Johanna Roth

Ett sådant otroligt ljus i förmiddags. 

Soldisigt och supervackert.

Så småningom dags för lite penséer, kanske lagom till påsk ändå?

Jobbade bara ett par timmar idag, kände mig helt slut och tänkte att ja, så får det väl vara då. Att jag helt enkelt låter det då vara så.

Satte mig för att läsa ut min bok.

Tog med den ut i soldiset.

Njöt av lite värmande vårsol och god läsning.

En bok som är en uppföljare till en jag tidigare läst. Om en relation som visar sig vara allt annat än komplikationsfri. Den handlar om svartsjuka, om att stänga in någon och inte låta den ha sitt eget liv, den handlar om våld när någon säger emot. Om kontroll.

Och så svårigheterna att lämna den relationen.

Den handlar om hopp, om en liten dotter och om att våga öppna sig för kärlek igen. Den river tag, gör ont och ger också en smekning emellanåt. När människor omfamnar, ställer upp och finns där runtomkring.

Den drabbade mig.

Sov i min fåtölj en stund.

Hämtade ytterligare krafter.

Pratat med sköterska i Lund, mailat vårdcentral om efterbesök och pratat med mamma och pappa. Nu är det FEM behandlingar kvar.

Det är tufft nu. Det tar på krafterna och gör ont. Det är nedräkning på veckorna som kommer, som förmodligen blir ännu tuffare innan strålningen är borta. Sedan hopp om läkning. Återhämtning. 

Och goda år. Goda tider efter att detta är avklarat. Det hoppas vi på.

Precis börjat kolla en serie Mörkt hjärta på HBO, efter bästa tips av en vän som alltid lägger ut serie- och filmtips. Lavv it!

Maken är på gubbklubb så jag ska vältra mig i seriekoll.

Kram ❤️ Johanna