Poff! Så fort det gick!
Tjugofem år…!
Poff! Så fort det gick.
Minns så väl den där känslan när vi gick in i kyrkan den där dagen, Kattis och jag och alla våra kursare. Tre års studier var över och en sjuksköterskeexamen var resultatet av dessa ibland bitvis tuffa år. Men också roliga år, med många timmars
plugg och praktik. Vet att jag från första stund kände att det var så väldigt rätt, att det var precis så det skulle vara.
På studiebänken första dagen 1996 fann vi varann, vännen och jag, och har följts åt sedan dess. På de flesta praktikplatser, på de flesta arbetsplatserna och även utanför arbetet . Hur fint är inte det!?
Och mitt sjuksköterskeyrke bär jag med stolthet, även om jag idag har en annan roll inom yrket.
Blev så tagen av bonussvärdotterns barnmorskeexamen, kändes stort och fint och väldigt viktigt. Någon av alla de kvinnor hon förlöser och de barn hon välkomnar till världen kommer också att välja sjuksköterskeyrket. Det är stort!
Fått goa kramar idag av vänner som kommit förbi. Fick godaste surdegsbrödet och så ett litet hjärta av trä, att bära med mig nu i dagarna. För att få styrka i det som komma skall. En dag i taget.
Klockan 7 imorgon kör vi till Lund för första åtgärden för att få bort det där djävulstyget i min mammas kropp.
Må det gå som det är tänkt.
Stjärnor, Moder Jord…hör ni det?
Hoppas på en god natt utan uppesittarnatt.
Även om boken jag läser är bra sover jag ändå hellre på nätterna.
Kram ❤️ Joey
skriven
Jag håller på och läser en specialistundersköterskeutbildning och jag är klar till sommaren. Det kommer bli så galet skönt samtidigt som jag kommer sakna att plugga. Fint att läsa om hur ni följts åt genom åren. Studietiden är verkligen ett fantastiskt sätt att hitta vänner för livet. Håller tummar och tår att operationen går bra.