Johanna Roth

Efter ett par timmars skithosta i natt , inhalationer och snorande somnade jag till slut, och sov oavbrutet till tidig morgon. Otroligt välbehövligt då nätterna varit rätt krångliga, lite för länge. Det känns som att antibiotika är det som behövs för att rensa ut det som legat och grott. 

Lets Hope att det imorgon känns betydligt bättre! 

Tack vare min piffiga elcykel tog jag mig en lång (för att vara jag, lång) cykeltur utan att anstränga mig. Full el och hög växel för att trampa mer lugnt. Så skönt ute, som hög luft och behaglig värme. Kändes nyttigt att få luft, både att andas in och för huden. Få känna vinden mot ansiktet.

Känna livet.

Orkat läsa en del idag, i ny bok av Daniel Mendoza. Poetiskt språk om ett gäng vänner som ses, och pratar om livet, om stället där han bor, om naturen och relationer. I gänget är det en ny kvinna med som med en gång dras till huvudpersonen, som också han dras till henne. Den är vackert skriven, om vänner som pratar öppet med varandra men som självklart  också bär på olika sorger och besvikelser. Ser fram emot att hänga med det där gänget i tre böcker framåt!

Lite småtrött har jag bland annat suttit i gungstolen, njutit av både Stevie Wonder och Edith Piaf. Alldeles ljuvligt! Somnade också en stund, vilket är en del av återhämtningen tänker jag. Tillåta sig. 

Kollar nu en dokumentärserie som heter wild wild country, om rörelsen Baghwan. Intressant och som vanligt skrämmande att höra om människor som hamnar i en sekt. Om hur, varför och när i livet liksom. Och om hur något som från början verkar som en mer eller mindre god tanke sedan skruvas till och blir ett spel med människor för att få makt.

Kram ❤️ Joey