Dags för lite glitter och glamour.
Elva timmars sömn och ändå så trött, som att kroppen inte får nog av vila.
Lite armhävningar mot handfatet, benböj och tåhävningar i duschen för att inte helt förlora alla muskler.
Åter lite subfebril som en säger, eller lite fisfeber som jag till vardags säger. Rosslig och tungtjock i bihålor och skalle. Hoppas det är dagen då det är sämre innan det blir bättre bara. Bollat med vårdcentralen som säger samma sak, och att om
jag får trettioåtta eller över imorgon så ska jag komma för lyssning på de två just nu mindre omtyckta andningsorganen i min lekamen.
Lets Hope for the best. Tänker ha tålamod, vänta in min kropp, ge den tiden den behöver för läkning för bakslag är värre.
Att de jag bekymrar mig mest för finns på hemmaplan, i sitt eget hem är bra. Med stöd från hälso- och sjukvården men hemma. Skickat med sambon lite kom-ihåg nedskrivet, när han är på vift med egen familjemedlem fram och tillbaka till sjukvården.
Lyssnar på Mavis Staples.
Så skönt bluesgung, med juste körer och basgångar som jag är ett stort fan av.
Maken har legat på golvet och försökt hitta det optimala ljudet i anläggningen, för att göra tunggunget rättvisa.
Jävla karlar i knät.
Alltså boken.
Andas motstånd.
Ser på min riktigt jäkla härliga bokhylla och vårt nya rum, och tänker att snart är det dags för lite glitter och glamour som ombyte till det här ändå! Lite party här bland böcker och biljardbord, musik och dans. Det! Hör du det, livet?!
Kram ❤️ Johanna