Allt det där som vill få plats.
Ni vet, att ett tag går det att hålla det ifrån sig för att inte ätas upp av det. För att en kan intala sig att om en inte tänker på det så är det där borta i periferin.
Sen poppar det upp, väller fram, när det närmar sig ett besked, på något en väntat på.
Sedan puttar en undan det igen, tills nästa våg kommer.
Vi vet ju livets förutsättningar, det är lika för alla även om resan är olika för oss.
Ibland tycks vissa saker en ska genomgå så otroligt onödiga, så plågsamma och tunga. Så oändligt sorgliga.
Kanske är det så att de där vågorna, av att ibland ta till sig och ibland hålla det ifrån sig är ett sätt att orka hantera. Lite i taget.
Däremellan ta in det bra. Det fina och sköna .
Allt det där i livet som vill få plats, samtidigt.
❤️
Kramar Johanna
