Ser du månen där du är ikväll…?
Sovit som en sten men vaknade så trött ändå.
Som att kroppen skulle behöva ett dygn till för vila.
Efter två koppar kaffe, frukost och pratstund med maken gick han ut för att gå och jag gick till gymmet. Ett tjurigt pass, bara sätta i lurarna och köra fastän lusten inte alls fanns.
Efter en stund kändes det ändå rätt skönt, och när jag gick därifrån, svettig och slut, så kändes det riktigt skönt. I did it!
Efter två koppar kaffe, frukost och pratstund med maken gick han ut för att gå och jag gick till gymmet. Ett tjurigt pass, bara sätta i lurarna och köra fastän lusten inte alls fanns.
Efter en stund kändes det ändå rätt skönt, och när jag gick därifrån, svettig och slut, så kändes det riktigt skönt. I did it!
Jag och den man som brukar träna på söndagsförmiddagen också sa samma sak idag, att det tog emot, men vi log båda och var nöjda när vi var klara.
Tredje koppen kaffe har nu runnit ner i systemet, smekt min strupe och lite min själ med sin goda smak.
sitter i fåtöljen, tar mig en slö dag efter aktiv vecka.
Ska hämta sushi om en stund, krama om och vinka av mitt barn som far mot Malmö, och så kanske ta med mig mannen ett varv genom julskyltningen ikväll. För att få lite jul i ögonen liksom, förutom ljusstakar och advents första tända ljus här hemma.
En fin kväll igår med goda vänner, gott julbord och rödtjut (och till och med snaps), och vinst för hemmalaget. Det var onekligen god stämning på arenan och vi var glada!
Blev så outsägligt jäkla mätt, efter att julbordet avslutades med den största vit ostkaka Conny sett på någon tallrik och även ris a la malta...! Tur vi gick hem, skakade ner maten lagom tills vi var hemma.
Just denna helg känner jag att en dag till hade varit fint att ha. Jag är inte färdig!! Vill va ledig lite till, slappa och njuta lite innan allvaret drar igång igen.
Så får det vara, de där känslorna får också finnas. Lätt olust att gå till jobbet - ovanligt för att vara jag men jag är faktiskt inte klar.
Så får det vara, de där känslorna får också finnas. Lätt olust att gå till jobbet - ovanligt för att vara jag men jag är faktiskt inte klar.
Koncentrerar mig på det som är framför mig, mitt hedersuppdrag på fredag.
Sorgen består också av att vi inte fick mer tid, att vi inte kunde fånga upp de åren vi inte sågs. Men försöker vända det. Vi hittade varandra igen, det självklara i att ha varit där i samma by, hängt med varandra och så sedan några år igen fallit in i att det var så det skulle vara igen. Tiden är som den är.
Är så tacksam för att vi fick ta upp tråden igen men du är sjukt saknad. Det känns så oerhört grymt.
På fredag ska vi säga farväl, tack och på återseende till dig som fått lämna alldeles, alldeles för tidigt. Det kommer att bli så oerhört tungt, men förhoppningsvis också ljust och vackert.
mitt i allt.
Ser du månen där du är ikväll
Ta min hand så tar vi ner den
Ser du solen bakom höghusen
Blundar du är vi tillsammans igen
Blundar jag är vi tillsammans igen
Kram ❤️ Johanna