Johanna Roth

Landar hemma nu med filt och film efter mat.

Kört hem min kära mor och far efter vistelsen i Lund. Ett par dagar med svängande besked som landade i att det ändå är en jävel som flyttat in. Som invaderat men som vi hoppas ska flytta ut så snart som möjligt. Tumörkonferens i veckan som kommer eller nästa, och så besked om behandling. Troligen strålning men vi vet inte säkert förrän efter konferensen om de där jäkla bilderna från magnetröntgen hamnar där de ska…

Är så trött och besviken på att det inte sköts. Att en själv måste dra i en jäkla massa trådar och ändå inte få alla svar. 

Oavsett så hoppas vi på det bästa.

Att det finns en behandlingsplan snart, och att det kommer att gå bra. 

Och att den fucking jävla objudne främlingen drar sin kos!!

Var så trött igår.

Somnade i dotterns sköna fåtölj ett par omgångar och sov ändå gott i natt. 

Fick god middag och sov så gott. Som en välsignelse mitt i allt.

Fick gott kaffe i morse, och körde till Lund för att sitta i lasarettets café med min pappa. För att vänta. En fin stund där. I en märklig situation. 

Maken har köpt fina fåtöljer till vårt nya rum, till salongen. Snurrbara, nätta och supersköna. Passar fint där!

Satt i dem en stund, snackade och lysssnade på Bo Kaspers. 

 

Vi ser en film med twist. A triangle of sadness. 

Ruben Östlund. En film med twist, så är det. Går inte att berätta utan att spoila. 

Se den bara.

Fint att sitta här i värmen av julljus och filt. 

Fint ändå. 

Imorgon är jag ledig. Ska ta hand om mig då, göra lite ärenden. Träna. Dricka flera koppar kaffe när jag vill. Läsa. 

Kramar ❤️ Johanna