Värmande famnen och kloktankar.
En hanterbar, bra jobbdag med balans. Det är skönt! Att få jobba på i jämn takt, att hinna med, hinna tänka, ta samtalen och andra avbrott och att dessutom få tid att luncha utanför huset. Det är bra! Happy bowls fick besök av mig och närmsta kollegan.
Fint att sitta där, hinna prata om sådant en inte riktigt gör annars. Lite mer djupdyk, om livets vindlingar, om erfarenheter som formar oss och som gör att vi blir de vi blir.
Haft många fina samtal i helgen, om just det där. Hur saker vi varit med om, jobbat oss igenom och lämnat skapar nya rum och styrkor i oss. Ibland lämnar de såklart också sår, som följer oss genom livet. Om en varit van att gå på glas för att inte väcka
olika stormar, så gör det något med oss. Det tar tid att lämna det, att hitta vårt eget berättigande här och nu.
När vi gör det blir det nog ofta så att känsligheten för liknande giftbeteenden växer. Det är lättare att sniffa sig till om någon inte vill oss, eller nära och kära, väl. Då kommer lejoninnan fram. Huggtänderna. Och djävlar vad vi kan hugga då!
Har så många fina, värdefulla människor omkring mig. Barn, familj, vänner, som jag månar om och vill väl. Och som jag vet gör detsamma för mig.
Är tacksam för det.
För att gamla vänner dykt upp igen, och att de jag tappat på vägen på grund av omständigheter, ändå funnits där i bakgrunden hela tiden. När jag släppte in igen, då fanns de där med värmande famnen och kloktankar.
Och kärleken. Tänk, att den kunde vara så här lätt! Med mannen i mitt liv, som bara är som han är. Det är så underbart skönt att landa i, acceptansen att vara den en är med en annan människa. Bara så. Och att det är gott nog.
Livet. Det är ändå en häftig resa!
Kram ❤️ Johanna