Det är ju livet.
I fina burken fanns ordspråk och fina små ord. Vilket jobb de lagt ner, mina vänner!
Sådant att plocka fram när en känner för det. Om en behöver en liten kärleksboost.
Tulpanerna ser ut som att de kommer spricka ut, men vi får väl se. Tydligen går det något som heter tulpaneld som gör att de plötsligt skrumpnar ihop. Vi får väl se, helt enkelt.
Gick tidigare från jobbet, direkt till gymmet. Ingen annan där, så fritt spelrum. Svettades först på löpbandet och sen styrkepass. Väldigt skönt, för både kropp och knopp.
Funderat en del emellan att jag planerat, pratat med patienter och kallat till operation. Skönt då att ta ut det i träningen.
På hur jag är, hur jag bemöter andra. Att jag ibland är väldigt snabb på att komma med lösningar, eller förslag på åtgärder i alla fall. Jag vet ju att det en ibland behöver bara är att bli lyssnad på, att en inte vill ha råd utan bara
säga det en bär på. Det sårar ibland, när en inte respekterar det och det vill jag ju inte. Jag vill vara en lyssnande person, som med det bara bekräftar. Ger stöd. Finns där.
En får öva, hela livet. Försöka bli bättre som människa. Lära om. Göra bättring. Backa och starta om.
Fick denna av blivande maken idag, med orden "det här är du bra på". Det är fint.
Tänker att det ju är livet, de små sakerna.
En kaffe i solen, eller på en plats vi gillar.
En ny blomma, en doft, en vacker vy. Knoppande träd. Ett fint möte.
Det finns så mycket bra i livet, om vi lyfter blicken ett smul.
Som nu, i min fåtölj, i lugn kväll utan planer. Väldigt skönt. Liksom nödvändigt.
En kväll av återhämtning.
Kram ❤️ Joey