Johanna Roth

Ibland liksom kliar det i mig och jag vill göra nytt. Tapetsera, riva ut en garderob, tokbaka eller söka förändring på något sätt. Ibland allt på en gång. Som att det inte räcker att jobba heltid, planera bröllop och bröllopsresa, umgås med vänner och familj. Liksom bara va. 

Ibland kan jag det, och är nöjd.

Ibland kliar det och då händer det saker. 

Ofta kliar det en stund och sedan går det över. 

Bara sådär! Men jag behöver väl liksom bejaka den då, den där klådan.

Ikväll hade jag tänkt att bara packa och ta det lugnt, men då kom det där braiga kliet och gjorde att jag plötsligt hade städat toaletter, kök och dammsugit. Himla bra ju!

No shit!

Inte "jag lovar att älska dig i nöd - om jag har lust" då…? 

Rolig bild som jag fick av blivande maken idag.

Jag lovar att älska, så är det, och jag vill bli min käre sambos fru om snart tre månader! Känns fint, stort och härligt. Och jag hoppas så klart att vi ska bli gamla ihop, stötta varandra och ligga sked livet ut. Att ha träffat någon som en känner så för är inte självklart ändå. Någon som är lite som jag, med intensiv klåda även han ibland, och totalt olik mig i andra avseenden. Det är bra tänker jag!

Kollar nu på kalla fakta om Frimurarna, om ett brödraskap som alltid verkar hålla varandra om ryggen i alla lägen - tvärtom vad som står i deras stadgar. Många i ordenssällskapet jobbar i rättsväsendet och det tas upp i avsnitten, hur det kan påverka på olika sätt. Intressant onekligen. 

Som alltid när jag hör eller läser om olika sällskap blir jag skeptisk. På vad som är så hemligt att det ses som allvarligt om det avslöjas. Och jag undrar varför och vad som döljer sig bakom. Skulle dock vilja att de grävt djupare i avsnitten. Vill ha mer information, djupare intervjuer och inte bara lösryckta meningar.

Jag är en skeptisk person. Har blivit det av egna erfarenheter. Har svårt för att finna mig till rätta i grupper. Älskar att umgås med vänner, i olika konstellationer, mindre som större, på fester, på fik, men organiserat umgänge blir jag rastlös av. Känner mig obekväm i. Som någon i för stor kostym, som dåligt passar in. Och jag tänker ofta att om det låter för bra för att vara sant, så är det förmodligen så. 

Ganska bra egenskap ofta, att inte så lätt luras med, men kanske också lite cyniskt.

Tja, det är väl jag det. Bland annat!

Nöjd med dagen, med att få mycket gjort på jobbet och att ha varit med min mamma på vårdcentralen. Fint att få förtroendet att få följa med. Fick en kaffe hemma hos mor och far innan hemfärd.

Och nu sitter jag alltså i lite lugn och ro, efter käk, städning och en full dag. Typ!

Kram ❤️ Johanna