Lite mer väntan.
I går var det snöyra och ruggigt, idag kallare och klart. Kanske följer det vad som ska ske..? Som ett bra omen?
Känner mig besviken på en sjukvård helt utan kommunikativ förmåga, där en som närstående känner sig besvärlig. I vägen. Känns som att personalen gömmer sig för en, för att slippa drabba ihop liksom.
Operationen är gjord, lymfkörtlarna i ljumsken är förhoppningsvis borta men vi vet ju inte säkert eftersom ingen information har givits. Vi ser ju att hon har slangar som de sa före operation och utgår från att det gått som det ska. Väntar på rond och
läkarsamtal, kanske besked om överflyttning till Växjö lasarett. Det hoppas vi på, även om informationen kom för att jag kontaktade kontaktsjuksköterskan på kliniken i Växjö.
Vi kan väl säga att det behöver arbetas på information och kommunikation, och kanske också rent hyfs och artighet som att säga hej och välkommen, här finns matsal, så här fungerar det här…
Vore oerhört skönt om vi fick åka hem idag, hem till Växjö och ett bekant sjukhus där vardagen kan pågå vid sidan om ändå.
Få ordning på slangar och förband, hemsjukvård och hemgång.
Lite kul statistik på SUS hemsida har de i alla fall! Och säkert är det så att kompetensen är hög här, det ska den ju vara och det tror jag. Men känslan inuti blir inte bra när det haltar på flera andra plan.
Det ska levereras en matta till dottern idag, oavsett. Hade tänkt påhälsning från henne idag men det hinns nog inte med. De får ha kontakt på telefon istället, mormor och barnbarnet.
Så nu lite mer väntan.
Otålig sådan.
Har Nyhetsmorgon på, scrollar i telefonen. Har inte ro att jobba mer nu. För mycket stim i huvudet om vi ska, inte ska. Ni som vet, ni vet.
Väntan är på olika sätt, vid olika situationer.
Kram ❤️ Johanna