Rusta sig för dagar med annan nyans.
Idag vänder det nog minsann.
Ännu en sovande natt, tung, djup sömn i nära åtta timmar. Kändes annorlunda i kroppen, mindre påfrestande andning och mindre burkig i skallen.
Så otroligt skönt onekligen.
Glad att antibiotika finns och kan vända allt.
Och att alla mediciner för astma finns, och som det hänt så mycket med på alla år.
I en annan tid, i ett annat land så hade jag förmodligen inte levt. Tacksamhetens tanke slår mig när det nu finns lite livslust i kropp och knopp, den där känslan som ger en slags rastlöshet av att komma igen. Att leva, att inte slösa bort den nyvunna
känslan av att kroppen snart kommer tillbaka.
Den där spirande, sköna och lyckliga känslan. När kroppen vill som jag.
Tog mig till gymmet efter frukost och Nyhetsmorgon. Nyheten om Trump och attenatet, som skapar lite dubbla känslor inuti.
Körde bara styrka, och klarade vikterna som jag kört senaste tiden. Kändes skönt. Skönt att väcka musklerna lite, ge den en chans att återkomma till livet. Nu börjar vägen tillbaka, ett steg i taget och just nu ingen konditionsträning innan kuren
med antibiotika är slut. Lite klok har jag ändå blivit…!
Sista dagen innan semestern således.
Känns lite konstigt, att ha varit sjuk sista semesterveckan som ju snöpte av det sköna med att vara ledig. Men så är det.
En semester av ljust och mörkt, av vackert och fult.
Bekymmer över det som varit, som inte längre är. Livet, det som är föränderligt och som vackert får följas i alla gupp och svängar.
Gäller att göra det bästa av det som är.
Ta vara på dagarna som är ljusa, för att rusta sig för de som har en annan nyans.
Men ändå.
Vackra dagar med familj, vänner, make.
Sett nya saker, njutit av musik, mat och dryck, av att benen velat gå och livet glittrat.
Tack semester!
Nu välkomnar vi andra tider.
Kram ❤️ Johanna