Värmer min kind och försöker bli klok.
En alldeles otroligt trevlig fredagkväll blev det.
Efter promenad och lugnt häng hemma, lite läsning, lite plock och påbörjad serie Tatueraren i Auschwitz.
Och så Galai då, med kära vännen Ulle.
God fördrink, fantastisk karré med vitkål och rödkål som någon asiatisk smak och så en god sås. Många timmar med prat och god dryck, prat om livet, relationer, tankar om diverse skeenden.
Satte mig i fåtöljen när jag kom hem, lite berusad och osugen på sömn tittade jag vidare på serien, strökollade på lite annat innan jag kände att det kunde gå att sova.
Nåja. Lite knasigt men värt det. En får välja tillfällen, helt enkelt.
Lyssnade på podd på promenaden igår.
Om att det skriks om gängvåldet, att det måste stoppas. Lika många kvinnor dör då de dödas i sitt hem av den man som säger sig älska dem. Det skriks inte lika högt om det…
Israel och Palestina…jag vet inte men hela min själ mår illa av den brutalitet som råder. Urskillningslöst dödas flest barn och kvinnor, verkar utrotas, fångläger skapas som i forna Jugoslavien, misshandel, tortyr, systematiska våldtäkter…
Så sjukt vidrigt.
Som alla fucking krig men vissa tycks över gå alla gränser.
Nej det kan inte vara försvarbart, oavsett. Oavsett religioner bakom, oavsett forna bestämmelse och oegentligheter på båda sidor. Det kan inte vara rätt, utan bara tokfel! Människans otäcka förmåga att liksom komma på de hemskaste sätten att utplåna…förgöra.
Förminska.
Vad är vi för djur egentligen…?
Mycket som snurrar idag.
Promenerar till mina föräldrar. Köper med fikabröd, tar en kaffe där.
Askelyckan om lördagarna ett minne blott.
Orken, lusten borta men ett par timmar i välkänd miljö går ändå bra.
Fina timmar med prat om det mesta, livet, hjälp att få, bilar, barn…
Och solen värmer på väg hem.
Värmer min kind och försöker bli klok på det här livet.
Det kan en nog inte bli men ändå.
Solen värmer och här är jag.
I lugn, fredlig lördag.
Kram ❤️ Johanna