Det slutar med oss.
Första advent.
Och det råder stillhet och förväntan i vårt hem, i min själ. Den jag lever med är en bra människa, som jag är glad för och glad i.
Det drabbar mig ibland, den där ynnesten. Den inte självklara saken, att den en lever med är BRA. Det borde vara så självklart, men vi vet ju att så inte är fallet.
Avslutade precis en bok, Det slutar med oss, som satte sig i kroppen.
Så stark. Så ofattbar och så stark.
Den berörde mig djupt, och gav nyanser på ett sätt som är ovanligt. En stark kärlek men också rädsla och ändå så svårt att ta sig därifrån, så tungt. Så viktig bok,
Tog en ljuvlig promenad efter att jag varit hos min f.d. Kollega och vän, för att fira att hon blivit tvåbarnsmamma. Väldigt mysigt att snacka lite, både med henne, hennes käre sambo och snart femåring till son. Nu har de blivit berikade med en liten
flicka, en liten Lycke. Det är ju fantastiskt ändå med de små liven, när allt är så fint, så perfekt och liksom magiskt!
Vackert ute.
En riktig vinter är ju galet fint, och så uppiggande mot dystert regnande och mörker.
Hängt upp figurpeppisar i fönstren, lyssnat på julmusik, gjort köttfärslimpa och haft lillbonusbesök. En bra dag!
Lyssnat på mitt gamla band, vår trio Aprilväder och den julskiva vi gjorde. Vissa sånger är riktigt bra, och jag gillar stämningen. Känslan. Och jag gillar oftast min röst där. Kontrollerad, stark och skör samtidigt. Den får jag aldrig tillbaka, så är
det ju men är ändå glad att jag ändå kan sjunga hyfsat igen. Att jag har en röst som ibland låter riktigt bra och är till glädje - det är bättre än det kunde ha varit.
Kram ❤️ Johanna