamma och pappa. För samtal med läkare och den omvårdadspersonal som haft hand om mamma denna tid.
Ett avslut.
Så småningom ett återbesök med besked om hur det blev.
Men just nu så är målet inställt på imorgon.
På läkning. Återhämtning.
Och på att sedan åka hemåt med mina bästa föräldrar och min älskade unge.
Kram ❤️ Johanna