Håller det hårt, vårdar det ömt.
Sitter nu och tittar på sista avsnitten av julkalendern.
Tacksam och så glad över en ljuvlig julafton.
Över att alla mina människor ville vara här, under vårt tak och fira med oss.
Ett härligt kaos, av mat, prat, lek, röster och liv. Direkt drog sig folk till salongen och började spela biljard, medan några satte sig lås mattan, några på sittbänkarna och några av oss dansade loss.
Anna-Karin- mina bonussöners mamma, småbarnens farmor, Fridas extramamma och min goda vän. Så värdefull!
Hon och Lukas byggde legobrandbilen så den gick att köra.
För att liksom ge de mindre barnen en egen liten stund av busmys så blev det julklappsutdelning via fiskdamm. Så kul och höra dem på andra sidan "dammen" eller lakanet som jag hängt upp. Spänningen, förväntan och deras rop när de fick bakpulver
istället för en julklapp.
Båda de små hjälpte sedan Felicia att dela ut alla julklappar. Bra aktivering och roligt för oss alla!
Bonusdöttrarna och deras kära pappa.
Och här är alla mina barn och så vi mammor.
På sätt och vis min ursprungsfamilj, vi som hållit ihop i många år. Där min äkta, älskade unge fick växa upp, med brorsornas trygga självklarhet. På många sätt en ganska komplicerad uppväxt, som naggat alla barnen i kanten och gett de mothugg
och vassa kanter att parera. De har haft varandra, vi har haft dem. Förhoppningsvis kunnat skydda en del, men det stora jobbet har de ju gjort själva. Blivit de människor de är idag.
Det är en brokig skara med alla bonusar men alldeles, alldeles underbart. Alla har en självklar plats i mitt hjärta och kanske jag har en liten plats i deras. Det är en rikedom och det extra härligt att se alla på samma ställe.
Dennis kära hustru Kamilla är som min dotters storasyrra, någon hon kan lita på och ty sig till. Så värdefullt!
Vi körde knytis, som vi brukar. Så kul att få lite av varje, lite nya smaker varje år. Väldigt gott, alltihop!
Bästa AK!
Fiskedammsassistenten Fridis och lilla Leia.
Mina älskade föräldrar.
Och så de här två, Dennis och Patrik som verkligen funnit och liksom vunnit varandra. Hur fint är inte det!
När bonusbarn med familjer åkt vidare så blev det ett par timmars sång och musik, med mamma och pappa som trogna åskådare och lyssnare. Ljuvligt att sjunga ihop, och att få ynnesten att lyssna på brorsan och dottern med röster som passar exceptionellt
bra ihop. Älskar det!
Kanske extra värdefullt att dagen var så fin, efter alla funderingar, all påminnelse om livet och dess motgångar. Håller det hårt, vårdar det ömt. Tar in, mjukt. I själ och hjärta.
Vet att styrka behövs nu, och att vi behöver varandra.
Älskar vårt hem, att få vara tillsammans och ha min älskade make som också vill fylla hemmet med de våra, med familj och vänner.
Oavsett vad så är jag jordad, förankrad.
I mig själv och i de jag har omkring mig.
Lyssnar nu på Helen Sjöholm och Anna Stadlings konsert på SVT play. Perfekt när sömnen lyser med sin frånvaro.
Att sitta här i granens sken är så fint. Lugnt, tyst.
Idag, Juldagen, så fyller min kära mamma 85.
Om ett gäng timmar kommer de hit för att få ta del av en trerättersmeny, som jag hoppas få till.
Kram och kanske godnatt (om en stund)
Johanna ❤️