Johanna Roth

Åtta månader sedan vi fick uppleva Livets dag, dåvarande sambon och jag, som då blev man och hustru. Otroliga minnen, så glädjefyllt, underbart och galet roligt verkligen! Och ja, jag gillar att vara gift med min käre man! Det känns fint.

Här var det liksom klart,

Vi båda sa ja, bara det! 

Att få göra den dagen precis som jag önskade var ju en sådan ynnest. Så drömmigt att få välja DEN klänningen, DE blommorna, DEN kyrkan, DEN lokalen och att få ha bästa brudföljet, DE musikerna som gjorde hela inramningen i kyrkan. Att också få gå in med min älskade pappa var extra fint. 

 Och så alla dessa vackert, färgglatt glada människor som gjorde vår dag genom att vara precis som de är - oj, vilken lycka!

Efter lugn morgon med Nyhetsmorgon till frullen, så blev det en normal lördag mitt i det som inte alls är som det normala.

Men fint att ses på vanliga stället, inta varsin minisemla (god!) och njuta av varandras sällskap en stund.

Det gäller att hitta det normala mitt i allt.

Försöka tanka sig full med det som ger näring till själen, som vänner, familj, musik och det som en själv behöver.  

Hängde på pappa också, till Maxi för lite sällskap och små inköp för helgen.  En extra pratstund i en märklig tid.

Känner mig bättre idag.

Trött men ändå mycket bättre, så skönt.

Får bli en stund i gungstolen innan det är dags att gå ner en sväng på stan för att njuta av sång och musik. Det är nämligen stadens kulturnatt idag och jag ska leta upp lite musik, helt enkelt.

Kram ❤️ Johanna