Johanna Roth

Nu börjar det, allt det vackra som spricker ut i blom. Älskar verkligen denna årstid! Ljuset, fågelkvittret, knoppar som brister. 

Det är så himla fint.

Börjat lyssna på en ny podd, Autism, där det dels görs intervjuer av boendestödjare, av folk med autismdiagnos, av biståndshandläggare. Det är också som sommarprat där olika berättelser hörs, av förälder till barn med autism, och där någon med autism pratar. Om hur livet varit, och är, hur de upplevt skola och världen runt omkring. Och hur de hanterar vardagen.

Just resan till diagnos, och att få svaret på det en funderat på länge, verkar vara en befrielse ändå. Samtidigt som att det hela livet kan vara en kamp, mot folks fördomar och plumpa uttalanden. 

För tänk, om en går hela livet med känslan att något är annorlunda, eller liksom fel, jämfört med andra. Att hela tiden få kraven om att försöka lite till, göra lite mer, känslan att en inte duger som en är om en inte gör just det. Att sedan få ett kvitto på att en faktiskt fungerar annorlunda kan nog vara både som en djup suck av lättnad och kanske en sorg. Sorg över allt som kunde varit om en vetat. 

Lättnad att en nu och framåt vet vilka utmaningar en faktiskt har att jobba med. 

Intressant lyssning, som sedan slutade med en vacker sång på annat forum. Om just det där, om känslan att en kanske inte kan fastän alla tycker att en borde. 

Ibland borde livet vara lättare.

Lättare för alla, inte bara för den normtypiska människan liksom. 

Hemgjord kebab och grönsaker efter inköp på Maxim och promenad i bokhultet och söder. 

 

Ändå soligt när jag gick, men ingen värme ute.

Försökte nynna med i låtar under lyssning i lurarna, men det är inte särskilt vackert. Den röst jag en gång hade verkar inte komma igen riktigt. Cortisoninalationer verkar inte vara stämbandsvänligt alls, och jag konsumerar det flitigt varje dag ju. 

Trist, och sorgligt. Och svårt att acceptera att det inte är självklart att kunna brista ut i klar, kontrollerad sång. Tydligen får jag vara nöjd med somliga stunder. Jobbar med den känslan.

Tur att det finns massor av musik att lyssna på ändå, med eller utan att nynna med i.

Kramar ❤️ Johanna