Bara att hänga med.
Ställde klockan idag, skulle möta upp pappa för att lämna hans bil på service.
På tillbakavägen stannade vi på Toftastrand, tog en kaffe med dopp här i stillheten.
Vattnet som en spegel, och solen ännu inte tokvarm. Pratade om dygnet som varit, om sista halvårets kamp, om det nya nuet och hur det kan utvecklas. Eller kanske mer tillbakavecklas.
Vissa diagnoser är en långsamtgående sorg, när funktioner lite i taget likt vågor försvinner mer och mer. Det är bara att hänga med, att ta det en dag i taget och försöka lösa saker så att det blir så bra som möjligt - för alla.
Väntar besked efter besök på öronkliniken idag, om hem eller vara kvar, då hjärtat gått fort i natt.
Vi får se.
Sitter här i skuggan, lyssnar på Wahlgren & Wistam. Blir varm av Pernillas fina hyllningar till sin pappa, som inte finns mer. Fint att höra tankar om hur hon ser på det som hänt, på begravning och livet efter liksom.
Messar med min älskade unge.
Lär mig saker om livet, små samtal på sms då hon hellre kör så.
Väntar på samtal från pappa om vi ska hämta hans bil på verkstaden och när.
Vilar i att följa med dagen på något sätt.
Kram ❤️ Johanna