Johanna Roth

Vad betyder det ens, när någon säger: Du kanske skulle ta det lite lugnt". Med ett frågetecken eller möjligen utropstecken efter. 

Jag råkade bli sjuk igen, fastän det var alltför kort tid sedan. Ett virussatan såg sin chans och tog den.

Berodde det på att jag inte tar det lugnt?

Jag tror inte det. 

Exceptionell situation just nu, med allt som händer runtomkring dock.

Förstår välmeningen men jag har de sista trettio åren försökt lära mig balansen. Eller i alla fall de sista tjugo. Har provat motsatsen till lugnt och vet ju hur det kan kännas. Att det kan sätta sig som känselnedsättningar och magkatarr.

Nu arbetar jag, ser till att träna och ge min kära lilla klena lekamen det den behöver.

Bokar gärna in vänner, middagar, träffar med dem som betyder något och jag ser till att ha i alla fall varannan kväll ledig i kalendern. För att vara med min käre make, laga mat, kolla teve, spela lite piano eller läsa. Jag tycker att balansen är hittad.

Och det är väl det som är viktigast, att jag själv tycker att jag hittat vad som funkar? Andra kan tycka att jag gör hur mycket som helst men jag själv kan tycka att det är alldeles lagom. Vi är ju olika, balansen är olika för dig och för mig. 

När det finns obalans bokar jag av eller bokar på, för att vilan och stimulansen ska få vad den behöver. 

Kände mig bättre i morse men lite så där feberskum i kroppen, och snorig. Ändå lite piggare överlag så har försiktigt jobbat vid datorn några timmar. Gjort månadens ortopedifrågor, kollat Mail, Messenger, bollat med min kollega lite. 

Sovit en stund i min fåtölj.

Har nu läst ut Samlade verk.

En nästan sjuhundra sidor tung bok som verkligen var bra. Som en poetisk familje-, liksom generationsroman. Om barns uppväxt, spruckna relationer, tappade relationer, om alkohol, konst, att försöka hitta sättet en vill leva på. Om sorg och smärta men också om det jäkligt vackra livet.

Känner lite sorg över att den är slut.

Som att säga farväl till en vän.

Nu blir det Det börjar med oss, av Colleen Hoover. Har läst Det slutar med oss och tyckte mycket om den. Hoppas att denna också ger mig den där känslan.

Som just nu Sinead O’connors smärtsamt bra röst gör.

Kram ❤️ Johanna