Där pulsen går ner.
Ett ljuvligt dygn på landet-landet.
Där pulsen går ner, inga måsten. Ingen stress. Sovit otroligt bra, i nära tio timmar.
Vaknade tidigt. Tog en frukost och kaffe. En skön promenad i skogen, där rådjuren stod och kikade på oss.
Vinden kall, solen som värmde.
En energiuppladdning.
Packade ihop och körde hemåt.
Packade upp, lade i en tvätt.
Mötte mamma och pappa på askelyckan, och tog en runda på stan.
Blev en promenad till i det sköna vädret, en sköning på åtta kilometer. Känns okej i knät, och benet ändå. Lite klumpig och fumlig liksom, men det går!
En gammal grind mitt i skogen.
Undrar vad den berättar? Vem som bott bakom den. För hur länge sedan.
Från byfåne i mannens keps till att prova brudklänningen. Så att påklädningen sitter om tre veckor. Inte riktigt läge att stå där och klura när det väl gäller, och en klocka som tickar. Den passar fortfarande, också himla tur!
Check på det är som sig bör till själva dagen, "något gammalt, något nytt, något lånat, något blått". Tydligen en gammal brittisk tradition från början, som i alla fall jag hört sedan jag var liten. Känns som en kul grej.
Tydligen ska en ha en liten silverpeng i skon under vigseln också. Vi får väl se hur det blir med just den saken.
Kram ❤️ Johanna