En svår resa.
När maken och vännen Niklas kollar på hockey sätter jag mig här, i mellanrummet. Ett skönt, lugnt rum mitt i allt liksom. I vanliga fall är det en musikanläggning i bokhyllan (äppellådorna) och en högtalare bakom vänster fåtölj. De är på reparationsvift
och anländer snart igen. Då kan maskerna få sällskap av lite Bo Kaspers kanske!
Satt här en stund efter jobb och träning. Tog in ljuset som flödade in, alldeles ljuvligt dag som jag förstått det.
Gick en liten runda i sakta mak efter träningen för att insupa vädret och värmen.
Vågade inte köra kondition idag heller, bara löpband som lite uppvärmning. Vill inte ha bakslag vilket jag har fått erfara några gånger efter sjuka, så det blev enbart styrka Ingen toksvettprocess på crosstrainern. Otroligt
skönt att träna, att ändå ta i och använda kroppen. Känns som snällt, som len honung för att komma igång med. På söndag kanske jag känner mig helt hundra, vem vet? När jag gör det så blir det svettopass i alla fall.
Känner ändå att jag blivit liiiiite klok med åren, att vänta in lite tills kroppen säger "nu så"!
En svår resa onekligen, grymt svår.
En lär så länge en lever, eller i alla fall så länge en vill.
Kram ❤️ Johanna