Livet ville annorlunda.
För tio år sedan på dagen, så ringde telefonen. Vi var i stugan, när mamma ringde.
"Sitter du ner"? Frågade hon.
Då hade pappa fått en hjärtinfarkt, i Berlin, där de var med vänner på bussresa. På tio minuter kom ambulansen och inom en timma hade de gjort en ballongsprängning i två av tre kranskärl. Det räddade livet på honom.
Hade han inte varit där och så snabbt fått vård så hade han förmodligen inte överlevt.
Men livet ville annorlunda.
Min älskade pappa, min största livssupporter(ihop med mamma), skulle överleva, få vård några dygn för att sedan komma hem igen. Faktiskt piggare än på länge.
Så tacksam för det, att vi fick ha honom kvar.
Tack livet!
Så konstigt att det på dagen också är en väns livsfirardag, då det var sex år sedan hennes infarkt. Så konstigt ändå. Och så vänligt livet ibland är ändå.
Så otroligt vackra träd på vägen till gymmet.
Försöker suga in allt, alla små förändringar som sker varje dag. Love it!
Körde 30 minuter på löpbandet och crosstrainern, svettades floder och kände att andningen, orken och lusten var med mig. En vecka nu sedan det vände med tröglungorna, och det är så otroligt jäkla skitskönt!
Hoppas att det får vara så ett bra tag nu.
Kanske stämbanden kan få komma tillbaka lite.
Ett svetto minsann, som nu är nyduschad, nyäten och som fixat en tvätt, köpt en ny hårfön (den andra har låtit som att den ska gå och dö i två dagar och jag ville inte börja brinna) och som nu sitter nöjd.
Kollar på Benjamins.
Tänker att imorgon, då är jag flexledig och det känns galet skönt faktiskt.
Ska ta in det, och njuta av att jag inte behöver springa i säng lika tidigt som jag brukar.
Kram ❤️ Johanna