Att se lite utanför sin egen box.
Idag fick maken en söt liten lakerskille, handgjord av en forna kollega till mig - hon är så jäkla duktig! Han är ju för söt den här lilla plutten och trivs nog bra där i sängen!
Har varit på gymmet idag, tränat styrka och det kändes bra för kroppen. För huvudet. Själen. Hoppas att det på riktigt är bra nu när antibiotikan är ute ur kroppen och livet liksom ska återvända.
Landade hemma i lugnet med maken efter en väldigt rörig och hektisk vecka.
Tänker att människor behöver skärpa sig. Inte tro att dem är de enda i världen som är viktiga. Människor behöver tänka att det finns andra som också har rätt att få hjälp och kanske till och med är i större behov av de själva. Och framförallt behöver
de förstå att de flesta i vården gör så gott de kan, att de vänder ut och in på sig själva för att lösa problem, ta hand om och ge omsorg.
Ingen i vården är värd hot och oförskämdheter. Det är faktiskt helt oacceptabelt att bli hotad när en bara försöker lösa jobbet så bra det går. Inte alltid på det sätt de önskar men det blir deras tur. De får information, de får förståelse för frustration
och de får medkänsla. Och ja, det blir deras tur. Också, när de högst medicinskt prioriterade patienterna tagits om hand.
Att se lite utanför sin egen box, det skulle verkligen vara önskvärt.
Fredagsmys med knytis på jobbet gav en smekning av ett trött huvud idag.
Liksom ljus, prat med maken och så bonussonen Dennis som suttit här ett par timmar för lite förmingel innan gubbklubb. Eller ja, kamratförening fastän jag kallar det gubbklubb. Det är det ju liksom också.
Trevligt har de det och det är ju bra!
Nu blir det mat och film.
Imorgon ska jag dra med maken på lite hemlig utflykt!
Kram ❤️ Johanna